Prenumerera gärna på min RSS-feed!

Arkiv för kategori ‘Linnas träningsskola’

Linnas träningsskola #76: Att fortsätta – en sammanfattning

raketrymden

Att fortsätta träna handlar om att analysera läget.

-

Att komma igång att träna är en sak. Men att fortsätta – hur gör man det? Hur tuffar man vidare utan att omedelbart krascha? Jo genom att fråga sej själv: Hur står det till? Hur känns det? Känns det inget vidare? Då ska du lyssna på de här olustkänslorna som säger åt dej att inte göra det. De är nämligen värdefulla, de rymmer information om hur du ska precisera och anpassa din träningssatsning så att den fungerar för dej. Lyssna på ditt motstånd, syna det och bena upp det. Vad exakt består olustkänslorna i? Du ska kort sagt analysera läget.

1. Träningstristessen
Känns träningen trist och tråkig? Det finns ju så mycket annat roligare? Först och främst: träna kortare! Det finns inget som talar för att du ska träna i just en timme. Det finns i synnerhet inget som talar för att du som tycker träning är tråkigt ska träna i en timme. För det andra: Fundera över hur mycket roligare allt annat är, egentligen. Ställ en klocka och se efter vad du gör av tiden du väljer att inte träna. För det tredje: Mota tristessen med lite hederligt jävlaranamma? Just do it? Nej strunt i den gamla reklamsloganen. Lär känna Just do it:s lugnare, rimligare kusin: ”Jag gör det ändå”. Och till sist: Är träningen tråkig för att den är för abstrakt? För diffus, för svår att föreställa sej att den verkligen gör allt det där nyttiga för dej? Tänk på träningen som ett magiskt elixir, ett elixir du sveper ett efter ett för varje träningspass.

2. Träningsontet
Gör träningen ont? Bara blodsmak, mjölksyra och hela tiden? Först och främst: Lär dej konsten att andas. Så ofta du kan: Kom ihåg att andas. För det andra: Det gör ont nu. Men runt hörnet väntar inte ännu mer ont. Runt hörnet väntar mindre ont, ett vänskapligt ont, ett ont som du kommer se fram emot att möta. För det tredje: ta kommandot över träningen. Låt den inte bestämma över dej. Pausa. Variera. Precis som du känner för. Och till sist: Lita på din kompetenta kropp. Den behöver inte tränas jämt. Och den kommer att göra halva jobbet.

3. Träningsotåligheten
Är träning en för långsam verksamhet för dej? Står du inte ut med tiden det tar att märka skillnad? Först och främst: Sätt upp större mål. Med större mål har man större tålamod – medan små mål ger inget tålamod. Vem orkar vänta på småsaker? För det andra: Är viktnedgång ett mål med din träning? Kom då ihåg att ett kilo är en stor viktnedgång. Har du massor med kilon du vill bli av med? Strunta i kilon och fokusera på form istället. Form är en större sak än det där med kilon. Du vet inget om att vara i bättre form än vad du är i nu. Och till sist: Du som är otålig ska vara extra noga med att göra saker i rätt ordning. Föreställ dej träningen som ett alfabet. Från A till B till C. Inte från A till Ö tillbaka till F. Inte fel ordning. Inte fram och tillbaka. Du som är otålig har helt enkelt inte råd med det.

-

Nästa gång:
Linnas träningsskola #77: Ställa saker tillrätta

16 december 2010, kl. 14:15

Linnas träningsskola #75: Att komma igång – en sammanfattning

raketstart

Att komma igång handlar om att ge sej själv bästa möjliga start. Och bästa möjliga start är inte att ta på sej skorna och rusa.

-

Då var det dags att sammanfatta träningsskolans tredje del, den jag delar upp i att komma igång – och fortsätta. Att komma igång handlar om att ge sej själv bästa möjliga start. Och bästa möjliga start är inte att ta på sej skorna och sen rusa. Inte rusa. Inte slarva. Inte den här gången. Föreställ dej att du ska iväg på en rymdtur. Denna din komma igång-period utgör de sista förberedelserna. Se över dem ordentligt, hellre en gång för mycket än för lite – så har du så mycket större möjligheter att lätta på riktigt sen.

