Arkiv för kategori ‘Linna testar’

Jag testar: ”Seanick”, schampokaka från Lush

bloggbilder2 205

Vad: Schampokakan ”Seanick” från Lush, 89 kronor styck, på Lush på Götgatan. Shampokaka betyder ungefär puckformad solid torrvara till vilken du tillsätter vatten. En kaka påstås räcka till 80 tvättar. För två kakor får du en nätt liten behållare på köpet. Jag köpte två samt en duschjelly – i med detta överskred mitt köp en siffra vilken belönades med en goodiebag vilken bland annat innehöll ytterligare en shampokaka. Jag sitter nu på schampokakor motsvarande 240 tvättar vilket utslaget per två tvättar i veckan ger schampo i drygt två år (som oavsett om det skulle visa sej att siffran 80 är väl tilltagen ändå är mycket). Poängen med denna kaka är med andra ord: miljövänligheten (som alltid med Lush) och den låga kostnaden (vilket inte alltid är fallet med Lush).

Första intrycket: Va? Det gick. För den som betat av ett antal miljövänliga och ekologiska schampon i både blöt och torr form är det en positiv överraskning i sej att det här faktiskt är ett som går att använda. Kakan glider lätt över håret och löddrar alldeles lagom.

Andra intrycket: Ja. Men. Det. Funkar. Ju. Jag vet inte om det är avsaknaden av konserveringsmedel men shampokakan utmärker sej framförallt med sin snällhet: den svider inte, den sliter inte upp ens hårbotten i torra sår vilket, särskilt såhär års, är egenskaper jag är mycket intresserad av. Och vad den gör för håret? Vad ett schampo i mellanklassen brukar göra. En del glans och volym, inte i massor men fullt godkänt.

Plus: Praktiskheten, trots mina invändningar (se nedan). Den är verkligen den perfekta ta-med-saken. Tar upp utrymme motsvarande en puderdosa. Inga korkar som läcker, inga schampogeggiga badkläder.

Minus: Behållaren är verkligen inte den supersmidiga praktiska lilla sak den utger sej för att vara. Man tvättar sitt hår. Man lägger ned den i asken – och där sitter den sen. Ägaren av en Lush schampokaka lär sej dock snart hantera sin tingest. Man lufttorkar, och med en visst knyck i armleden får man ut den också. Och går det inte alls kan man gnugga upp schampot i händerna, med kakan fast i behållaren.

Slutsats: Upplever du en viss leda där i badrummet? Alla dessa jävla flaskor, ena ena fulare än den andra. Är du på det där humöret när du vill göra det lite enkelt för dej? Eller roligare? Säg hej till schampokakan. Men glöm inte behållaren! Den är viktig! Schampokakan ska inte ligga i en öppen tvålkopp i duschen och regna bort.

Betyg: Fyra av fem möjliga. Det här är produkt jag gillar av flera olika skäl: för att den är snäll, för att den fungerar, för att den är modern och snygg och i det långa loppet, billig.

08 februari 2010, kl. 15:15

Jag testar: L’Oréal Double Extension, Carbon Black, megakändisen av budgetmascaror

bloggbilder2 085

Vad: L’oréals ”Double Extension”, i varianten ”Carbon Black” – med extra mycket svart pigment. En så kallad tvåstegsmascara: måla på det första vita lagret och sen är det bara att sätta igång att bygga volymer. En klassiker, megakändisen av budgetmascaror.

Pris: 175:- på Åhléns. Det är med andra ord bara märket som är det budgetmässiga med den här mascaran.

Första intrycket: Efter ett eller möjligen två års fullständig kräftgång med mascaralyckan stod det omedelbart klart att detta inte var ytterligare en lättviktare till mascara. Min sexmånaders baby hade inte längre mera fransar än jag, min i övrigt sminkiga ögonmakeup saknade inte längre sina likaledes sminkiga fransar.

Andra intrycket: Det här är en kraftig sak, kanske lite för kraftig? En gång av tre kör jag fast i mascaragegga, men de övriga gör den precis som jag vill. För bara rejäla fransar: ett lager vitt och ett svart. För discofransar: ett vitt, två svarta. Applicera det svarta före eller efter att det vita torkat? Därom tvista de lärde. Min slutsats är tveklöst att det ska på före.

Minus: Den lossnar inte direkt av sej själv. Se till att du har en riktig remover till hands annars kommer den här mascaran kosta dej både en och två fransar. ”Beauty Tubes”-varianten i samma ”Double Extension”-serie utlovar apropå detta förutom jättevolym också lättborttaglighet – huruvida detta stämmer kan jag inte svara på men auktoriteter som Bjooti-Kattis och LipGloss Bitch rekommenderar just denna varmt.

