Linna Johansson

Jag undrar verkligen vad det är som driver Fotbollsfrun. Fick hon inte vara med och leka med feministerna i skolan, tro? Och detta ska hon nu ta igen för? Varje spörsmål, stort som mikroskopiskt, som luktar minsta lilla feminism tänder henne som en pitbull på rohypnol. Idag är hon åter orolig att hon kommer att bli ifråntagen sitt kön. Vänsterpartiet vill etablera ordet ”hen” för intersexuella eller andra som inte vill eller kan definiera sej som varken man eller kvinna. Då blir Fotbollsfrun ”obstinat”, vill springa naken, berätta för hela världen att hon har en ”SNII-III-IIPPA”. Ett kön som ändå är helt hugget i sten, enligt henne. Ja besynnerligt är ordet.

-

Fotbollsfrun var ibland det enda jag kom över under mina mest groggy spädbarnsmånader. Aftonbladet, Fotbollsfrun och ett och annat avsnitt av Vem vet mest?. Kanske inte så konstigt att man kunde känna sej lite understimulerad ibland.

11 mars 2010, kl. 15:52  
» 3 kommentarer | » Skriv kommentar | » Trackback | » RSS 2.0

Hej, vad har ni för er idag? Jag ska försöka vara hemskt duktig. Äta, träna, bära barn, roa barn. För att göra upp för den en och halva timmen jag slösade bort på en kommentarstråd häromdagen. Varför gör man sånt? Jag brukar inte göra det. Åren på Expressen har gjort mej, hur ska jag säga, relativt ointresserad av alla de här människorna som medvetet vantolkar feministisk text. Som inte alls förstår en enkel utsaga som att jag inte sätter mina barns behov först, eftersom för mej är relationer en fråga om att göra plats för allas behov och viljor, kompromissa, och krångla där de krockar. Som genast tolkar detta som att jag därmed är ignorant inför barns behov, uttråkad av dem, otacksam över dem, och fullständigt upptagen i min ständiga jakt efter egentid, troligtvis på olika spaanläggningar, medan barnet … Ja vadå? Jag har alltid undrat vad skeptiker till varje försök att forma sin egen mammaidentitet tror att vi gör med våra barn egentligen? Låter dem ligga ensamma på hallmattan med napp och nappflaska medan vi roar oss på annat håll? Det hela är så besynnerligt.

Ja det var dumt. Verkligen. Vilka är era mest dödfödda kommentarstrådar? Jag är uppriktigt nyfiken. Jag behöver höra att det är fler än jag som blåst tid på nåt fullständigt meningslöst. Som suttit i nåt perifert forum med ”läskfisken_74″ och brottats i frågor som ”varför feminister vill krossa kärnfamiljen?”, den mest irriterande funktionen på Facebook, om det verkligen är nödvändigt att banka ut citrongräs, vilken bästa säsongen av Buffy and the vampire slayer är – rent objektivt. Och så vidare. Berätta. Jag behöver höra att det är fler än jag som fått för sej att göra sånt här tidsslösigt och imbecillt.

11 mars 2010, kl. 10:59  
» 10 kommentarer | » Skriv kommentar | » Trackback | » RSS 2.0

Brukar du också slänga ihop lite träningskläder av vad du hittar i lågprisbutikerna och lite varstans? Dags att tänka om!

-

”Gina Tricot-fällan.” Vad menar jag med det? Tja ungefär detta: nåt trist äppelgrönt eller annat obegripligt, nåt billigt, nåt formlöst. Nåt som inte är avsett för att träna i men som du tänker ”funkar ändå”. Tills vidare. Känner du igen dej? Till dej vill jag säga: tänk inte ”tills vidare”. Våga lägga bort ”tills vidare”. Tills vidare vadå? När du är i verklig form? Varför då? Varför förtjänar du en riktig funktionell utrustning först då? Riktiga träningskläder är inte bara till för dem med tio avverkade år i elljusspåren. De är till för dej. Dessutom: när du är i form spelar det mindre roll vad du har på dej. Då kommer du att ta dej ut ändå. Det viktiga är nu. Det viktiga är att lägga till varje liten bit som tar dej några steg på vägen, som lyfter dej lite extra. Rätt kläder är en av dem.