1. En bra dag.
När är en bra dag sätta igång? Inte vilken dag som helst. Välj en bra dag. En dag som inte präglas av missnöje. En dag då du minns att du vill ha just din kropp, då du vill inte vill göra det här emot den, utan tillsammans med den.

2. Ett tomt fält.
Hur börja träna? Vad göra? Inget särskilt. Inget på förhand bestämt. Inga omedelbara krav på nånting alls. Låt åtminstone inledningsvis din träning utgöra ett tomt fält för dej att göra vad du vill med. Lägg undan träningsdagböcker, kilometer och siffrorna.

3. Att börja träna är aldrig att nästan-träna.
Inga kilometer? Men då är det väl inte på riktigt? Jo. Om det är nångång träning är på riktigt så är det nu, såhär i början. Träning kommer aldrig att bli så hårt, så svårt, så tungt som det är nu. Att börja träna är aldrig att nästan-träna – oavsett hur lugnt du tar det. Därför: lugnt. Ta det ännu lugnare.

4. Träna lugnt hur länge du vill men åtminstone i tre månader.
Ok, lugnt var det. Men hur länge? Så länge du vill men åtminstone i tre månader. Och tre månader är inget godtyckligt – tre månader utgör en årstid, utgör en liten säsong i sej. Att ta sina nyblivna träningsrutiner från en årstid in i en annan är en stor utmaning i sej. Börja med den.

5. Ett första lugnande besked.
Under tiden? Notera surret som stiger, börja lyssna på det så sakteliga. Att börja träna innebär alltid ett visst mått av surriga tankar och frågor. Är det värt det? Gör träningen nån skillnad? Ge dej själv ett första lugnande besked.

-

Imorgon:
Linnas träningsskola #76: Att fortsätta – en sammanfattning

15 december 2010, kl. 11:59

Linnas träningsskola #74: Men träning ska ju vara kul! Skönt! Underbart!

janefonda2

Du är inte där än. Men sakta men säkert kommer du också att kunna.

-

Sådär, då börjar vi närma oss slutet på denna träningsskolas tredje del som handlat om att komma igång med träningen – och fortsätta. En fortsatt träning förutsätter att du vågar syna det som kommer i vägen för träningen. Så gott det går har jag benat upp de vanligaste hindren: Träningstristessen, träningsontet och träningsotåligheten. Nu tänker jag avsluta den här delen med att göra tvärtom. Nu bakar vi ihop det. För det är nämligen såhär att allt sitter ihop. Den som tycker att det är tråkigt att träna står inte ut med att det gör ont. Den som är otålig kommer alltid att tycka att här och nu är olidligt tråkigt. Har man ont hela tiden blir man både otålig och uttråkad. Och så vidare.

Tråkigt. Ont. Otåligt. Visst låter det motigt? Ska träning verkligen innebära dessa berg av besvär att bestiga? frågar du dej kanske. Tränar gör man väl för att man gillar det? Träna ska väl vara kul, skönt, underbart? Låt mej avsluta med några rader om kul. Om skönt. Om underbart. Du hör ibland människor omkring dej prata om träningsglädje. Du tycker dej kanske se massor av träningsglädje. Varför inte också du? undrar du kanske. Varför förmår inte du sätta på dej Jane Fondas aerobicsleende på väg ut? Svar: För att du inte är där än. För att du inte kan träning. Till skillnad från nästan allt annat har inte träning status som nåt man kan eller inte. Men träning är också en kunskap. Sakta men säkert kommer du också att kunna. Och när du väl gör det kommer du att upptäcka att träningsglädjen – den var överskattad. När du kan träning kommer du mest att låta den ta plats bland allt det andra: jobbet, universitetet, ungarna, partnern, huset, livet. Skönt ibland. Bara ett jobb ibland. Men roligt rätt så sällan. För roligt, det kommer du att strunta i.

