Prenumerera gärna på min RSS-feed!Saker vi gjorde den icke särskilt sjuka sjukdagen: spelade Försvunna diamanten (vi har verkligen spelat det för många gånger nu, i julklapp får Toddan spel, nya spel), tittade på film, hela förmiddagen och eftermiddagen också, Pippi Långstrump och Pettson och Findus (Toddan har en mycket politiskt korrekt smak och vill helst ha det gammalt och svenskt – när jag förra julen beställde en hög nya Disney-filmer från Barnens Filmklubb fnös han bara och sa att han ”kanske” kunde tänka sej att titta på dem men i så fall ”sen” och detta ”sen” har ännu inte inträffat).
Arkiv för november, 2009
Saturday Night
Jaha. Här sitter man. Vi skulle ha en liten fest här, det skulle vi förresten haft redan igår, enligt vår överenskommelse om att mota småbarnssvårigheterna med fest varje helg. En ”katalansk fest” skulle vi ha på grillade paprikor, räkor och vi la ned viss möda på att släpa hem alla tillbehören. Men Pietro var inte riktigt i form, och vi sparade maten till lördagen istället och ikväll hann vi just dona färdigt då Pietro kom på att han verkligen inte var i form utan mådde illa. Så nu sitter jag här. Jag tror att jag svalt en halv liter olivolja, och inget smakar så bra längre och ser inte heller särskilt bra ut – det ser faktiskt ganska tråkigt ut när en gått loss på en middag för två, liksom uppätet men för mycket kvar. Det är mörkt här, teven tråkig. Ja, det var allt från mej. Återkommer en annan händelserikare dag!
28 november 2009, kl. 18:50
Sakerna jag sket i, den här gången också:
1. Concealer. Tllhör inte dem som blir mörk under ögonen av sömnbrist. Tvärtom, blir vit och sen vid ännu mera sömnbrist: röd, eksemig och helt obrukbar för kosmetika.
2. Ögonkrämer. ”Den jätteömtåliga huden under ögonen …” och så var det den där jättespeciella huden på halsen, och den på brösten … som alla behöver sin helt egna produkt. Nej, jag tror inte på det.
3. Nagellack. Det finns åtminstone en bra sak med nagelbitning och det är att man inte frestas att ge sej in djungeln av under- och överlacker och kristallfiler och vårdande nagelbandsoljor. Som uppenbarligen ändå inte fungerar av de försvinnande få välmålade naglar man möter på stan i förhållande till de tonårigt smuliga att döma. Hur länge sitter ett nagellack egentligen? Tio timmar? Det är inte broderier och handarbete som är förspilld kvinnokraft, det är målade naglar.
4. Rouge. Tycker rouge är fint. Men hur länge sitter ett rouge? Tio minuter?
5. Allt det andra: hårinpackningar (har inte tid), duschkrämer (tar slut direkt), tandblekning (av alla ting importerade från det stora landet i väst tillhör kritvita tänder det jag tycker att vi mest av allt ska bojkotta. Sluta upp med det alla nu!).
27 november 2009, kl. 17:45
Skönhetsbloggen slut för den här gången
Nej, nu ger jag upp det här för den här gången för nu är jag trött på krämer och kladd och konsistenser, guckor och geggor. Äsch, det är jag inte men de sminkmärkta pengarna är slut och det är inte lika kul att ägna sej åt research om man på förhand vet att det kommer bli mycket lite köpa av.
-
Saker jag faktiskt är trött på: alla vanvettigt skitpositiva skönhetsbloggar. Måste allt vara det bästa som nånsin funnits? Är inte så mycket ute efter regelrätta sågningar (för den här marknaden har verkligen tagit sej, det kan jag konstatera redan nu), som jaha-upplevelser, besked om halvträffar, om de där produkterna som funkar, går an, men inte var värda mödan. Om vi vanliga gör såna erfarenheter hela tiden borde de insatta och sakkunniga göra dem ännu oftare – inte mer sällan.
27 november 2009, kl. 10:48
Snälla ögonskuggor, snäll vinter
Sitter här med mina penslar och skuggor, de med namn som ”white” och ”moonstone”, de som är snällare än allt annat jag haft på mej förut. Har bestämt mej för en snäll vinter, de här skuggorna, stickade tröjor, lite glögg.
26 november 2009, kl. 20:59
Badrumshyllan Revisited, nästan komplett, minus hudkrämen
Sådär, en uppdaterad, användbar badrumshylla. Får mej att känna mej som en mycket medveten människa, som en van turist på lyxhotell (snarare än tågluffare). Är trött på att taga vad jag har, rengöring som fräter, gamla saker. Men gillar inte en jättefull badrumshylla heller, utan vill ha det ungefär såhär, sju-åtta saker man använder, som inte är skitgamla, som man använder upp, lite i taget. Nu ska jag använda upp det här:
1. Den icke särskilt mirakulösa japanska mascaran, snarare den helt ordinära Fiberwig Imju. Det enda som troligtvis inte kommer att användas upp. Ska bytas ut mot nåt av stalltipsen: ”DiorShow”, eller nån från Lancôme.
