Arkiv för december, 2009
Gick ut, skulle hitta nåt till nyår, nåt kött. Vad livat det var där ute, det var lite oväntat. Lämmeltåg med påsar från Systemet, och matpåsar … så mycket fest i luften, snart, snart – snart smäller det.
-
Men vi är inte där, jag är inte där. Vill inte fest, vill definitivt inte kött mer – ska plocka upp mina vegetariska ambitioner där jag släppte av dem nånstans en eller om det var två månader inpå graviditeten, ska bli grön och skön, grön föda, gröna téer, hela skiten ska jag göra. Nästa år blir ett grönt år. Så. Det får bli mitt nyårslöfte. Ovanpå alla de andra fyrtiofem stycken.
30 december 2009, kl. 21:13
Etiketter: grön, grönsaker, hälsa, kött, nyår, nyårslöfte, nyttig, té, vegetarian
Postat i privat |
1. Så många ouppfostrade STORA människor det finns därute
Jag är inte nån jättebarnvän. Jag tycker inte att barn hör hemma precis överallt. Jag ser också att familjandet omgärdas av en viss kultur, ett helt motbjudande paket av språkbruk och konstlade röstnivåer, och till synes fula, onödiga ting, och allt annat som jag mycket väl kan förstå att man värjer sej emot och inte så gärna vill ha så mycket att göra med. Och jag tycker också att ungar stör, att det är rätt så osexigt att bli omringad en hel lerig dagisgrupp på tunnelbanan den enda lilla kvarten av stilla vila från skola, till arbete. Men det brukar jag hålla för mej själv för det är väl just det som är skillnaden mellan de ouppfostrade små och oss lite större? I år fick jag syn på nåt annat, på ett suckeri och avståndstagande så motbjudande, så perverst, så … ytterligt västerländskt i hela sin löjliga självupptagenhet och den här som det ibland ser ut, rena okunskapen om att människor faktiskt ser ut såhär, från början. Ja, 2009 var året då jag lärde mej hata alla jävlar som absolut skulle stöna ljudligt åt min skitlilla barnvagn som om de varit trettio/fyrtio/sjuttio år i hela sitt liv och inte en skrymmande skitunge de också en gång för inte särskilt länge sen.
2. Träning är verkligen så jävla bra
Det är bra att träna. Det är verkligen så jävla bra. Varför skulle jag tvunget glömma bort det ungefär den här tiden på året, alla de tidigare åren? Det ska jag aldrig göra igen. Jag ska aldrig pausa, aldrig flytta hem igen. Jag ska göra det här varje vecka, i resten av mitt liv. För träna ska man, det vet jag nu. Det visste jag väl förut också men inte såhär, inte på det här helt avgörande viset. För att jag aldrig tidigare varit i sånt svårt behov alla extra resurser. Det finns inte nånting som det inte biter på, allt blir alltid lite mera görbart sen, varje syssla, varje problem, varje pina. Det spelar tydligen heller ingen roll exakt hur nedbruten man är, hur sömnstörd man är, hur mörkt det är ute – tillbaka kommer man ändå hög och osänkbar i en eller två timmar. Det var sommaren och resterna av den som tog oss genom Busters första månader, sen var det bara SATS.