Ingen träningsglädje? Inget Jane Fonda-leende? Nej just det kan jag inte utlova. Men jag kan lova detta: när du kan träning kommer din träning att bli inspirerande. Motiverande. Motivationen, den kommer att gripa tag i dej, tillslut. För motivationen kommer sen – inte nu. Och nu börjar din resa mot sen. Och på väg dit vill jag att du tar med dej följande insikter:

1. Respektera träning som ett fält i sej.
Du skulle aldrig förvänta dej att lära dej japanska på en eller två timmar. Också träning tar sin tid att ta in för att det ska bli begripligt, användbart och meningsfullt.

2. Men det är inte japanska.
Japanska? Är alltså träning ytterligare ett tungt universitetsämne? Nej. Till skillnad från språk och matematik och annat är träning ett område där du bara behöver göra vissa insatser på egen hand. För resten kommer din kropp göra åt dej. Kanske har du verkligen ett särskilt huvud för språk – men jag lovar att det finns inget du har sån läggning för som fysisk ansträngning. Alla kroppar förstår träning. Din också.

3. Strunta i alla andra.
Men alla andra tycker ju träning är så skönt? Strunta i alla andra. Det finns inget människor tycker så mycket om som att förklara för andra hur välmående de är. Och finns det en tydligare bild av välmående än hon som älskar att träna? Som sagt: Strunta i andra. Du har just börjat träna. Det är jobbigt. Annars skulle inte nästan alla sluta med det.

-

Nästa vecka:
Linnas träningsskola #75: Att komma igång – en sammanfattning

08 december 2010, kl. 13:16

Linnas träningsskola #73: En inspirerande tanke: Alfabetet

alfabetet

Ta det rätta steget. För dej som är träningsotålig finns det inget viktigare än att ta det rätta steget – eftersom just du inte har råd att ta felbeslut på felbeslut och hamna på A igen.

-

Sätt upp större mål. Respektera kilot för vad det är – mycket. Tänk form och inte kilon – för du vet ingenting om att vara i bättre form än vad du är i nu. Tre insikter att mota träningsotåligheten med.

Avslutningsvis vill jag vända mej till dej i otålig väntan på träningsresultaten med en liknelse: Tänk på träningen som ett alfabet. Från A till B till C. Det är träningens logik i ett nötskal. Det är också alltings logik i ett nötskal. Du bläddrar inte genast fram till sidan fjorton i en manual – och i de fall du gjort det så har du erfarit att det var dumt. Du fick gå tillbaka. Allt tog i slutändan längre tid än vad det gjort om du börjat från början. Att hoppa från ett moment till ett annat är meningslöst, värdelöst och i slutändan också verkningslöst. Charmigt kanske, men verkningslöst.

Har du till exempel sett nåt av de här kockprogrammen som går på teve? Har du sett vad det är som verkligen skiljer de bra från de dåliga? Det är inte de utsökta smakkombinationerna för de lyckas även amatörerna med i bland. Det är bara det att amatören så sällan kommer till slutskedet med sinnesnärvaron i behåll eftersom hon eller han redan snubblat omkull bland kastruller och byttor i torn. Nej det som verkligen skiljer amatörerna från proffsen är ordningen och redan, en sak i taget. Från A till B till C.

Från och med nu vill jag att du vågar tänka såhär om din träningsotålighet, dina drömmars kropp och sluttider på milen eller vad det nu är just du är intresserad av: Att ta för stora eller för många stressade steg på samma gång är dumt. Det är inte så du genomfört nåt stort i ditt liv och det är inte så du kommer att göra det här heller. Och du är inte en amatör. Från och med nu är du inte det längre. Du tar ett steg i taget.