Här, fyra goda skäl till rätt kläder:

1. Rätt kläder för att det är praktiskt.
Du brukar göra det billigt för dej överallt annars så varför inte här? För att träna inte är som allt annat. Träna kommer att utsätta dina kläder för betydligt större påfrestningar än dina vanliga rutiner. Träna kommer att blöta ned dem, tänja ut dem och skrynkla ihop dem i påsar och väskor. Träna kommer att tvinga dina kläder genom tvätt på tvätt på tvätt. Rätt kläder klarar detta, fel kläder kommer att falla ihop i en skrynklig missfärgad ledsen hög. Och sen är det ut och shoppa igen. I bästa fall. I sämsta fall nöjer du dej med missfärgat och ledset och känner dej snart rätt så missfärgad och ledsen själv.

2. Rätt kläder för att det är skönt.
Skönt och skönt. De rätta träningskläderna känns just inget alls. Låt mej hellre säga såhär: rätt kläder för att alternativet är så oskönt. Med oskönt menar jag kantigt, skavigt, tungt, blött. Osköna kläder tar framförallt ifrån dej magin i att träna, de pirriga sekunder och minuter av berusning som träna för med sej. De kommer du att missa – för i fel kläder övergår magin raskt i snörvel, axlar i öronhöjd och en iskyla som känns rätt in i märgen.

3. Rätt kläder för att det gör dej snygg.
Ja det gäller också dej som i nuläget känner dej allt annat än snygg. För rätt kläder sätter inte bara dina muskler på plats, de sätter också de muskler på plats som du inte ens har ännu. Rätt kläder får dej att uppleva att du redan är två månader in på ditt träna. Rätt kläder får dej att kliva ut rak i ryggen, får dej att känna dej stark. Medan fel kläder, för stora, för små, illasittande, opraktiska, för kalla, för varma, får dina träningspass att kännas som ett straff, nåt du bara ska ta dej igenom och helst utan att en endaste människa får syn på dej. Hejdå träningslusta!

4. Rätt kläder för att det tar ditt träna på allvar.
Viktigast av allt: Rätt kläder tar dej på allvar. Rätt kläder säger åt dej att detta är på riktigt. Att det är viktigt. Hur tar du dej an annat viktigt? I dina enklaste, minst ogenomtänkta plagg som sitter rätt så illa? Ditt träna kommer aldrig att bli viktigare än vad du gör det. Det spelar ingen roll att du vet att det är viktigt, du måste behandla det så också. Och allra viktigast är att göra det från början, när du själv fortfarande tvivlar.

-

Nästa vecka:
Linnas träningsskola #24: Tajt, tajt, tajt!

10 mars 2010, kl. 11:16  
» 13 kommentarer | » Skriv kommentar | » Trackback | » RSS 2.0

Det finns en sak hos andra människor som gör ont i mej när det kommer till träna. Det är inte dålig hållning (riktig, bra hållning är ändå så sällsynt), det är inte felaktigt utförda övningar (ofta bara ett utslag av att man ännu inte har krafterna att göra det bättre). Nej, det är kläder. Dåliga kläder. För det är ju så onödigt. Men spelar sån stor roll.

Idag fortsätter jag träningsskolan med att tala mej varm för riktiga träningskläder!

10 mars 2010, kl. 8:22  
» Inga kommentarer | » Skriv kommentar | » Trackback | » RSS 2.0

(bilder uppifrån och ner: Eva Longoria för Bebe Sports, Kylie Minogue i GQ Magazine, Stella McCartney för Adidas: ”Tennis Collection” respektive ”Aerobics Collection”)

Kvinnor, sport och kläder. Ett område inte helt lätt att orientera sej i. Desto lättare är det att kliva helt snett.