29 december 2009, kl. 16:23
Etiketter: barn, barnhat, barnvagn, bra, glömma, självupptagen, sömn, träna, trängsel, vuxna
Postat i privat |
Vad jobbigt det var, vad mycket det var. Den här sömnbristen … när jag ser tillbaka på det här året ser jag en infernalisk huvudvärk, ögon i kors, känslan av att kroppsdelar hamnat fel, känslan av att nånting, feber, illamående, hela tiden är på väg att bubbla upp … Finns det nåt djur som lider så som människan? Vetskapen om att det går att ha såhär ont, i det här landet, den här sena timmen i människans historia, har gjort mej skrämd. Jag har blivit känslig för lidande på teve, allt det här riktiga lidandet, sjukdomar, fattigdom. Det är inte mina barn som gjort mej blödigare. Det är allt det här ontet, tvånget att resa sej trots det, vetskapen att andra reser sej trots allt det där …
Vad självupptaget det var. Jag som brukade vara så intresserad, för intresserad för mitt eget bästa, låter numera allt glida förbi: debatter och nyheter, biofilmer. Jag har inga filmer att rekommendera, inga topplistor, det här året rymmer blott jag, mej och mitt. Men under julen hittade jag en kvällstidning bland chokladaskarna och läste om alltihop, en viss otrohetsskandal, bränder, Avatar, sporthändelser, löjliga konflikter deltagarna emellan i olika dokuteveproduktioner. Så jag tror detta att vara helt försjunken i mej själv börjar släppa taget om mej, så jag ber att få återkomma på den här punkten! I vår kommer en lista, en riktig lista med bara trevliga, bra saker.
Bättre: att det var så lugnt, trots allt. Det finns plågor och så finns det plågor. De fysiska är bättre. Jag fick mycket av dem, men nästan inget av allt det jag tidigare vadat i: alla felbeslut och frustrationerna som kommer av dem, fel människor, fel vänner, grälen och intrigerna, och de ständiga uppbrotten. Finns det nån som brutit upp så många gånger som jag? Förmodligen. Men vad jobbigt det är. Jag och Pietro som förr grälat så mycket. Men just det här, bära på barn, och ordna med allt med det, kunde vi samsas kring. Det måste vara storasyskonen i oss …
Också bra: Den här bloggen, den har varit kul att skriva. Jag och skriva är för det allra mesta en disharmonisk relation ska ni veta. Men jag älskar att blogga, jag älskade det långt innan jag ens hade möjligheten, när jag satt på Expressen och skrev för jämnan satt jag och suktade efter bloggformatet, vad användbart det är, åh allt man kan göra med det. Jag älskar att bli läst och speciellt såhär, direkt och med svar och tyck från er. Tack för uppmärksamheten. Jag hade ingen aning om hur länge jag skulle skriva den här bloggen när jag startade den i våras men nu kan jag inte föreställa mej att inte göra det.
28 december 2009, kl. 17:46
Etiketter: 2009, baby, barn, blogg, fel, frustrerad, gräl, huvudvärk, intrig, mamma, ont, pojkvän, sammanfattning, sömnbrist, trött, uppbrott, vänner
Postat i privat |
Vad: L’oréals ”Double Extension”, i varianten ”Carbon Black” – med extra mycket svart pigment. En så kallad tvåstegsmascara: måla på det första vita lagret och sen är det bara att sätta igång att bygga volymer. En klassiker, megakändisen av budgetmascaror.
Pris: 175:- på Åhléns. Det är med andra ord bara märket som är det budgetmässiga med den här mascaran.
Första intrycket: Efter ett eller möjligen två års fullständig kräftgång med mascaralyckan stod det omedelbart klart att detta inte var ytterligare en lättviktare till mascara. Min sexmånaders baby hade inte längre mera fransar än jag, min i övrigt sminkiga ögonmakeup saknade inte längre sina likaledes sminkiga fransar.
Andra intrycket: Det här är en kraftig sak, kanske lite för kraftig? En gång av tre kör jag fast i mascaragegga, men de övriga gör den precis som jag vill. För bara rejäla fransar: ett lager vitt och ett svart. För discofransar: ett vitt, två svarta. Applicera det svarta före eller efter att det vita torkat? Därom tvista de lärde. Min slutsats är tveklöst att det ska på före.
Minus: Den lossnar inte direkt av sej själv. Se till att du har en riktig remover till hands annars kommer den här mascaran kosta dej både en och två fransar. ”Beauty Tubes”-varianten i samma ”Double Extension”-serie utlovar apropå detta förutom jättevolym också lättborttaglighet – huruvida detta stämmer kan jag inte svara på men auktoriteter som Bjooti-Kattis och LipGloss Bitch rekommenderar just denna varmt.