Från A till B till C. Inte från A till Ö – och tillbaka till F. Var befinner du dej i din träning? Vilket är nästa – logiska, rimliga, korrekta – steg? Är det att ta det lugnt och fortsätta just där du är? (Oftast.) Är det att byta aktivitet? (Kanske?) Är det några timmar med en personlig tränare? (Varför inte?) Är det att sänka träningsdosen? (Mycket möjligt.) Är det att öka träningsdosen? (Mindre troligt.) Ta det rätta steget. För dej som är träningsotålig finns det inget viktigare än att ta det rätta steget – eftersom just du inte har råd att ta felbeslut på felbeslut och hamna på A igen.

-

Nästa vecka:
Linnas träningsskola #74: Men träning ska ju vara kul! Skönt! Underbart!

01 december 2010, kl. 15:17

Linnas träningsskola #72: Tänk såhär istället: Jag vet inget om att vara i bättre form än vad jag är i nu

träd

I synnerhet de första stegen på väg har sin alldeles egen obeskrivliga charm – bara du tillåter dej att ta dem.

-

Ett kilo i veckan är mycket, hävdade jag i föregående inlägg i träningsskolan. Och varnade för stora, kilovisa viktnedgångar. Massor av kilo på kort tid är för mycket. Massor av kilo vill ingen kropp omedelbart göra sej av med.

Det här har du redan hört till leda. Det här visste du långt innan du läste det i den här träningsskolan. Men just du tänker inte lyssna på det här? För just du kan verkligen inte vänta? För just du har verkligen många kilon att ta av? Just du väger mycket, mer än hundra. Då ser villkoren också annorlunda, inte sant?

Nej. Misstaget många överviktiga människor gör är att tro att de i kraft av sina många fler kilon också kan ägna sej åt en viktnedgång av mycket rivigare slag. I själva verket är det tvärtom. Du som föreställer dej en stor viktnedgång ska var ännu rimligare, ännu snällare. Ju större uppgift, desto snällare plan är en bra princip jag tycker att du ska ta till dej. Du som tränar av viktminskningsskäl ska få en siffra av mej. Jag vill egentligen inte prata kilon för det är verkligen inte nåt vidare mått på form men nu gör jag det ändå för att jag vet att du vill det – och jag vill att du ska fortsätta vara med mej. Du ska få en siffra olik alla de andra siffror du hört om viktminskning. Istället för det där tjatiga om ett kilo i veckan ska du få den här: ett kilo i – månaden. Just det, ett kilo i månaden är en bra takt. Lätt att minnas. Inte för våldsamt. Men inte heller är det, i motsats till vad du tror, en helt harmlös takt. Vore den det så skulle du tja, vara där redan.

Nu slokar du med öronen. Nu suckar hela ditt otåliga jag högljutt. Ett kilo? Det betyder ju åratal innan du når dina drömmars form. Nej. För här kommer nästa missuppfattning om vikt och form: Vikt är inte samma sak som form. Låt säga att du väger hundra kilo. Ja du vet en hel del om vad är att väga hundra kilo. Men du vet inget om att väga 88 kilo och vara i bra form. Nej, du vet faktiskt ingenting om det. Det spelar ingen roll hur ofta du tänker att det här, ditt nuvarande jag, inte är du. Det här är du. Och här och nu vet du inget annat. Strunta i drömvikt och drömkropp ett tag – för du har saker att upptäcka alldeles runt hörnet. Du har en bättre form att upptäcka. Och form, det är större än vad du tror. Form, kommer du att inse, var det du verkligen var ute efter.

Inte övertygad ännu? Då ska du också få en bild av mej: du vet den där tredje innesittardagen i rad då du tillslut tänkte att nu kan bara en jättepromenad bota ditt nuvarande instängda tillstånd? Bara för att upptäcka att allt du behövde göra var att komma utanför dörren och ta två andetag för att vakna till liv? Allt du behövde var åsynen av en enda kal björk för att sucka av lättnad. Detsamma gäller din träning. En riktig genomförd tvåtimmarsrunda runt hela stadsdelen må ha sin charm. Men det har också de första stegen på den första kilometern, ja i synnerhet de första stegen på väg har sin alldeles egen obeskrivliga charm – bara du tillåter dej att ta dem.

