Prenumerera gärna på min RSS-feed!Hej, det är jag igen, nu i färd med att hosta upp det allra sista av slemmet för den här gången. Lättnaden och lyckan i detta, ni anar inte. Saker som har hänt sen jag försvann i sjukdimmorna: Ann Charlott Altstadt har skrivit den här texten i Aftonbladet, och om den har det tydligen blivit debatt. Såklart, Altstadt fick ju med två oslagbara ingredienser om man vill ha just debatt: dels en handfull iakttagelser läsaren kunde nicka instämmande åt (dagens unga kvinnor intresserar sej bara för de egna kläderna), dels uteblev analysen till förmån för en serie förlöjliganden. Varför det sitter så många unga kvinnor upptagna att diskutera bara kläder skulle Altstadt på allvar kunnat fråga sej – men det gjorde hon inte.
Inte så konstigt i och för sej. Frågan om vår samtid, hur den mår, hur man mår av att växa upp i den är tung och närmast oöverskådlig. Då är det lättare att köpa ett nummer av StyleBy och fnysa. Men jag tänkte i alla fall kosta på mej en delförklaring i all hast. Det händer nämligen att jag också förvandlas till den där världsfrånvända unga människan. Den senaste tiden har jag till exempel varit en sån. Då har jag bara brytt mej om jakten på den perfekt taupefärgade ögonskuggan, nagellacket med den snyggaste jellyfinishen och så vidare. Strikt taget består detta snäva engagemang i femtio procent fåfänga (nu tog jag i, för att verka trovärdig), och femtio procent i ett behov av en sant trevlig miljö nu när resten varit så svårt och sjukdomstyngt. Ja mode och skönhet är en lite trevligare värld. Den är överblickbar och avprickbar till skillnad från livet självt: hår, hud, ett par snygga skor och kanske en stråhatt fixar sommaren. Den utlovar resultat: ett rött läppstift är ett rött läppstift och köper du ett rött läppstift kommer dina läppar med största sannolikhet bli ungefär lika röda som på det där Vogue-omslaget med Gwen Stefani. Och så är den bara befolkad av kvinnor. Det där sista tror jag spelar störst roll när kvinnor bestämmer sej för att göra mode till en livsstil och kanske till och med karriär. Varför är så många kvinnor modebloggare? De flesta har ju inte resurserna att ta sej till visningarna, de är inte överdrivet bra på det de gör, de klipper och klistrar från H&M-utskicken och vet ofta knappt hur man hanterar en kamera. Svar: För att det är i alla fall deras värld.
Men modevärlden, finns det nåt så kvinnohatiskt? Anorektisk och jävlig som den är? Jo. Men inte bara. Mode och skönhet är också de mest kvinnodyrkande av världar. Här är kvinnor kungar och drottningar, prinsar och prinsessor. Visa mej ett annat fält där kvinnor tilltalas så respektfullt som här. En sportintresserad kvinna kommer att kunna traggla varje idrott, och varje resultat och ändå få höra hur hon inte kan. Och hon vet: det är i egenskap av kvinna de anser att jag inte kan. Hon kommer att kunna litteratur, men veta att delar av hennes bokhylla inte inbegriper rätt sorts litteratur. Ta film, musik, politik, historia – samma sak där. Efter tio år som ledarskribent blir jag fortfarande förvånad över hur illa behandlad man kan bli i egenskap av kvinna. Jag hamnade till exempel i ett litet Facebook-gräl med en gammal vän för ett tag sen. Vi har känt varandra i evigheter. Han har alltid varit artig. Jag, så mycket yngre, har lyssnat och lärt. Nu tio år senare ville jag också göra ett och annat gällande. Det gick inte. Det gick inte alls. Raskt drogs mitt kön och min (löjliga) karriär in i handlingarna. Jag var blott en bimbo. Jag visste noll och intet och de som läst mej har gjort det ungefär så som man tar en kaka till kaffet. Och ni ska veta hur många gånger jag gjort den här erfarenheten, nån karl med intelligens vi kan kalla medelmåttig och eget CV vi kan kalla ännu medelmåttigare reser sej upp och talar ned. Bara sådär. Till och med i ämnen som är mina. Och kvar har han stått, ointaglig som en monolit, alldeles oavsett hur mediokra argumenten varit. Antal veckor jag hann bedriva träningsskolan innan nån man var här med en serie ursinniga påhopp om att jag ”inte kan” träning, att det här var den sämsta träningsskola han ”nånsin läst”? Minns inte. Två kanske. En gissning bara: samma människa ödslar inte tid på att härja i kommentarsfälten hos de män som bedriver träningstips i bloggform.