-

Kvinnor och sport. Fortfarande inte lika självklart som det där med män och sport. Och det är väl kanske därför kvinnor, sport och kläder inte heller är helt självklart. Snarare komplicerat. Eller sorgligt. Skrattretande. Beroende på hur man ser det.

Jag minns första gången jag var och jagade efter nåt bättre till mina tennislektioner än mina vanliga gympakläder i svettig plastpåse. Det var som att kliva rätt ned i det där reportaget med Kylie Minogue i GQ Magazine. Rundade kragar och applikationer. Små kjolar. Plisserat. Fastän jag då fortfarande inte sett en kvinnlig junior spela i kjol.

Ja så såg det ut. Ja så ser det fortfarande ut. Nej, så ser det inte bara ut men fortfarande har lite sexigare, lite blommigare, lite trevligare ett hårt grepp om i stort varje ny damkollektion som når sportbutikerna. Ta bara Stella McCartneys ständigt hajpade samarbete med Adidas. Tenniskläder omöjligare än allt annat jag sett i genren (och då har jag sett mycket). Linnen på väg av innan man ens satt dem på sej. Lätt och luftigt, eteriskt som dagg på en sommaräng. Jättefint. Men det är inga funktionella träningskläder. Det är mode. Bara mode.

Varför tar jag upp det här? För att avråda från fint och fransigt och detaljigt? Nej. Du som gillar att utöva idrott i mode – låt mej inte stoppa dej. Men mer troligt är att du inte gör det. Att sött och sexigt, glitter och glam, blommigt och blekpastelligt skrämt bort dej. Det där kräver sin kropp, har du tänkt. Det där kräver sin form. Kanske sen. Men inte nu. Eller så avskyr du bara allt det där överhuvudtaget. Oavsett. Troligt är att du klivit åt rakt motsatt håll, klivit bort från allt vad träningskläder heter och klivit snett, rätt ned i Gina Tricot-fällan. En formlös top. Nåt slags byxor. Det får gå an, tycker du.

Nej. Det är inte bra. Det kommer att spela roll för ditt träna. Spela dålig roll. Därför ska du inte stanna kvar där.

-

Imorgon:
Linnas träningskola #23: Därför ska du undvika Gina Tricot-fällan

09 mars 2010, kl. 13:25  
» 10 kommentarer | » Skriv kommentar | » Trackback | » RSS 2.0

Hej träningsvänner! Kul att prata träna igen! Vill börja med att tacka för all respons på träningsskolan, tacka för alla mejl och kommentarer. Har en ambition att svara på allt gällande just träningsskolan. Det har inte riktigt hunnits med alltid men nu vet ni, det är ambitionen!

-

Den här veckan skriver jag om träningskläder, om varför jag tycker att du ska satsa på en riktig träningsutrustning. Nästa vecka fortsätter jag med att ge konkreta förslag på hur just en riktig träningsutrustning kan se ut

09 mars 2010, kl. 8:10  
» 4 kommentarer | » Skriv kommentar | » Trackback | » RSS 2.0

Känner mej på andra sidan om nåt. På andra sidan om den här vintern kanske. I så fall är det för att jag kom ut, tillslut.

-

Har du nån vän som gått och blivit förälder? Som inte hör av sej? Du ska höra av dej. För hon har fullt upp med hitta nåt att äta där mitt i lägga och mata och bära och byta. Har hon inte ett uns tåga, säger hon att hon inte hinner, att det är så mycket? Du ska stå för tågan, du ska övertala henne med alla tänkbara medel, du ska dra ut henne. Tramset om mammor som så tråkiga är just trams. Mammor är trötta. Du skulle inte heller vara helt spännande efter ett år utan sömn i kroppen.