-

Nästa vecka:
Linnas träningsskola #73: En inspirerande tanke: Alfabetet

24 november 2010, kl. 21:57

Linnas träningsskola #71: Avliva en myt: Ett kilo är ingenting

mjölk

Gå till ditt kylskåp. Plocka ut ett mjölkpaket. Känn på det.

-

Gå ned i vikt. Är det ditt huvudsakliga motiv med träningen? Du är inte ensam. Och inte heller tänker jag lägga mej i det. Jag tänker bara lägga mej i en sak: takten på din viktminskning. Fem kilo är ingenting påstod jag i föregående inlägg. Det är sant. Men nu vill jag att du håller två saker i huvudet: fem kilo som mål med sin träning är ingenting. Det är för sterilt, för tråkigt, för intetsägande. Fem kilos viktnedgång i praktiken är däremot stora saker.

Ibland hör jag det där om att ett kilos viktnedgång i veckan är lagom. Oftast från människor som vet mycket litet om just viktnedgång. Lyssna inte på dem. Ett kilo är mycket. Ett halvt kilo också för den delen. Och det tänker jag inte leda i bevis på några vetenskapliga vis. Jag vill bara att du som tvivlar gör följande: Gå till ditt kylskåp. Plocka ut ett mjölkpaket. Känn på det, känn dess vikt i dina händer. Känner du? Ett kilo är mycket. Exakt hur löjeväckande det är att hoppas på två och tre kilos viktnedgång i veckan förstår du förhoppningsvis nu. Försöker du dej på det det vill jag säga detta rakt ut: Du är dum. Du har inget förstått. Allt du har att se framemot är en trasig kropp som kommer känna sej oälskad, trött och ledsen. Utsätt dej inte för det. Så. Mer tid tänker jag inte ägna åt den sortens vansinne. Men ett kilo då? Nej inte det heller. Minns mjölkpaketet. Det finns inget som heter små och stora viktnedgångar. En liten viktnedgång är också en stor insats. En kropp som gjort sej av med kroppsmassa har arbetat hårt. Oavsett om vi så pratar gram. Kom ihåg: Också lite är mycket.

Det här var inte det besked du som är otålig med kilona ville ha eller hur? Nej det förstår jag. Och otålig brukar människor med viktminskningsambitioner alltid vara. Men nu ska vi använda ovanstående på rätt sätt. Jag tror nämligen att din otålighet sitter i missuppfattningen att ett kilo är lite. Gör man det bara på rätt sätt ska kilona ticka ned som ingenting. Och saker man betraktar som relativt enkla har man mindre tålamod med. Visst är det så? Visst sitter du har och har knappt tid att invänta de där förlorade fem kilona för att du innerst inne tänker att fem kilo är ingenting? Idag är dagen då du omvärderar det. Idag respekterar du kilona som de rejäla portioner de faktiskt är. Ett kilo kräver tid. Två ännu mer. Och allt utöver det kräver en riktig, långsiktig plan. Känner du hur otåligheten kryper i dej när du hör talas om plan? Jag vill att du pustar ut istället. Det får ta tid. Det ska ta tid.

-

Nästa vecka:
Linnas träningsskola #72: Tänk såhär istället: Jag vet inget om att vara i bättre form än vad jag är i nu

17 november 2010, kl. 14:32

Linnas träningsskola #70: Ett första tips: Sätt upp större mål

guld

grönaskogar

Med träning finns bara ett enda mål. Att komma i sitt livs bästa och mesta form.

-

Sätta upp mål och delmål. En mycket populär metod i träningssammanhang för att skapa träningslusta. Jag har tidigare sågat metoden, i synnerhet när den hänger samman med tänkta belöningar som tröjköp och dylikt. Skit i det. En ny tröja och eller ny vinterjacka kan du ju köpa ändå.