Ställ allt detta mot den auktoritet kvinnor genast tilldelas inom mode och skönhet. Här är det inga kvinnor som får veta att de har fel kön. Jag skulle kunna tipsa om ögonskuggor ett år i sträck – ingen kommer att knattra ned nåt dumdrygt mejl och påstå att jag inget vet – fastän jag vet betydligt mindre om smink än låt säga träning. Inom mode och skönhet är kvinnan auktoriteten. Inte så att alla modebloggare är auktoriteter, men systemet här vill jag hävda blir plötsligt begripligt för kvinnor. Det är ett enkelt hierarkiskt system liknande det män inordnar sej själva i. Det är inte män överst och kvinnor som får vara med men bara ibland. Den som jobbar hårdast och mest kommer också att erkännas som bäst. Inte heller kan man bli ifråntagen allt. Modebloggare må bli skrattade åt därute men här, inom deras egen sfär, är det ingen som klappar dem på huvudet. De utlyser frågestunder och blir bombarderade med frågor, företagen hör av sej och tigger om utrymme. Man går från att vara en ”Lisa” till att bli ”Showroom-Lisa” och erkännas som kompetent på sin sak. Och jag tror att det här, möjligheten att räknas såhär, är det som verkligen lockar med att bli en modebloggare.
Men är det önskvärt då? Att så många unga kvinnor intresserar sej mest av allt för mode? Nä såklart inte. Frågan är bara vad de ska göra istället? Politik föreslår Ann Charlott Altstadt och eftersom hon skriver på Aftonbladets kultursida tror jag att vi kan sluta oss till att det är vänsterpolitik hon menar. Då tänker jag såhär: den hittills enda kvinnliga partiledaren socialdemokraterna haft mobbades nyligen ut på ett sätt som saknar motstycke. Det kan naturligtvis vara en slump. Eller så är det kanske så att det är dåliga tider för kvinnor just nu? Och att lösningen inte ligger i att be kvinnor sluta modeblogga utan i det gamla vanliga tradiga: att undersöka de platser där man tycker att de borde vara på istället och fråga sej hur välkomnande de är i jämförelse?
-
(Ja det var en förklaring till varför unga kvinnor modebloggar. Det finns naturligtvis flera. I all hast tipsar jag om det här inlägget.)
Etiketter: Aftonbladet, Ann Charlott Altstadt, Elin Kling, feminism, generation, kvinnor, man, mode, modeblogg, politik, skönhet, StyleBy, ytlig
Detta inlägg postades
09 juni 2011, kl. 20:58.
» Läs kommentarer | » Skriv kommentar | » Trackback | » RSS 2.0
Bra text! Har inte tänkt på den möjligheten förut, men det låter rimligt att kvinnor dras till kvinnovurmande sammanhang. Men varför dras man till vissa av dem och inte vissa andra? Varför mode istället för… ridning? Dammsugning? Varför är vissa kvinnosaker mer högstatus än andra, lika kvinnodominerade områden. Tankarna är helt ostrukturerade, men resonemanget du fört kan helt klart utvecklas och bli mer heltäckande
Jag driver lite samma tes gällande förhärligandet av hemmafruandet. Nu pratar jag kanske inte primärt om att baka, sy, fixa med håret etc, utan just att faktiskt vilja vara hemmafru. På riktigt.
På något sätt får jag känslan av att det handlar om verklighetsflykt, att vilja göra något mer okomplicerat. Något där man ”slipper” bekymra sig om att dra in pengar, gå på möten, hantera _världen_. Enklare då att ha en man som tar vuxenrollen så får man själv vara hemma och mest bara vara. Observera att jag inte menar att förminska mängden arbete som går in i att vara hemma (fysiskt är det tufft, det sociala spelet med barn och andra föräldrar som är hemma likaså), däremot är det en mycket begränsad sfär som gör att det är möjligt att i stort ignorera politik, löner, fakta, etc.
Intressant! Även intressant hur någon på allvar kan ha jämfört dina gamla ledartexter för kaka till kaffet, men förmodligen innebär det att denne aldrig läst dem. Jag ser fortfarande flera år gamla ledartexter spridas i blandade länkar som referens på skarpsynthet man önskar alla skaffat sig redan då.
Så jävla BRA!!!! Tack!
Som vanligt klarsynt och smart, Linna! Det enda jag har emot din text är ordet ”liten” i rubriken. Vaddå ”liten”? Visst skojar du till det och låtsas förminska din text?
Ungefär samma sak som du skriver om har jag tänkt kring Lucia. Har inte förstått varför jag tyckte så mycket om Lucia, förrän min dotter gick i 6-an och det klack till i mig – Lucia är den enda gången på året som flickorna är i centrum. Visserligen ska de vara söta och väna och anpassade och skrida fram och blablabla, men de är _i centrum_, och pojkarna får finna sig i att vara lite charmiga extrafigurer. En gång om året.
Sedan apropå det Annika (första Annika) skriver: visst är väl ridning lite av det här också? En hård hierarki, typ den killar bygger upp, men det är bara flickor som befinner sig där (i stort sett).
Sedan vet du att din träningsskola är bäst
Intressant inlägg!
Dock så tycker jag att det är lite väl könsstereotypt.
Har inte MPs fd. språkrör Maria Wetterstrand tydligt visat att kvinnor kan och kvinnor kan få respekt och bli hyllade i politiken?
Råkar inte Håkan Juholt redan nu ut för samma mobbning som Sahlin? Och fick inte Sahlin ett stort stöd i valet men fick skulden för valförlusten?
