Allt bara rullar på, med nåt sorts lätthet. Upp – känn inte efter – tunnelbana – lämna – hämta – måltider – mikrovågspling – nappflaskor – skor – dator … Med små barn är det så att dagarna kan delas upp i de svåra, då marken är mjuk och vad som helst, ett utspilld saftglas, nävar som sliter i ens hår, gör en gråtfärdig, och de andra, de då man nästan lättar, för att inget överhuvudtaget rubbar en, för att allt bara låter sej göras. Idag är en sån dag.
Etiketter: barn, småbarn, trött, tunnelbana
Och idag är det en sådan dag då jag kommenterar på din blogg för första gången och samtidigt ger dig ett blogaward som du får ta emot om du vill.