Men mål då? Klart du ska ha mål. Men inga fem kilo eller jogga fem kilometer i sträck utan att stanna. Varför inte? För att jag tror inte att de hjälper dej. Tvärtom tror jag att de stått i vägen. Gjort dej otålig. För fem kilo är ingenting. Vad betyder fem kilo i den här världen? Vad kommer de att göra för skillnad för dej egentligen? Jag tror kort sagt att du inte orkat invänta dina mål för att de varit för små. Vem har lust att kämpa för små mål? Små mål kan man alltid skjuta på framtiden. Små mål brukar man dessutom ro iland utan att man riktigt tänker på det. Visst gick du ner tre av de där fem kilona senaste gången det begav sej? Och orkade inte riktigt bry dej så mycket mer om saken sen? Just det: för litet mål. Mål du själv knappt tog på allvar.

Nu vill jag att du skiljer på mål och uppgifter. Fem kilo är en uppgift. Fem kilometer i sträck är en uppgift. Fokusera gärna på dem. Intressera dej för dem. Det kan vara nästa sak på tur att planera för ungefär som med jobbresan eller den stora nyårsfesten. Men det är inte mål. Inte ens delmål. Mål är nämligen nåt helt annat. Mål är stora saker. Mål är det riktigt stora som ska sväva ovanför din träning och fylla dej med tillförsikt. När målet är på riktigt fyller det en inte med stress och otålighet. Då är man beredd att arbeta för det.

Och med träning finns bara ett enda sånt mål, det mål som förenar proffsen med amatörer med alla som fortsätter träna år efter år: att komma i sitt livs bästa och mesta form. Låt detta vara ditt mål. Låt guld och gröna skogar vara ditt mål. Guldet och de gröna skogarna ser du här ovanför. Komplettera med allt det övriga du vill ha. Den kroppen du vill ha, de riktiga, fantastiska tiderna på milen du bara fantiserat om. Lägg ned några minuter på att på allvar skissa på ditt mål. Och fega inte ur. Riktiga mål. Nu vet du: det här är ditt mål. Det här är vad du har att hämta. Inget mindre.

Vad säger du nu? De där fem kilona var kanske inte värda att väntas på – men visst kan detta ditt riktiga mål vara det?

-

Nästa vecka:
Linnas träningsskola #71: Avliva en myt: Ett kilo är ingenting

10 november 2010, kl. 12:24

Linnas träningsskola #69: Träningsotåligheten – och vad du kan göra åt den

otålig

Vänta och åter vänta på träningsresultaten? Nej, du klarar det inte. Vad göra? Hur göra?

-

Du hatar inte träning. Inte heller är det ontet du inte står ut med. Nej, ditt träningsmotstånd består i nåt annat. Nåt svårdefinierat. Nåt oroligt, liksom krypigt, nåt otåligt. Händer det nåt? frågar du dej. Och lika ofta: Är det värt det? Svaret låter inte heller vänta på sej. Ditt svar är nej. Och mer än så: ditt svar är den trotsiga treåringens nej. Du står kort sagt inte ut. Du står inte ut med att vänta. Det har du aldrig gjort. Tanken på träningens ovissa och långsamma utdelning får dej att vilja gråta, stampa och slita ditt hår.

Vänta och åter vänta på träningsresultaten? Nej, du klarar det inte. Vad göra? Hur göra? I nästkommande inlägg ska jag gå igenom mina bästa knep för dej som som brottas med träningsotåligheten.

1. Ett första tips: Sätt upp större mål
Fem kilo? Tjejmilen? Målsättningar ska man ha med sin träning har du hört och du har redan satt upp dina. Men vet du vad jag tror? Jag tror att du satt dina mål för lågt. Jag tror att de är för små, för futtiga. Och det är därför du inte har tålamodet. Vem har tålamod att invänta små resultat? Nej nu ska jag berätta hur ett riktigt mål ser ut, ett du kommer tycka är värt att vänta på.

