Prenumerera gärna på min RSS-feed!Fallet Assange – jag ville inte så gärna ta i det. Jag firar några trevliga dagar just nu och ville inte fläcka ned min tillvaro med denna tråkiga historia. Men dumheten söker visst upp en oavsett hur ovillig man är att möta den. I detta nu, visade det sej, sitter ett stort antal hobbyredaktörer på nätet och bedriver kampanjer medelst endast den egna hemskt trånga föreställningsvärlden kring kön, till hjälp. Och hetsar upp varandra i detta så att man nu på fullt allvar tror sej syssla med tunga indicier och till och med bevisföring i fallet. Så, efter beklaglig och åter beklaglig läsning kände jag mej tillslut ändå tvungen att titta lite närmare på alltsammans. Vilket landade i några funderingar:
1. Denna fixering vid Julian Assanges påstått erotiska krafter förbryllar mej. Vad är det med framförallt män och deras tvärsäkra utlåtanden kring andra mäns eventuella utstrålning? Kvinnor i drivor påstås nu ”dyrka” Assange, och därefter bli handlöst förälskade. Assange är per definition en ”alfahanne” och alla kvinnor som kommer i närheten av honom är ”groupies”. Det låter förvisso trevligt för Assange men framförallt låter det som manliga fantasier om vad det innebär att befinna sej högre upp i hierarkierna. Det är inte konstigt att man bygger storslagna visioner om hur det skulle kunna se ut bara man gick och blev lite framgångsrikare – men det är desto konstigare att använda dessa fantasier som nåt sorts försök till bevisföring i ett sexbrottsmål. Ett gemensamt yrkesmässigt samarbete blir till ”dyrkan” från hennes sida, en gemensam middag bevisar hennes intresse för honom som i det närmaste sjukligt stort. Men med de definitionerna på ett normalt, balanserat intresse och icke normalt skulle jag säga att det här landet inte rymmer en enda balanserad människa. Människor arbetar ihop, människor äter middag ihop – utan att det för nån utomstående är möjligt att dra några givna slutsatser om relationen dem emellan för det.
2. Efter dyrkan och handlös förälskelse (saker vi som sagt inte vet ett dugg om) kommer – Tada! – alltid ”hämndbegäret”. Det ska alltså vara hämndbegäret som driver kvinnorna i ärendet, hämndbegäret som uppstått i en obesvarad förälskelse i denna oemotståndliga man. Och detta är så självklart att det tydligen inte måste förklaras närmare. Men det här är ju bara mycket patriarkal logik: Man dyrkar henne, man får henne inte, och därför ska hon krossas. Vad är det som får er att tro att detta skulle vara brukligt? Är det så ni själva svarat på obesvarade kärlekar? Inte? Ändå vet ni att det är vad dessa kvinnor gjort?
3. Spekulationerna kring hur och varför kvinnorna agerat efteråt – vilket enastående oljud. Massor av uppgifter – inget av relevans. Så sent som idag ramlade jag över ytterligare en länk till en sida med påstått ”graverande uppgifter” mot en av kvinnor i ärendet. Dessa graverande uppgifter visade sej vara saker i stil med att en Twitter-uppdatering raderats. Detta skulle alltså otvivelaktigt peka mot falskanmälan. Oklart varför annat än det gamla vanliga: så agerar inte ett våldtäktsoffer. Och inte så och inte så. Vet ni det gott folk? Vet ni hur man för sej jämt och alltid? Låt säga att ni råkade ut för nåt sorts våld nu närmaste kvarten – vet ni hur ni skulle agera efteråt? Det skulle bli helt enligt regelboken (eller ska vi säga enligt filmens välbekanta scener)? Kalla tårar över kinden, en eventuell våldtäktsdusch? Inte ömsom förvirring, likgiltighet, en vilja att släta över alltihop? Fortsätta bara vara? Dessutom om vartannat? Kanske skulle en hel dag, kanske två, passera utan att ni ville kännas vid saken? Kanske det, kanske nåt annat? Inte? Utan ni vet, ni vet hur man gör, vad man inte gör?
4. Slutligen, det är människor som påstår sej vara företrädare för ”sanningen” och ”öppenheten” och ”demokratin” som ihärdigast driver på spekulationerna i fallet. Det är stora ord. Men samma människor drar sej alltså inte för att smutskasta enskilda kvinnor med vilka misogyna grepp som helst. Som inte heller har nåt särskilt emot att kommentarsfälten då helt följdriktigt fylls av utfall av slaget: ”vilka horor”. Det är inte utan att man undrar hur dessa människor föreställer sej sitt nya öppna, sanna demokratiska samhälle. Lite nytt vitt mansfolk i toppen – men med samma gamla metoder att trycka ned alla andra? Tack men … nej tack.
PS. Källor? undrar ni. Länkar till berörda inlägg? Tänker jag inte bjussa på ty det här är material på den låga nivå att jag inte har lust att sprida det vidare. Men den som söker skall finna som det heter – och på internet är det inte så svårt att söka.
Etiketter: demokrati, dyrka, fallet, hora, horor, internet, Julian Assange, kvinna, kvinnor, man, mobb, öppenhet, pöbel, sanning misogyn, smutskasta, spekulera, trakassera
Detta inlägg postades
13 december 2010, kl. 11:39.