Slutsats: Har du också undrat vad som hände med dina fransar? En gång långa, kolsvarta, klädda i ungdomligt klumpiga lager av nån snabbköpsmascara men nu icke längre synliga? Har du kommit på dej själv med att sakna dem, sakna dem så intensivt att du är beredd att stå ut med en och annan klump för glädjen att återse dem så som de en gång var? Då är det här mascaran för dej. ”Double Extension” är ingen sofistikerad historia. Man kliver inte ut på gatan med lätta, böljande sköna fransar men däremot rejäla och mörka.
Betyg: Fyra av fem möjliga. Det går att ha invändningar mot den här mascaran men det går inte att påstå att den inte sköter sitt viktigaste uppdrag: riktiga mascarafransar. Men den perfekta mascaran – den är fortfarande kvar där ute …
27 december 2009, kl. 21:31
Etiketter: Beauty Tubes, betyg, Carbon Black, Double Extension, klumpig, L'Oréal, läger, långa, makeup, perfekt, pigment, skönhet, smink, svårt, test, torka, torkat, vit, vitt, volym
Postat i Linna testar, mirakelmakeup, monstermascaror |
Filar du på nyårsdräkten? Det gör inte jag. Men till er som gör det har jag ett tips på en mascara som åtminstone fixar nyårsfransarna och som jag ska lägga ut senare idag när jag rest mej lite ur mina febersvettiga täcken.
27 december 2009, kl. 16:34
Etiketter: dräkt, mascara, nyår, nyårsafton, tips
Postat i privat |
Vi fördelade julfirandet på två förorter, en i norr, en i söder. I den södra dukade mina föräldrar upp utöver den vanliga julmaten alla våra specifika önskemål: lasagne (Björne), tre sorters lax (Tompa), hummer (jag). Vi spelade plump och sen invigde jag och Pietro, Tompa och Björne Toddans Disney-Monopol till halvfem på morgonen – och med Monopol var allt sej likt, smärtan i att trixa sej ytterligare ett varv runt bara för att omedelbart kliva på den där rutan där man måste böta bort hela avlöningen, det underliga i att man hela tiden hamnar på samma gator (i det här fallet ”Djungelboken” och ”Lilo & Stitch”). Tompa vann allt, allt sej likt där också.
Och i den norra sprang vi runt ett pyttelitet pingisbord i ett pojkrum, åt en röd prinsesstårta, tittade på På spåret – Pietros (italienske) far upprördes över hur lite deltagarna kunde om Palermo … (”Sirocco!” ”Sirocco!”)
-
I ett juligt fönster (hyacinter och små porslinstomtar) medan Buster vandrade från famn till famn satt jag och Pietro ner och andades ut, inte mycket men lite.
-
Och sen blev jag, för första gången sen Buster föddes, sjuk.
27 december 2009, kl. 0:30
Etiketter: deltagare, Disney-Monopol, Djungelboken, fira, hummer, hyacint, Italien, jul, julafton, julbord, kortspel, lasagne, lax, Lilo & Stitch, mat, Monopol, På spåret, pingisbord, plump, prinsesstårta, sirocco, sjuk, teve
Postat i privat |
Igår: hos Mischa och Janne, Moa och Lisen – och så Max med familj, för första gången. De bjöd på julmat och några slags mycket exklusiva viner. 23:e december: bästa dagen på året, alltid ljus, alltid i högform, hela julledighetens sociala, uppsluppna enkla figur. Nu: julafton, julledighetens nojiga, överspända, nervvrak till huvudnummer. Vad gör man på julafton egentligen? Lite för kort för att göra annat på, lite för lång för att bara vara på. Vi får se, hur det går!