2. Ögonskugga ett, två och tre i de mycket beskedliga färgerna ”white”, ”moonstone” och ”monty”. Från Makeup Store. Mycket fina, möjligen väl beskedliga? Min förkärlek för nedsvärtat, grått och blått sitter djupt.
3. En ögonskuggeprimer. Också från Make Up Store. En primer måste man ha, åtminstone om man är som mej och delar in makeup i de nödvändiga ögonskuggorna och det mindre nödvändiga resten.
4. Eyeliner från Mac, ”Fluidline”. På inrådan av en läsare. Ännu icke utprovat men dosan är helt futuristiskt skitsnygg.
5. Ögonmakeupremover från Collistar: ”Gentle Two-Phase Make Up Remover Eyes-Lips”. Ögonmakeupremover kan jag, obotlig ögonmakeup-knarkare som jag är. Den här är bra, bättre än Chanels tvåfasremover (som också är mycket bra). Tips vid avlägsnande av ögonmakeup: mjuka upp ögonmakeupen med rikligt med vatten innan du greppar bomullssrondell och remover. Då lossnar allt i två svep precis som utlovat. Med en bra ögonmakeupremover ska man inte stå där med en fet hinna över ögat som hade man gått och blivit akut närsynt.
6. Rengöring från Decléor, en ”Lait Demaquillant”. Mjuk och fin. Bort med den skitgamla från Apoteket. Varför utsatte jag min stackars hud för den? Det var dumt.
7. Dyra droppar från Decléor, ”Rose d’Orient”. Jag vet inte om de gör nån skillnad. Återkommer till det. Älskar lukten, stickig, essensig, som att komma direkt från ansiktbehandlingen utan att har gjort nån (jag hatar ansiktsbehandlingar, jag har gjort det två gånger och lidit mej igenom varje sekund. Det är dyrt och jag tvivlar på om det är så bra att under så kort tid bli utsatt för så många olika krämer och vätskor och substanser).
8. Påfågelörhängena. Det i särklass billigaste köpet, 79 kronor från Gina Tricot, och än så länge det mest nyttjade.
26 november 2009, kl. 10:30
Klick, klick
På eftermiddagen klickade jag hem ett antal produkter från Decléor, ingen hudkräm utan andra saker, saker jag intalar mej att jag har råd med eftersom de räcker så mycket längre, räcker jättelänge, i minst två år eller så: en ansiktsmjölk, ett litet närande läppbalsam, en glasflaska med magiska droppar på bladen från Rosa Damascena.
25 november 2009, kl. 19:30
Och så var det det där med hudkräm …
En gång var jag – nästan – med hudterapeut. Hon hette Elena, var hälften grekiska, hälften ryska, och såg ut sådär som hudterapeuter brukar göra: modellig, solbränd året om, klädde sej jämt i Missoni. Hon hade ett milt men bestämt sätt som fick mej att känna mej mycket omhändertagen. Så omhändertagen att jag fortfarande långt efter min första och enda behandling regelbundet återvände för att säga hej – och för att hämta upp ett par burkar med varierande innehåll av märket Decléor. Elena lyckades aldrig övertyga mej om att skönhetsfix på salong är nåt annat än slöseri med tid, leda – men desto roligare hade jag med alla de tuber och frostade flaskor som hon försiktigt lyfte ur sitt glasskåp fyllt av små landskap av dyrbar kosmetik.
Men det var då. Sen dess har jag undan för undan bytt delar av min skönhetskonsumtion, de delar vi kan kalla bruksvarorna: märkesschampon mot lågprisdito, de luxuösa handtvålarna med flyktiga fruktessenser från Molton Brown mot Euroshoppers helt osofistikerade. Tråkigare, men inte märkbart sämre. Övergången från dyr till billig ansiktskräm har däremot inte varit en lika smärtfri process. Apotekets blåvita tub gav mej eksem. Niveas var så fluffig i konsistensen att det var som att applicera ingenting. Ytterligare ett par lågprisalternativ testades, alla lika verkningslösa. Plötsligt stod jag, trettio år gammal, och skådade i badrumsspegeln alla kända hudproblem på en och samma gång: svidande kinder, fet panna, svartprickig näsa, torrhetslinjer kors och tvärs över hela ansiktet. Den tillfälliga lösningen blev att plocka fram den sista burken Decléor som jag sparat (antagligen som nåt sorts minnesmonument över hur jag en gång levt). Med denna burk snålade jag i månader, först genom att stryka på ett så tunt lager som det bara var möjligt, och sen när krämen nådde oroväckande låga nivåer, genom att begränsa användandet till en gång i veckan. Men nu är den slut. Jag har slickat varenda ojämnhet, smetat ur de tjockare resterna i ur locket – den är obönhörligen slut.
-
Nu vet jag inte vad jag ska göra. Måste jag välja mellan ruinera oss eller stå ut med dålig hy? Jag skulle behöva namnet på den där krämen alla talar om, den billiga men skitbra.
25 november 2009, kl. 10:01