Linna Johansson

Bästa, bästa, bästa dagen på SATS under det dryga året jag nu varit medlem där.

Pulsen kors och tvärs, armar och ben ur synk, inget stämde, å ska det bli ytterligare en sån här dag, vet jag faktiskt inte längre hur man gör?

Men sen tjugo minuter in, det som hittills inte inträffat, upphörde alla smärtor och jag cyklade på, jämt och duktigt: Tramp-tramp-tramp. La inte märke till nån annan, la knappt märke till min egen spegelbild, kluven i två av skarven mellan två helkroppsspeglar. Lady Gaga i högtalarna: ”Ma-ma-ma-ma poker-face …”

Blev uppfylld av en tanke: här är vi, som är fåfänga, löjliga, som kämpar förgäves mot oåterkalleliga skeenden, vi som inte läser böcker och inte tittar på nyheterna, vi som bara bryr oss om biceps och lår. Ibland gillar jag det här, att vara så jävla simpel.

Klev ut som Marlo i sista avsnittet i Wire, när han överger sina planer på ett stilla, städat liv i de slutna herrklubbarna och återvänder ut på gatan igen. Kände mej som hela världens världsmästare, jag kan fixa allt, oroa er icke, om allt går åt helvete, om polarisarna verkligen smälter, om pingviner och fiskebyar flyter iland, så ska jag göra mitt allra bästa, mej kan ni lita på, jag ska upprätta små läger, ta hand om alla, för inget knäcker mej.

-

Jag är så kass på berusning, alkohol biter ibland men oftast inte, droger gör överhuvudtaget inget med mej, som bäst har jag spytt, har aldrig drabbats av hybris, med händerna fulla av segergester, aldrig upplevt hur allt bara strömmar genom mej. Men att träna … gör precis just det med mej.

Etiketter: alkohol, berusning, biceps, cykla, droger, hög, Lady Gaga, lår, SATS, självförtroende, spegel, spy, trampa, träna, träning

Detta inlägg postades 10 november 2009, kl. 11:56.
» Läs kommentarer | » Skriv kommentar | » Trackback | » RSS 2.0