Linna testar: Falsies, en ny mascara från Maybelline

P1250994

Vad: Maybellines ”Falsies”. Maybellines senaste tillskott till den lilla men mycket berömda familjen av godisfärgade mascaror. Med böjd borste, vad det nu ska vara bra för, det har jag faktiskt aldrig förstått. I övrigt inga finesser eller nymodigheter.

Pris: 119:- på Åhléns. De har nåt sorts kampanj, ska tilläggas. Ordinarie pris på annat håll tycks vara 139:-.

Första intrycket: Som inbiten Maybelline-hatare (jag avskydde ”Great Lash” så intensivt att jag aldrig ens testade ”Colossal” – för mej är Maybelline synonymt med torrt och obrukbart, ja dåligt på så många vis att jag skulle kunna rabbla mitt missnöje en hel helg eller så), var köpet bara ett utslag av snålhet och mina förväntningar således lågt ställda. Konstaterade att den gav mej fransar i alla fall och det var mer än vad jag väntat mej, klev ut och tänkte inte mer på saken …

Andra intrycket: … Så när jag väl, några dagar senare, upptäckte att oj, det här är ju en riktigt välfungerande liten mascara, kom det som en ren överraskning faktiskt. Två veckor senare är intrycket bestående. Jag får fina separerade, rätt så volymiga fransar som inte släpper ifrån sej nåt nämnvärt på en hel dag.

Plus: Efter att just ha brukat L’oréals ”Double Extension”, i varianten ”Carbon Black” som visserligen är en högst kompetent mascara men inte direkt esset av lättborttaglighet var det första jag reagerade på hur snällt ”Falsies” rann av. Svepte bort den nästan lika lätt och ledigt som de där TV-Shop-tingen brukar avlägsna smuts på golv.

Slutsats: Har du vägarna förbi Åhléns och en hundring över är detta ett bra köp. Den kostar inget och den gör sitt jobb. Men som vanligt med mascaror: den skulle gärna fått göra sitt jobb ännu bättre. Och ”Falsies” i bemärkelsen en mascara som är att jämställa med lösögonfransar? Låt mej bara kort säga: nej.

Betyg: Tre och en halv av fem mascarapoäng. Det här är inte en mascara jag kommer att minnas, det är inte en mascara jag kommer att köpa igen – men det är inte en mascara som gjorde mej besviken. Och för att vara en Maybelline-mascara gjorde den mej positivt överraskad.

Tills vidare

Har inte särskilt mycket att förtälja från mitt håll. Jag längtar efter vår. Det är allt. Ja det är faktiskt allt jag känner och tänker just nu. Vill ni höra mer om det? Nej, det vill ni inte. Idag får ni lite tyck kring mitt senaste mascarainköp istället.

Helg, typ

P1260233

P1260222

P1260252

Oriktad, andefattig fredag. Stefan Sauk är ute ur Let’s Dance. Ska man ändå titta? Det gjorde vi väl, typ. Som av plikt.

Godis. Trött på godis, på glass, choklad, allting. Vi åt, typ. Av plikt det med.

-

Är så … otålig. Vill ut med det gamla, in med det nya. Men är oklar över vad det nya ska bestå i.

Nog nu

Kan vara den här tiden på året också. Kan vara. Visst är allt mycket oinspirerande just nu? Segt som sirap, trött och tråkigt? Visst är väl inte det här vår? Visst är det mest ett fult ingenting därute? Jag går runt och utdelar imaginära sparkar omkring mej. På elskåp, på snön, och tänker: Nog nu! Nog med trottoarer knöliga av brun is som man går som en halt på. Nog med overaller. Nog med ytterligare ett borttappat par vantar. Ja, och också: Nog med barn. Inte ens särskilt nedstämt. Bara: Nog nu!

Kan man veta det redan nu? När vet man?

Ute och drog Buster imorse. Inget särskilt med det. Blött och dött var det. Och det var inte det jag skulle berätta.

