




Så ska man försöka reparera sitt lilla förhållande som alltmer antagit formen av ett mycket disciplinerat fotbollslag. Måste prata. Måste ligga med varandra. Vi försökte. Det fick oss att känna oss som stressade cirkusapor, piskade att uppträda.
Gjorde som vi brukar i svåra tider istället: åt. Låg under täcken och åt en sjurätters måltid utan tema, utan linje: sushi, fläskfilé, toasts, ost, jordgubbar och choklad, en bit prinsesstårta som Pietro fäste ett litet ljus i för att fira att Buster kanske inte fyllt ett men fyllt nåt i alla fall.
-
Barn. Vilken litet äventyr. Vilket litet sjukt äventyr. Rörelsefrihet som i en konservburk … och alla diffusa småsmärtor, som om man blivit påkörd utan att veta om det … sticken, trycket, åh trycket, min ständiga följeslagare …
-
Men nu såhär en nattsömn mellan mej och Buster har jag inte särskilt ont ändå. Inte alls faktiskt.
Etiketter: barn, barnvakt, choklad, fredag, jordgubbar, kväll, ost, prinsesstårta, rörelsefrihet, sex, sushi, toast
Du är fanimej helt sjukt bra på att skriva….
En sån där blandning av mat är precis det jag vill ha, varje morgon, middag, kväll!
Du är helt jävla makalös. Dina ord liksom trycker sig in i mig och varje gång jag läser något nytt, så blir jag ännu mer förälskad i din ton, din röst. Tusen tack.