» Läs kommentarer | » Skriv kommentar | » Trackback | » RSS 2.0
bra att du skrev så klokt om det här. har inte heller velat/orkat skriva om all misogyn skit som har omgärdat assange-fallet. precis som med alla andra våldtäktsfall med en välkänd/respekterad man har de anmälande kvinnorna direkt blivit till lögnare/horor. denna våldtäktskultur är det nog det sorgligaste jag vet.
Linna! orkar/hinner inte skriva mer just nu men: Du är bäst! Tack! Snälla, sluta aldrig blogga.
Får jag lov att posta länken till detta inlägg på min facebook-sida? (jag har mest feminister som vänner, och de andra a) kan man resonera med och b) tror jag inte skulle följa länken i vilket fall så du borde inte få några troll efter dig pga det)
linus: och sen undrar de i de fall våld/misshandel etcetera faktiskt uppenbarar sej bortom varje tvivel varför kända/framgångsrika män kommer undan så länge med sina ways? man blir så trött.
christine: tack för gulliga ord! självklart får du länka!
Angående den tredje punkten: En av anmälarna städade alltså hastigt bort alla uppgifter om Assange på sin twitter när hon blev outad av flashback. Vid ett senare tillfälle raderades uppgifterna en gång till från en annan blogg som de hade dubbelkopierats till. Varför saknar det helt relevans att diskutera vilka motiv som ligger bakom detta?
Angående den fjärde punkten: Vad menar du i praktiken när du ”tackar nej” till detta nya öppna samhälle? Förbud mot sidor som flashback? Registrering av internetanvändande så att personer som spekulerar för fritt kan åtalas i efterhand?
Den där första punkten du tar upp har fascinerat mig med. Ofta undrar jag om de här konspirationsteorierna författas av mycket ensamma och isolerade män, för att inte säga rena sociala UFOn. Jag menar, det är ju inte direkt ovanligt att en singelman och en singelkvinna som umgås på tu man hand kommer på idén att ha sex med varandra. Det brukar inte behövas speciellt mycket alfahanne eller idoldyrkan för det…
Jag tror typ att jag är kär i dig!
linus: fast jag tycker att det är än sorgligare att den här våldtäktskulturen får stå oemotsagt just för att vi inte orkar/vill skriva om det. jag har äntligen orkat ikväll: http://annakristina.blogg.se/2010/december/fan.html
carl: på vilket sätt tycker du att det är konstigt att en människa som blir felaktigt uthängd och plötsligt har hela världen emot sig reagerar med att dra öronen om sig? hur skulle du ha reagerat?
Carl: har svarat dej i ett enskilt inlägg, se här http://linnajohansson.se/om-spekulationer-och-fordomar/
Henric: ja, eller hur? när man lyssnar på de här lägren får man nästan intrycket att världen består i två sorters män: de som får ligga och de som inte får det. Och där den förstnämnda är försvinnande få, typ fyra män allt som allt. Otroligt märklig världsbild, gå ut och se er omkring vill man säga, därute finns helt vanliga män som både dinerar och ligger de med.
Josephine: <3
och såklart tack Linna för din text, glömde skriva det. och för länkar till andra bra texter, jag behöver dem!
Fan vad bra skivet!
Tack tack för en jättebra text! Skönt att det finns individer som orkar sätta sig ner och formulera något vettigt kring den här frågan.
Hear, hear!
Jag måste säga att jag tycker att det är lite pinsamt att Flashback – och framför allt det. enligt vad jag hittills har sett lika ofta osanna som sanna, skvaller som florerar där – så ofta dras fram som det första och bästa exemplet på yttrandefrihet. Jag tycker att sensationssökeriet där – under alias, nota bene, så mycket för att stå för vad man tycker – mest påminner om hur sexåringar ropar könsord för att väcka uppmärksamhet. Omg, titta på mig, så PROVOKATIV och ICKE PK jag är!
Hej,
jag tänkte bara kommentera ang. punkt #1:
Alla är olika och vissa gillar personer med makt.
Jag fick erfara det själv en gång då jag blev upphöjd till en maktposition. Personer som inte brytt sig om/lagt märke/osv till mig förut blev helt plötsligt väldigt måna om att visa upp sig för mig.
Jag säger absolut inte att alla är så och det är ingen kritik mot det du skrev, bara en inflikning i ”debatten”.
Alex: Självklart dras människor till makt. Till makt, till brist på makt, till gamla, unga, glada, sura och så vidare. Min poäng är bara att säga att 1. vi vet inget om hur deras relation såg ut 2. rimligen har ju även HAN dragits till henne av nåt skäl. men hur och varför är det inget som spekuleras i särskilt mycket och framförallt antas det inte säga särskilt mycket om hur detta HANS intresse präglat honom i mötet. låt säga att det faktiskt gick till som dessa nätkommentarer hävdat: hon var helt betuttad, han var däremot helt ointresserad och ville bara ligga. det är ju ett antagande som lika mycket talar för att han intresserade sej noll och intet för vad hon ville, och bara för sej och sitt och sitt sex kosta vad det kosta vill. men den gissningen görs inte. eftersom det bara är hennes potentiella intresse i honom (hans maktställning) och inte hans i henne (bara sex), som problematiserats.
jag tycker att antingen spekulerar man fritt åt alla håll med alla upptänkliga idéer till hands. eller så låter man bli. att bara spekulera i hennes möjliga maktkåthet är att sjukdomsförklara henne, inte att intressera sej för fallet.
Linna! Så klokt och genomtänkt skrivet!! Mitt fulla medhåll!