Prenumerera gärna på min RSS-feed!Hängt med Buster, försökt tala lite vett med Buster (och misslyckats). Buster lever sitt eget liv, utanför oss. Buster är ett komplicerat litet barn. Hör ni det ni alla som tycker att det är väl mycket prat om fjortontimmarsnätter och harmoniska utvecklingskurvor från småbarnsföräldrar? Jag har också ett komplicerat litet barn. Han är komplicerad mest hela tiden. Till exempel vill han inte krypa. Sitter och blir helt förtvivlad när sällskapet här hemma rör sej nånstans, mot köket eller så. Fast han kan. Men han tänker inte. Däremot tänker han stå. Fast han inte kan. Och allra helst vill han stå, med en skakig arm i nåt skakigt föremål – och med blicken fäst i taket.
-
Jag är glad att Buster inte var mitt första barn. Det hade varit en svår chock. Men nu, med det rätta bränslet, tror jag att vi kanske kommer att klara det. Det rätta bränslet – jag har gått och blivit fullkomligt besatt av det rätta bränslet, av ljus, luft, föda, bär och gryn. Och det händer att jag fantiserar om att man kanske ska fortsätta intressera sej för det rätta bränslet även sen, även då Buster inte slukar alla krafter. Dessa vanor men med riktig nattsömn i kroppen och några riktiga fria timmar … Det måste vara som att sväva. Men antagligen kommer jag inte göra det, inte då, inte längre. Det är ju så oerhört svårt att göra sånt som inte är alldeles nödvändigt – ibland när jag tittar på människor, människan, och allt hon tar sej för och inte, tänker jag att hon kan och vill så mycket, men hon kan verkligen inte göra mer än det som hon uppfattar som absolut nödvändigt.
Etiketter: bar, barn, bränsle, förälder, gryn, ljus, luft, mat, småbarn, trött, vanor
Detta inlägg postades
05 februari 2010, kl. 15:29.
» Läs kommentarer | » Skriv kommentar | » Trackback | » RSS 2.0
Gud vad härligt att höra att alla andras barn inte är sådär perfekta som man kan bli lurad att tro ibland. Vi har ett barn som inte vill sova så mycket. Inte så han skriker, han vaknar bara till och sitter vaken och snickelisnackar flera gånger per natt. Och vill upp ur sängen vid 7. Andras barn sover tydligen som stockar från 19.00 – 10.00 utan att vakna en enda gång.
Passar på att tipsa om min snubbes ”pappablogg” det behövs fler pappor som pratar om att vara hemma med barn tycker jag
http://hurskadetharga.blogspot.com/
det är nog väldigt sant. och inte funkar det med artificiella nödvändigheter heller.
jag kan inte lura mig själv att något är nödvändigt om jag inte tycker det
Total svalka får jag i huvudet när jag läser detta. Du är guld.
Det är också något i detta som påminner mig om Erland Noe’s naiv super. Något om hur vi försöker. Hur alla människor går omkring här på jorden och försöker så mycket.
min lille ville inte heller krypa, han snackade istället så att vi fixade saker till honom.
Ida: ja, ungefär så är det här också. ett jäkla rullaruntande. (& var förra gången det begav sej också. dock inte lika länge … )
Pikosekunder: nej, inte jag heller – tyvärr. Men vad fantastiskt det vore. Om man bara en gång kunde uppbåda samma tempo som man kan då omständigheterna är svinträngda. Vilka massor ledig tid man skulle jobba ihop.
Lotta: Tack!
linda: haha. ja, det kanske är det buster försöker med. men ännu så länge är det ingen som förstår honom, det kanske är därför han är så frustrerad.