-

Utan det här: varje gång jag möter gravida kvinnor, och jag mötte ett par stycken idag därute, rycker jag till och ångar förbi i nåt sorts mild panik. Alltmedan jag försäkrar mej om att jag inte är gravid. Och så blir jag lika orimligt lättad över att inte vara det. Jag kan inte minnas att jag kände såhär när jag kryssade runt med Toddan. Den här graviditeten gick visserligen och blev betydligt tyngre tillslut. Och Buster är en stökig liten sak. Och vintern har varit hård … och allt det här kan bero på det men är det vad det här betyder? Eller betyder det att jag i själva verket är klar med barn? Att jag inte kommer att vilja ha fler? Kan man veta det redan nu? När vet man?

-

Jag har, inser jag, alltid tänkt på mej själv som trebarnsmamma. Troligtvis av inga originellare skäl än att vi, jag och mina bröder, var tre. Det är klart att man ska vara tre, det är de i sagorna … medan två, i mitt huvud är det nåt sorts nutida fenomen. Så stympat, så tillrättalagt … två barn har jag associerat till en viss scen, ett middagsbord, ett fyrkantigt middagsbord med mor och far och bror och syster på varsin kant, alltid en vuxen tillgänglig för vart och ett av barnen, ingen behöver slåss om ordet, allt under kontroll, ingen kris, inget kaos … Nej. Det har jag aldrig tänkt på som min lott. Ett barn kanske. Eller tre. Men aldrig två. Men som det känns nu, tror jag att det faktiskt bara blir två. Vad konstigt i så fall. Ja vad konstigt det känns.

Brad Pitt-kroppen

bradpitt

Håglös dag. Buster vaknade tidigt, för tidigt. Klev upp och tänkte: den här dagen ska jag bara ta mej igenom. Har väntat i tolv eller om det är fjorton timmar på att ta ett bad och slänga mej i soffan och titta på film.

-

Sitter och kollar på Troja nu. Visste ni att Brad Pitt är fitnessforumens troligtvis mest hatade figur? Då och då kliver det in en nyregistrerad figur som försiktigt frågar efter råd om hur man kommer i form ”utan att bli så stor”. Det skulle han inte gjort för denna fråga har männen som bygger hört förut och de gillar den inte, nej de gillar den inte alls. Så på denna enkla fråga ljuder snart ett raseri, alltid med samma föraktfulla utlåtanden. Vår vän trådskaparen är en ”fjant”, har tittat för mycket på Fight Club och Troja, framförallt tittat för mycket på Brad Pitt och bryr sej därmed för mycket om vad ”tjejer tycker” och ”kan väl sätta igång och banta då om det är så farligt att vara stor”.

-

Tänkte att det kunde vara intressant att höra. Det brukar ju annars sägas att det bara är kvinnor som kan reta sej så mycket på andra kvinnor, på andra kända kvinnor, på kända kvinnors utseenden. Men män kan också. Och särskilt mycket om nån har fräckheten att inte vara störst.

Uppdaterat: Kettles eller kettlebells (eller girya på ryska)

kettlebells

Hantelliknande redskap med ursprung i Ryssland. Men med annan tyngdpunkt än hos en traditionell hantel – tillåter tack vare detta olika sorters svingrörelser vilket påstås effektivisera träningen.

En traditionell kettlebell väger 1 Pood (rysk viktenhet), vilket motsvarar cirka sexton kilo men finns numera i alla möjliga viktklasser och även med justerbar vikt.

-

Fruktansvärt dyr dessutom, visade det sej vid en snabbgoogling. Så allt sej likt, där också, får man väl säga. ”Snygga redskap som kan stå framme i vardagsrummet”, tyckte Aftonbladet i sin genomgång av redskap lämpliga för hemmaträning. Spara dina pengar, säger jag.