24 december 2009, kl. 14:49
Etiketter: 23, december, Janne, julafton, julledighet, julmat, Mischa, överspänd, rastlös, trevlig
Postat i privat |
Så slog vi in julklapparna, och framförallt julgranskulorna, först bara i lila men sen blev det i alla möjliga färger …
-
Lite tips på en fridfullare jul, i senaste laget, jag vet, gör nåt av det nästa år eller så: skit i att köpa så jävla mycket. Jag tycker inte jul ska bestå till hälften av budgeterande, sitta och räkna på julklappar som om de vore nåt slags räkningar, ”trehundra mamma, fyrahundra på lillasyster, då har jag bara pappa kvar …” Det är så tråkigt, och dessutom meningslöst eftersom man ändå inte kommer upp i de ting som folk verkligen vill ha.
Spara krafterna till förpackning och inslagning. Köp nåt enkelt och trevligt, bruksvaror, téer, nån dyrbar choklad eller pastelliga badbomber, sånt som alla kommer att bruka förr eller senare, och sen: gå loss med glittertuber och glamourösa band, slå in sakerna i det blanka hårda papperet från nån boutiquepåse som säkert står i nåt hörn, ja vad som helst förutom de där skitfula Ica-snörena. Jag läste en gång att det är så japanerna gör, att det viktiga inte är vad utan hur man ger bort sina presenter, och enda sen dess har det känts alldeles rätt att fördela tiden på en tiondel shopping, nio tiondelar inslagning.
23 december 2009, kl. 14:38
Etiketter: förpackning, Glitter, idé, inslagning, Japan, juklapp, julklappar, omslagspapper, papper, present, snören, tips
Postat i privat |
Vanligtvis på min topp tre-lista av saker men nu, mitt bland dan-före-dagarna i snödrivor och mörker, det bästa av allt: bli full med en vän. Gillar att göra det till en sak, dricka ikapp, ägna sej åt bekännelser och uppriktigheter och utfall, ta sej vidare och och sen tillslut bara flina och flabba. Det är så underskattat, så bortglömt. Det var så vi alltid gjorde, ju, men sen vet jag inte vad som hände, fyllorna övergavs för ett småsmuttande för jämnan som jag fortfarande inte är med på. Så gott är det inte. För mej är alkohol fortfarande ett nödvändigt ont, en pärs och pina för att nå högra höjder. Jag super mej packad i snitt tre-fyra gånger per år och sen inte alls för däremellan måste jag vila upp mej.
-
Jag och Jenny for runt längs på Götgatan, tog oss igenom förrättskombon på Ljunggrens, den är verkligen superb, den rekommenderar jag varmt, tog oss igenom ansenliga mängder öl och sprit, öl och sprit, öl och sprit, tog oss till ett annat ställe av vilket jag minns intet förutom att det i taket nånstans svävande en stor och vit julstjärna …
22 december 2009, kl. 16:03
Etiketter: alkohol, bekännelser, berusad, combo, dricka, förrät, full, fylla, Jenny, Ljunggrens, öl, smutta, sprit, ung, vän, vin
Postat i privat |
Rusade in på Sturehof, till det enda återstående bokbara bordet. Utled som vi är på storkok och grytor, middagar ständigt lagade i dubbla mängder till frys och matlådor åt vi oss mätta på enbart små förrätter: räkor och patéer, en laxrillette och en bit sill, en ljuvlig Chèvre chaud på en grönsallad med senapsvinägrett, och till detta fett, massor av fett, smör och majonnässer, gräddfil och aioli, så mycket att vi som blivit allt nyttigare på senaste tiden blev lite vimmelkantiga.
Men bortsett från detta var det en fullständigt odekadent middag. Inga viner, ljust och trevligt, och inte minst tidigt – på väg hem var Ica fortfarande öppet och vi klev in och fyllde en korg med mycket lydiga inköp: ost och barnmatstetror, äpplen och annat. Ja vilken lydig lördag – men trevlig.
20 december 2009, kl. 13:27
Etiketter: aioli, Chevre Chaud, fett, gräddfil, laxrillette, middag, paté, räkor, restaurang, senap, Stockholm, Sturehof, vinägrette
Postat i privat |
Prenumerera gärna på min RSS-feed!