2. Avliva en myt: Ett kilo är ingenting
Du tränar för att gå ner i vikt. Ett kilo i veckan ska du gå ner. Det är så man gör, det är takten, det vet ju alla. Nej. Inte ett kilo i veckan. Ett kilo är nämligen för mycket. Hur ska den insikten hjälpa dej som redan är otålig? frågar du dej. Jo, såhär: om du på riktigt respekterar viktminskning som det stora, långsiktiga projekt det faktiskt är har du tagit ett första steg mot att ge dej själv tiden att låta det ske.

3. Tänk såhär istället: Jag vet inget om att vara i bättre form än vad jag är i nu
Du tränar för att gå ner i vikt. Och mer än så: du har mycket vikt att ta av. Mycket ska hända. Och det är därför du inte kan stå ut med att vänta. För det här är inte du. Men vet du vad? Det här är du. Och du är mer van vid ditt nuvarande jag än vad du tror. Och just därför kommer du att märka av och kunna glädjas åt dina träningsframgångar långt tidigare än vad du kan föreställa dej.

4. En inspirerande tanke: Alfabetet
Från A till B till C. Det är träningens logik i ett nötskal. Inte A till Ö – och tillbaka till F. En sak i sänder. Att hoppa från ett moment till ett annat är meningslöst, värdelöst och i slutändan också verkningslöst. Var befinner du dej i din träning? Vilket är nästa – logiska, rimliga, korrekta – steg? Ta det. Och inget annat.

-

Nästa vecka:
Linnas träningsskola #70: Ett första tips: Sätt upp större mål

03 november 2010, kl. 12:32

Linnas träningsskola #68: En inspirerande tanke: Din kompetenta kropp

orkidé

Din kropp är en mycket kompetent sak. Mest av allt ska den inte tränas.

-

Andas dej ur smärtorna. Ta kommandot över träningen. Påminn dej själv om att nybörjarontet inte är här för att stanna, att det kommer att övergå i ett annat, vänskapligare ont. Tre saker att hålla i handen på din väg från nybörjaront till riktig form.

Nu ska du få ett fjärde och sista besked med dej. Ett jag tycker är särskilt viktigt för dej som våndas över träningsont att minnas. Och det är följande: du ska inte träna jämt. Vanligt bland särskilt träningsovana är nämligen föreställningen att man helst ska träna jämt. Vanligt är att ställa soffan och sängen, teven och festen mot träningen. Och genast börja räkna: så futtiga minuterna jag tränar är i jämförelse mot allt det andra. Och i samma sekund blir det onda lite ondare, det jobbiga lite jobbigare.

Därför vill jag att du lyssnar på mej nu: Din kropp är en mycket kompetent sak. Mest av allt ska den faktiskt inte tränas. Mest av allt ska du bara låta den vara. Just det. Till och med proffsen vilar mer än de tränar. Ja, jag tror faktiskt att du skulle bli förvånad om du fick veta hur lite proffsen tränar. För att det är så en människokropp fungerar. Du sparkar igång den. Du utmanar den. Och det är allt. En människokropp har mer gemensamt med en orkidé än med ogräset därute. Det vill säga den kräver ett visst underhåll. Men inte mer än så. Du går inte och vattnar och petar i dina dyrbaraste krukväxter hela tiden. Och du ska inte göra det med din kropp heller.

Det är nämligen i första hand din kropp som kommer att göra jobbet. Inte du. För din kropp är inte som de såsiga kollegorna på jobbet eller den där rumskamraten som tvunget måste lämna efter sej lite disk precis varje gång. Säg hej till din kropp – bättre samarbetspartner kommer du aldrig att hitta i den här världen. Du tränar – och din kropp kommer genast göra allt vad den kan för att plocka upp dej, läka ut och bearbeta träningen. Och den kommer att göra det jämt och hela tiden: när du sitter, när du sover. Din kropp prioriterar inte bort dej och det du gjort för den.

Din egen insats kommer kort sagt vara betydligt mindre än din kropps. Hur ofta är det så i det här livet? Nej, inte särskilt ofta. Och bara det kan väl vara värt en del inledande jobbigt och ont? Vetskapen om att du har ditt livs bästa, mest effektiva och kompetenta vän med dej på vägen?