Idag: läsa om träna, lägga huvudet på sned

P1260137

P1260140

P1260139

Dagens trendspaning: vad som hänt med fitnesspratet sen sist jag tittade till det. Måste erkänna att jag läser dylikt nästan enkom för att lägga huvudet på sned. Samma hopplösa löften (”i form på fjorton veckor”), samma hopplösa språk (”magdödare”). Ja ni anar kanske vad jag tycker om dylikt. Nåja, jag antar att det är vad de är tvungna att skriva för att det är vad folk så gärna vill läsa. Om jag ska vara snäll var läget i spalterna i alla fall inte värre än vad det brukar vara – på sina håll till och med bättre. Och Veckorevyns lilla kom i form-guide var faktiskt helt okej.

Födoämnet just nu: proteiner, i massor, till alla mål och gärna lite till. Inget nytt där. Har aldrig förstått denna proteinhets. Finns ju inget som tyder på att människor i den här delen av världen får i sej för lite protein.

Och redskapet just nu, tydligen: Kettles. Har faktiskt aldrig kommit i närheten av de där kanonkulorna. Har ni?

Det kommer mera – av allt!

Det var det. En liten lista över viktiga ting för din träning. Jag ska berätta mer om dem, beta av varje plagg för sej med start nästa vecka.

-

Tycker du att den här träningsskolan gick och blev mycket handfast? Det är för att jag tror på att blanda en del handfast med tankegods. Men misströsta icke, du som fortfarande sliter med motivationen. Jag kommer att återvända till hur man får med huvudet på träna. Så stanna kvar! Det kommer mera – av allt!

Linnas träningsskola #25: En träningsutrustning. Ett förslag.

joggingsko

Dyra skor? Pilatesboll? Var börja? Vad köpa? Kort sagt: Vad behöver du för att börja träna? Här är mitt förslag:

-

Att rekommendera en exakt, fullgod träningsutrustning som passar alla är såklart en omöjlighet. Jag vet ju inte alls vad du tänker ta dej för. Ovanpå detta är utbudet stort, ja antalet märken och modeller nästan oändligt. Men jag vill ändå stolpa upp följande förslag. Nej, detta är naturligtvis inget för dej med siktet inställt på en regelrätt materialsport (ridning, fäktning och så vidare). Men vi kan kalla det en grundläggande utrustning. För dej som inte är alldeles säker på vad du vill göra, eller för dej som föreställer dej att göra lite av varje. I de flesta fall står sej denna uppsättning plagg alldeles bra för sej själv – det här är vad jag själv tränar i nästan oavsett aktivitet. Lägg till en vindjacka och du är redo för joggingspåret.

Vad det kommer att kosta dej? Drygt tusenlappen för kläderna – det dubbla om du vill ha en extra uppsättning vilket du troligtvis kommer vilja ha men kanske inte bums. Priset på skor varierar så kraftigt skotyp och märke emellan att det är meningslöst att ange nån siffra här. Det är en del pengar. Är det för mycket pengar är mitt råd att i tur och ordning köpa upp dej på det som du tror att gör mest skillnad för dej.

1. Byxor
Grunden i träna är ben. Förpacka dem snyggt, tajt, inte för varmt och inte för kallt så har du kommit en bra bit på vägen.

2. Överkropp
Som med byxor: funktionellt material om du har råd. Om du inte har det: det går utan, också. Lager på lager är kodordet här.

3. Sportbehå
Jag har testat mej igenom det mesta därute. Min dom är hård: det finns inget sportbehå som håller måttet. Vad göra då? Det ska jag berätta.

4. Skor
På väg mot Löplabbet för att slösa tvåtusen på skor? Stopp! Tänka först, köpa sen.

5. Extra: Strumpor
För dej med pengar över vill jag lyfta fram den mycket underskattade sportstrumpan. Aldrig har ett så litet plagg gjort så mycket.

-

Vad du inte behöver? Det är en väldig massa. Vi kan väl sammanfatta de flesta onödiga inköp på området som redskap. Nej, jag är inte emot redskap av princip. Men du behöver dem inte och de hör inte hemma i uppstarten av en träningsrutin.

-

Nästa vecka:
Linnas träningsskola #26: Vi börjar med byxor

Personligt

Föräldraskap bloggar Follow Linna Johansson Personligt