Slutsats: Har du också undrat vad som hände med dina fransar? En gång långa, kolsvarta, klädda i ungdomligt klumpiga lager av nån snabbköpsmascara men nu icke längre synliga? Har du kommit på dej själv med att sakna dem, sakna dem så intensivt att du är beredd att stå ut med en och annan klump för glädjen att återse dem så som de en gång var? Då är det här mascaran för dej. ”Double Extension” är ingen sofistikerad historia. Man kliver inte ut på gatan med lätta, böljande sköna fransar men däremot rejäla och mörka.

Betyg: Fyra av fem möjliga. Det går att ha invändningar mot den här mascaran men det går inte att påstå att den inte sköter sitt viktigaste uppdrag: riktiga mascarafransar. Men den perfekta mascaran – den är fortfarande kvar där ute …

27 december 2009, kl. 21:31

Jag testar: Fiberwig Imju, den högteknologiska mascaran från Japan

P1180372

Vad: ”Fiberwig Imju”, den japanska mirakelmascaran. På nylonfiber, att bygga höghus till fransar av. Lösögonfransar på burk, olikt allt annat du nånsin upplevt. Fick en femma i Elle. Men i nära nog ett halvårs tid förblev den ett rykte, nåt man visste allt om men inte ens skönhetsbloggarna kom över. Numera är den tillgänglig för alla, i butikerna, i webshopparna.

Pris: 220:- på Kicks (med expeditens kvittriga ”den är jättebra, jättebra!” singlandes efter mej).

Första intrycket: Få se nu, nu ska det ske … När jag målat på det första lagret yttrade jag ljudlöst min sminkhistorias troligtvis längsta ”hmmm”. Hade nåt hänt? Hade detta storartade hänt? Studerade mina fransar ur alla vinklar och vrår för att sen konstatera: Inget hänt. Ja, nåt hade väl hänt men det skulle ju hända så mycket mer. Men sen: bygga, det var ju bygga man skulle göra! Så jag satte igång att bygga och bygga … men samma tveksamma, frågande omdöme följde på varje nytt lager: ”Ja? Nej? Kanske?”

Andra intrycket: Nej. Ett lager, två lager, tre lager … Nej. Nej. Nej. Den funkar fortfarande inte.

Plus: Ett som faktiskt stämmer är den omtalade lättborttagligheten. Fiberwig Imju glider av som matresterna i diskmedelsreklamen. Med hjälp av endast vatten står man med händerna fulla av svarta fiber. Det är ju bra. Men det är ju för hur den gör sej fransarna och inte hur den kommer av man köper en mascara.

Slutsats: På intet vis en skitdålig mascara, den syns, den finns, ger lite längd, mer längd än volym. Men i förhållande till att kampanjen utlovat guld och gröna skogar eller åtminstone fransar som ogräs, så får man inte leverera fransar som hela mascaramarknaden redan kan åstadkomma. Inte värd pengarna, inget speciellt, en bluff, varken mer eller mindre.

Betyg: Två och ett halvt nylonfiber av fem möjliga. Och definitivt inte mer än så.

24 november 2009, kl. 14:30

Och så kommer det ett pizza-kit-test …

p1030006

p1030031

p1030041

p1030048

Det regnar ute. Diskmaskinen har gått sönder igen. Det här var helt enkelt en dag som bjöd tillräckligt mycket socialrealism för att nån av oss skulle förmå sej att och ställa sej och steka.

Vad: Wewalka Pizza-kit (färdig pizzabotten i form av en degrulle samt en burk tomatsås – resten adderar man efter behag.)

Smak: Bättre än sådär. Sämre än mycket god. Vad blir det? Tre och en halv pizzaspade?

Utseende: Väl godkänt. Det ser ut som ett gediget hantverk, det man plockar ur ugnen.

Prisvärt: Kan vara. Åtminstone om man nöjer sej med att toppa med billig skinka och ett par champinjoner – och inte som i vårt fall bygger ett smärre högland av saluhallsskinka, mozzarella och räkor.

Plus: För en gångs skull kan kidsen göra det utan att man behöver stå där i bakgrunden och korrigera varje moment.

Minus: Tomatsåsen. Grumlig, burkig och sharlakansröd. Kan inte svara på hur den gör sej på pizzan dock – Pietro stack ned ett skeptiskt pekfinger i den, fnös och kokade en egen.

02 juni 2009, kl. 22:40

Personligt

Föräldraskap bloggar Follow Linna Johansson Personligt