Sen tycker jag att det är synd att din gamla ”vän” som du grälade med på FB i dina ögon stod för män i allmänhet och inte en trångsynt individ. Han kanske slår ner på alla oavsett kön, han vill veta bäst helt enkelt.
word. you rock, linna!
åh du är så snygg osv, men orka läsa så lång text
Sjukt bra skrivet!
Håller med. Det är överenkelt att ”slå ner på” modebloggar. Detta lilla revir. Tänker mycket i de banor som du beskriver. Min lösning är ett tyst gerillakrig.
[...] det här (några dagar på nacken). Linna Johansson sätter fingret på varför tjejer/kvinnor modebloggar [...]
[...] intressant text kring varför kvinnor modebloggar och/eller intresserar sig för mode. Läs den här. Jag håller personligen inte med om exakt allting hon skriver, men hon har onekligen en (viktig) [...]
Skarp analys. Tack för att du breddar perspektiven.
Word!!! Bravo, Lina!!!
[...] Girls on top (en liten men lång text om varför kvinnor väljer att modeblogga) « Linna Jo…- JÄMSTÄLLDHET, MODEBLOGGARE Linna Johansson är jävligt smart, jag gillar hennes inlägg som handlar om träning som är skrivna ur ett helt annat perspektiv än mina. Hon är ofta skarp, och i det här inlägget är hon extra briljant när det gäller modebloggare och det onödiga föraktet mot dem. [...]
[...] bloggar alla tjejer om mode? Läs detta. 0.000000 0.000000 Utforska inlägg i samma kategori: [...]
[...] Johansson skriver smart om varför kvinnor väljer att modeblogga och har den bästa förklaringen [...]
Linna vädrar bara sin egna antagande, eller egna fördomar kanske.
En normalt fungerande individ tar även en ung fotbollsspelande tjej på allvar om hon skriver om sitt liv på och utanför planen.
Feminister som Linna fungerar ungefär som en som precis blivit spådd. De letar hela tiden bevis, och skapar bevis för det de fått sagt till sig. ”
[...] två stora kulturer i vår tid. Nämligen modevärlden och sportvärlden. Jag läste i går en mkt intressant blogg som var ett svar på en krönika i Aftonbladet Kultur som jag om jag inte hade läst [...]
Tack för en fantastisk text och tack för att du är så smart och ofta formulerar sådant jag tycker men inte kan få ner på pränt på egen hand. Jag är sportjournalist och det är precis som du skriver; jag kommer aldrig bli lika bra som alla män jag jobbar med, aldrig. Även när jag är bättre är jag sämre, alltid.
[...] Johansson har skrivit ett formidabelt inlägg om varför kvinnor väljer att modeblogga. Bloggkommentatorerna har i sin tur skrivit om det, jag [...]
Ja! Spot on!
En sak som jag tänker på också är att modebloggsvärlden är en egen liten värld, en värld där kvinnor klär upp sig för andra kvinnor, och för en gångs skull inte för män. I modebloggsvärlden handlar det inte främst om att attrahera det motsatta könet, visa lagom med hud och framhäva sina bästa draq (även om det såklart delvis handlar om det), utan om att vara kreativ, testa gränser, ha svart läppstift och oformliga kläder och galna hattar och skulpturala högklackade skor. Helt enkelt en arena där det inte handlar om att vara söt och lite lagom sexig, utan om så mycket mer.
Bra retorik kräver sina snabba slutsatser, generaliseringar och antaganden som stöder ens tes. Men, få rackar nog ned på Kinneviks ledning , liksom Annika Falkengren, Antonia Ax:son Jonsson och i kommentarerna nämnda Maria Wetterstrand. För många och för bra för att kallas undantag.
Jag vet att det är ibland svårt att komma gram som kvinna. Frågan är om det är enkelt att komma fram överhuvudtaget. Juholt verkar inte ha det mycket enklare än Sahlin. Hänger det på könet, eller vill vi att det ska vara så? Till en viss del säkerligen. Men övergripande? Nej. Det finns det tillräckligt många kvinnor dom bevisar att så inte är fallet.
Sen att de flesta nötter är män, är en annan sak.
[...] Om vi tar Blondinbella, som exemplifierades rätt hårt i originalkrönikan, hur är hon? Hon är företagare. Ung tjej. Ytlig. En rik tjej som lägger sina pengar på sånt som rika tjejer förväntas lägga pengar på. Inte mycket mer. Få minns att hennes blogg i början var just politisk, någon hon medvetet har tonat ner. Hon har gjort sig själv mer endimensionell, och i samma veva blivit mer framgångsrik. Att Blondinbella, förut aktiv medlem i MUF, får mer trovärdighet som ”modebloggare” med en stil byggd på Ralph Lauren-pikéer och kabelstickade tröjor än som politisk är samtidigt ett slående exempel på Linna Johanssons teori om varför kvinnor skriver om just mode. [...]
[...] hellre att hålla på med något där jag inte hela tiden måste kämpa mot mitt kön, där jag faktiskt blir bemött som kunnig och kompetent fram tills att motsatsen är [...]