Prenumerera gärna på min RSS-feed!Jag är fortfarande mycket upptagen med att tycka synd om mej själv, skulle man kunna säga. Tills vidare får ni lite mer träningsskola. Idag om målsättningar, ett av träningscoachernas mest tuggade förslag för att skapa träningslusta. Jag förklarar riskerna med detta.
Arkiv för februari, 2010
Linnas träningsskola #18: Vad du behöver – ett förslag
Hej och välkommen till del två i träningsskolan! Dags att lämna de mentala förberedelserna och ge oss på de praktiska! Jag ska återkomma till huvud och motivation många gånger om för det är viktiga saker, det allra viktigaste. Men nu: en första titt på vad du behöver. För att det är kul. För att det gör saker lite mer på riktigt. Viktigt om praktiska förberedelser: exakt hur du gör detta är upp till dej. Med praktiken är det alls inte lika petigt petnoga. Praktik handlar om riktlinjer. Betrakta alltså följande del som ett förslag, snarare än påbud, från mej till dej.
De praktiska förberedelserna delar jag in i tre:
1. En idé
Du har hört det där med målsättning. En bröllopsklänning att komma i, en maraton att ta sej igenom. Ett rätt så trubbigt redskap för att skapa träningslusta enligt mej. Vad händer om du inte lyckas med din målsättning? Och kanske ännu mer problematiskt: vad händer när du faktiskt tagit dej i mål? Jag ska förklara varför en idé är ett effektivare trick för att hålla ordning på motivationen.
2. En utrustning
Precis vad det låter som: pulsklockor, hantlar och pilatesbollar. Nej, du behöver inte hälften. Du behöver i själva verket bara det du alltid behövt: en uppsättning plagg. Men låt dej inte luras av det där att vad som helst du trivs i går bra – det är att göra det för lätt för sej. Mjukisbyxor och linne från Gina Tricot går till exempel inte an. Jag ska ge dej mina bästa tips på en enkel men funktionell utrustning.
3. En rutin
Viktigast av allt. Utan rutiner går det inte att träna. Med dåliga rutiner är det ett tungt, tungt arbete. Med bra rutiner har du alltid halva jobbet gjort. Jag hjälper dej att bygga en fungerande träningsrutin. Och det är inte komplicerade saker – det handlar i själva verket troligtvis om sånt du ägnar dej åt hela tiden utom just när det kommer till att träna.
-
Imorgon:
Linnas träningsskola #19: Om bröllopklänningar. Om målsättningar. Om problemet med dem.
23 februari 2010, kl. 12:20
Dags för del två i träningsskolan!
Så var det träningstisdag. Dags att röra oss framåt! Den första delen var ett försök att jobba ihop till lite inre förberedelser hos dej som identifierar dej som sporthatare och sportskeptiker – eller till dej som bara kraschlandat i tidigare satsningar. Från och med nu vänder jag mej också till dej som kanske inte vacklar massor i motivation, som kanske till och med gillar att träna – men som inte riktigt fått till det där med rutinerna eller bara vill se över över detaljerna.
23 februari 2010, kl. 11:29
Faller isär
Händelser idag utöver allt det obligatoriska slitet och gnetet:
1. Cyklade. I exakt arton minuter innan jag klev av, illamående av oinspiration och olust. Sen svor jag. Inte högt men jag svor, för mej själv och hörbart för alla närvarande. Jag är normalt inte den på offentlig plats utåtagerande sorten.
2. Pratade med Ante som sa saker som: ”Det är den här tiden på året. Folk faller isär.”
22 februari 2010, kl. 16:55
Kollaps på Lidingö
Söndag innebär bowlingkalas, innebär förort, innebar just idag ett bowlingkalas och en förort för mycket … Tunnelbanan mot Ropsten, Lidingöbanan – jag har aldrig gillat Lidingö, som så många andra med barndom utspelad i de södra förorterna känner jag starkt och konstigt inför både de norra och östra och västra och särskilt konstigt känner jag för Lidingö. Istäckta vidder, broar och räcken, vi passerade ”Torsvik”, ett stycke berglandskap klätt i meterlånga istappar där ingen klev av och ingen klev på och som fick mej att tänka högt för mej själv: ”detta är Norge”. Ja hela vägen, fullständigt uppslukad av en känsla av skolutflykt – en av de där man inte riktigt ville vara med på … en känsla av att färdas allt längre bort, fruktansvärt långt bort.
Men det var inte det här jag skulle berätta om utan om min väg tillbaka, efteråt, när jag vinkat av Toddan. Öde station (”Baggeby”), ett tåg som aldrig kom och jag som började trampa och leta bland siffrorna på den uppsatta tidtabellen och snart fann dem: tjugo minuters väntetid. Tjugo minuter. Tjugo minuter här. Stå här. Och bara titta. Ut över detta för mej fullständigt främmande blåvita byiga vinterlandskap. Ensam – jag som aldrig längre är ensam. Detta verkade i min numera annars så överbelastade tillvaro så överväldigande och obegripligt att mitt huvud inom loppet av ett par sekunder tömdes för att sen fyllas, med bilder i ett blixtrande tempo av allt och inget.
Och mitt uppe i detta vinglade jag till, och fann mej själv på knä i den grusiga snön.
-
Två finska (eller om de var estniska studenter, ja jag tror de var ester) – gud vet varifrån – kom till undsättning (”are you åkej? are you åkej?”) vilket gjorde mej lätt gråtfärdig och löjlig: oh, mänskligheten, vad är du om blott utspridda ensamma punkter i en stor, stor värld …
21 februari 2010, kl. 14:10
Saker man inte blir mindre februarideppig av:
Att läsa om hur ett par av de kvinnliga deltagarna i Let’s Dance – Elin Kling och Molly Sandén – hånas för sina kroppar i diverse forum på nätet. Och där heter det att den ena är ”läskigt smal” och den andra ”överviktig”. Oh, kunde det sägas tydligare: kvinna – du kan aldrig passera.
Jag blir uppriktigt illa berörd av det här. Illa berörd över att det finns så många människor som ägnar så mycket möda åt att tänka på andra människors kroppar. Tänka på kvinnors kroppar. Tänka elakt om kvinnors kroppar.
19 februari 2010, kl. 14:59
Svald och slukad
Fredag. Jaha. Fredag funkar inte längre. Inget gör. Jag vill bara sitta av den, sitta av Let’s Dance, och en och annan OS-sändning, sitta av hela helgen, så att nästa vecka kan komma att ta sej igenom den med. Februari – du tuggade, svalde, slukade mej.
19 februari 2010, kl. 13:49