Har du däremot nån vän som gått och blivit förälder och som du tar hand om just såhär men som plötsligt börjat föra sej helt självgott och självupptaget, som talar om att ha ”hittat hem”, hur allt ”fallit på plats” och hur bra det går, ja mycket lättare än hon nånsin kunnat föreställa sej? Men hon har trots detta inte en minut över att höra av sej till dej? Ja då kan du släppa taget. Då förtjänar hon inte dina omsorger.

-

(Bilder från Gondolen nån gång under den gångna veckan där jag och Ante firade en av våra mycket sporadiska men ändock traditionsenliga lyxluncher. Det var glashalt och smällkallt ute. Det var så kallt att jag inte ens förmådde hala upp telefonen för att meddela att jag skulle bli en kvart försenad. Jag stolpade in, trött, frustrerad. Beställde en blodpudding, just den här dagen var det verkligen skitsamma med vegetarianism och det behövde jag tvunget göra ett nummer av. Ante var på strålande humör. Just hemkommen från Tokyo. Ville jag höra om detta? Det ville jag inte. Åh förlåt mej Ante. Jag var usel. Och du var just den belevade, överseende figur som jag behövde.)

08 mars 2010, kl. 16:25  
» En kommentar | » Skriv kommentar | » Trackback | » RSS 2.0

1. Köpte en ny mascara på väg hem från Toddans skola (Maybellines ”Falsie” – jag hatar vanligtvis Maybellines mascaror men den var billig, bara 119:- på Åhléns).

2. Klev av två stationer tidigare för att suga i mej lite av ljuset (men det var det, när allt kom omkring, för kallt för).

08 mars 2010, kl. 13:52  
» Inga kommentarer | » Skriv kommentar | » Trackback | » RSS 2.0

Är det vinter? Är det vår? Nej, men jag tror minsann att det är: vintervår!

08 mars 2010, kl. 9:10  
» En kommentar | » Skriv kommentar | » Trackback | » RSS 2.0

Bara för att illustrera hur inspirerande, spännande och upproriskt det blir av en kampanj på temat tacksamhet. Ett utdrag ur bloggaren Mymlans bidrag till Unite for women:

”Det gnälls en del över att den medicinska forskningen är så fokuserad på män och deras sjukdomar. Ändå har vi i Sverige bland den lägsta barnadödligheten, och mammadödligheten i världen. (…) ibland behöver vi ändå perspektiv, för att inte falla ner i bitterhetsfällan. Ibland behöver vi lyfta blicken för att förstå hur mycket vi ändå har att vara tacksamma för.”

”Gnäll.” ”Bitterhetsfälla.” ”Tacksamhet.” Mycket besynnerliga, känsloladdade ord utan konkret mening för sakfrågan. Så är de också sällan förekommande i andra diskussioner, de som inte rör kvinnor. Där talar man allt som oftast om fel eller rätt. Rätt att skjuta vargar? Fel? Det tycker jag att Mymlan också ska göra. Antingen tycker man att forskning för en bättre vård för kvinnor är fel. Då plockar man fram argumenten för detta. Men att peka ut nån som gnällig är i debatter en lika ointressant utsaga som den om huruvida nån är ful eller tråkig.

Och oavsett: ett fortsatt tugg om att det som rör kvinnor är lite mindre och lite gnälligare kommer knappast frigöra resurser. För nån kvinna. I nåt land. Ty kvinnor får höra ungefär samma saker här som där då de åberopar jämställdhet: Hörni, ni har det bra nog. Ni hade kunnat ha det mycket värre.

Ett värre som lutar sej mot vad? Nej just det. Det finns inte en viss avgränsad mängd rättvisa för alla kvinnor att dela på där den enas ökade jämställdhet på nåt vis talar för den andras minskade. Däremot finns det en hel del som talar för att det förhåller sej precis tvärtom.

07 mars 2010, kl. 22:07  
» 24 kommentarer | » Skriv kommentar | » Trackback | » RSS 2.0