-

Nästa vecka:
Linnas träningsskola #69: Träningsotåligheten – och vad du kan göra åt den

27 oktober 2010, kl. 11:26

Linnas träningsskola #67: Tänk såhär istället: Jag bestämmer

bil

Ja du har en gaspedal. Men du har också en växel. Och en broms. Dags att börja använda dem, också.

-

På andra sidan den inledande och ofta smärtsamma träningsfasen väntar ett annat ont, ett vänskapligt ont, ett ont du kommer se framemot att möta. Påstod jag. Hur du ska ta dej dit? Jag har redan förklarat vikten av att andas rätt. Det är det ena. Det andra? Ta kommandot över träningen. Sluta betrakta träningen som nåt slags motståndare som gör med dej vad den vill. Det finns ingen motståndare. Det finns ingen träning som utsätter dej för nåt. Det finns bara du. Och du gör med träningen vad du vill. Du bestämmer.

Vad betyder det i praktiken? Det betyder att bråka med den där inre masochisten som ger sej till känna vid varje ny träningssatsning. Har du trampat upp ett visst tempo måste du också hålla det tänker du varje gång och gnor på tills sikten blir allt diffusare. Den som ger sej in i leken måste leken tåla! hojtar du åt din protesterande kropp. Men vet du: du måste ingenting. Ja du har en gaspedal. Men du har också en växel. Och en broms. Dags att börja använda dem, också. För få saker bygger form lika snabbt som variation. Och få saker verkar lika förlösande på ett träningsovilligt huvud som variation.

Och varierar din träning gör du såhär:

1. Sänk tempot!
Gör det för ont? Sänk hastigheten. Det finns ingen anledning att lida sej igenom pass efter pass. Kom ihåg mina ord om att träna snällt. Träna snällt, träna rimligt – så har du också ökat chanserna att träna långvarigt. Det är träning som aldrig upphör som bygger form, inte kortvariga smärtsamma paniksatsningar.

2. Höj tempot!
Gör det för ont? Ett mindre bekant sätt för nybörjaren att bota smärta på är att höja hastigheten. Just det. Trampa på: lite eller mycket snabbare, eller allt vad du kan. Låter det obehagligt? Prova ändå! Ökad belastning ökar blodgenomströmningen och smärttåligheten. Sen släpper du på intensiteten och återgår till ditt forna tempo. Du kommer att bli överraskad över hur mycket piggare din kropp genast blev och hur mycket mer den plötsligt orkar.

3. Men inga intervaller!
Höja hastigheten? undrar du. Betyder det att det är dags att ge sej på intervaller? Nej. Inga intervaller var trettioende sekund. Inga förutbestämda fartlekar a fem minuter. Inget sånt. Ta i, i tre minuter eller femton sekunder eller hur länge eller hur kort du vill. Och gör det tio, fem eller bara två gånger. Spontan, lekfull träning kan man ägna sej åt på mycket hög nivå. Det finns med andra ord ingen anledning att för dej som just satt igång att genast börja förutbestämma och tidsbestämma.

4. Variera – hur du vill.
Känner du för att kliva av en stund? Gör det. Springa på med myrsteg? Promenera? Spurta allt vad du kan för att sen vila i fem minuter? Gör det också. Vad du än gör: mal inte på i samma tempo gång efter gång. Det är inte bra för huvudet. Och det är faktiskt inte heller optimalt för kroppen.

5. Andas!
Jag har sagt det förut och nu säger jag det igen: andas. Inget hysteriskt kippande. In och ut. En trött kropp vill ha syre. Mest av allt vill den bara ha det. Och just detta kan du ge den hela tiden: när den sliter som hårdast, när den återhämtar sej, när den gör sej beredd på nya uppgifter.

-

Nästa vecka:
Linnas träningsskola #68: En inspirerande tanke: Din kompetenta kropp

20 oktober 2010, kl. 12:40

Personligt

Föräldraskap bloggar Follow Linna Johansson Personligt