Arkiv för februari, 2010

Återuppstånden

Söndag. Sista OS-dagen. Femmilen. Hockey. Den här tiden på året för fyra år sen befann jag mej för Expressens räkning på ett hotellrum i Turin. Jag hade lämnat min sista OS-krönika, ingenting var särskilt jobbigt längre. Trots att jag utkämpade de sista sviterna av en magsjuka, trots att jag endast hade ett glas kall cola till min hjälp. Tre Kronor vann guld på en italiensk teve som rullade. Jag förmådde inte titta på den, låg bara på rygg, tittade upp i taket, utslagen men med nya krafter på väg. Underligt, idag känner jag exakt likadant, härjad men återuppstånden. Utan några särskilda insatser alls, bara teve, och lite mera teve.

28 februari 2010, kl. 14:36

Teve, o teve!

P1250443

P1250481

P1250423

P1250501

P1250719

Ben & Jerry’s ”Cookie Dough”, Lets’ Dance, OS, ett svenskt OS-guld … Jag ska inte säga att jag mår bra – men jag är åtminstone inte längre på gränsen till sammanbrott. Teve, sportteve, fredags- och lördagsteve har en mildrande, lugnande effekt på mej. Teve, o teve! Jag tror att jag behöver titta mer på teve. Ligga helt stilla och titta på sånt som inte kräver nåt, som bara är snällt och medryckande och … snällt, snällt, snällt. Ja, det tror jag. Ja, det ska jag göra.

27 februari 2010, kl. 19:13

Försöka fredag

Resa. Sej. Försöka. Försöka fredag. Jag älskar fredag. Ju. Måste nånting. Glass. Eller nåt. Hur kunde allt gå och bli såhär, så ogörbart, så svårt, så helvetiskt tungt? Bara lyfta en arm … Det är som om allt runnit ur mej. Vad plötsligt. Vad konstigt. Vad obehagligt. Vad det inte finns plats för det.

26 februari 2010, kl. 13:17

Down Under

Den här veckan känns som ett nederlag.

26 februari 2010, kl. 8:55

Anteckningar från ett februariångesthål 5

Den här känslan av att vilja spy på allt … Kan inte komma på att jag nånsin haft den. Men nu, vill bara öppna munnen och uuuuäääääh. På riktigt.

25 februari 2010, kl. 21:52

Anteckningar från ett februariångesthål 4

Hatar, i största allmänhet:

1. Nåt jävla massmejl från Åhléns: ”Himmel vilket härligt vårmode!”.

2. Att OS-sändningarna från Vancouver aldrig kommer igång. Nagano, Salt Lake City, Sydney, Peking … Kvoten utomeuropeiska städer som ställer till med OS nångång runt tre på natten och avslutar allt lagom till då man kliver upp måstemåstemåste vara fylld nu!

3. Att när OS väl kommer igång sitter de ändå bara och pratar i en studio. ÅH! Här har vi väntat och väntat och kämpat och kämpat och sen ska åtskilliga procent av våra två, små värdefulla timmar tillsammans gå åt till att titta på en studio, med skidbackarna bakom en glasruta bakom ryggar på nåt studiofolk! ÅH! ÅH! ÅH!

25 februari 2010, kl. 17:59

Anteckningar från ett februariångesthål 3

Min mest tänkta tanke just nu: Inte det också! Allt som kommer i min väg, stort som litet, en rökavspärrad tunnelbana, en jävla hund i allergivagnen, batteriet till mobilen på väg att sina, en blöt handduk som rasar i golvet, en tom toalettrulle, ett mjöligt äpple … och jag tänker omedelbart illrött och hatiskt: INTE DET OCKSÅ!

25 februari 2010, kl. 14:32

Anteckningar från ett februariångesthål 2

Har slutat stå ut. Vet inte när jag gjorde det. Igår kanske. Nu är det bara timmarna som fortsätter att gå. Men jag gör det inte. Idag har jag hittills legat rätt upp och ned på golvet medan Buster klättrat och gnagt på mej. Jag bara lät honom. Tills jag hade handryggen täckt av blåa tandavtryck. Han luktar illa, jag också. Det orkar jag inte göra nåt åt. Sedär, en liten berättelse om småbarnshelvetet, bortom det där klädsamma om leksaker överallt och nåt damm i hörnen.

25 februari 2010, kl. 12:30

Anteckningar från ett februariångesthål 1

Kan man bli akut deprimerad? I så fall är det vad jag blivit. Kan knappt röra mej av februarileda, februaritristess, februariuppgivenhet.

25 februari 2010, kl. 9:17

Linnas träningsskola #19: Om bröllopklänningar. Om målsättningar. Om problemet med dem.

bröllopsklänning

Träna med siktet inställt på en bröllopsklänning? Nja.

-

Du har hört om det där med målsättningar, att ha siktet inställt på nåt mycket konkret, en bröllopsklänning att komma i eller ett maratonlopp att ta sej igenom. För att hjälpa dej att hålla motivationen uppe. Ett trubbigt verktyg för att skapa träningslusta enligt mej. Vad händer om du inte lyckas med din målsättning? Jo, du riskerar att sjunka ihop, bedrövad och uppgiven. Och kanske ännu värre: Vad händer om du faktiskt lyckas? Du riskerar att sjunka ihop, då med. Det var ju till detta all ackumulerad tåga och form var ämnad att användas till.

Bara för att få det sagt: Jag motsätter mej inte att en anmälan till en tävling kan skänka en extra udd, lyster och glädje åt din träning. Och det är inte små saker. Men låt det stanna där. Låt det inte bli själva målet med din träning. Varför inte? För att tugget om målsättning, liksom mycket annat, är en av elitidrottens många verksamheter kopierad rakt av – som i själva verket fungerar illa på oss andra. För elitidrottare fungerar målsättning därför deras mål är ett olympiskt spel, är en medalj. För elitidrottare fungerar det eftersom en medalj också utgör en riktig, reell skillnad, kan utgöra skillnaden mellan en tryggad ålderdom och ett fortsatt osäkert kringflackande med småslantar från nåt förbund att hushålla med. Vi talar kanske inte om skillnaden mellan liv och död – men nästan. Men för dej gör det ju ingen skillnad. Egentligen. Ett bröllop med några kilon i behåll – går också. Ett inställt lopp – skitsamma. Och det vet du ju om. Egentligen.

Av samma skäl kan du också strunta i det där med att belöna dej själv för diverse uppnådda mål. Som att unna dej en klippning vid fem förlorade kilon eller tjugo genomförda träningspass. För att är det så att du verkligen vill och behöver klippa håret finns det ju inget att hindrar dej från att boka tid – redan idag. Och är det så att det där med klippa sej inte är särskilt akut – kommer det inte heller verka som den morot du skissat på det som. Och ja – det vet du också om. Att bygga motivation med hjälp av klippningar, nagellack, greklandsresor eller vad det nu må vara är att underskatta din egen intelligens, är ett slöseri med tid, är konstlat och fånigt – och ligger framförallt för långt ifrån från det här med att faktiskt träna.

Istället för målsättning? Nåt riktigt, nåt som kommer inifrån dej själv och faktiskt betyder nåt. Vad det kan vara ska jag gå in på nästa gång.

-

Nästa vecka:
Linnas träningsskola #20: Istället för målsättning: en idé

24 februari 2010, kl. 11:45

Personligt

Föräldraskap bloggar Follow Linna Johansson Personligt