Prenumerera gärna på min RSS-feed!Grejen är att snäll inte bara är snäll. Snäll är fegt, snäll befäster ordningar. Snäll fortsätter att stryka idioter medhårs. För ett tag sen lärde jag känna x. Alla sa att x var en idiot. Jag tyckte det var lite hårt. Jag var snäll. Och sen visade det sej att x var en idiot.
Och nu har jag god lust att bara vispa undan den här människan. Jag kan vara bra jävla elak ska ni veta. Men av nån anledning är jag det aldrig längre.
Detta inlägg postades
08 januari 2011, kl. 18:44.
» Läs kommentarer | » Skriv kommentar | » Trackback | » RSS 2.0
Fast snäll kan man vara utan att vara mesig eller feg. Tycker att mesig stryker medhårs pga rädsla för konflikter eller vad det nu kan vara.
Elak hmmmm… Tar mest energi från en själv. Idioten tar ju knappast åt sig eller förstår att förändra sig. Fast kan vara skönt att få vara lite elak för att slippa grubbla och älta i oändlighet som det kan bli ibland.
Håller med Marie, snäll kan man vara utan att vara mesig. Snäll är bra för mig. Schysst. Men att vara mesig, det är jobbigt. Fast – att vara elak är också jobbigt. Det tär liksom på en (om man är snäll). Bättre att bara säga nej, utan att vara elak. Jag hinner tyvärr inte träffa dig, liksom neutralt. Fast svårt om idioten gjort något idiotiskt mot en själv. Åh. Här kom jag ju långt…
Låttips: Turids gamla progghit ”Snällhet”
Ditt inlägg för tankarna till den här gamla pärlan:
”Snällhet är att låta sig bli slagen och aldrig slå igen”
”Snällhet är att alltid lyda lagen och aldrig ens ifrågasätta den…”
Resten finns här: http://www.lekman.net/texter1.htm
Mark Levengood fick i en intervju frågan ”är du verkligen sådär snäll?” (snacka om att ha blivit inknödd i ett mumintrollfack). Han svarade ”jag är inte snäll, jag är vänlig”, och motiverade det med att snälla människor ofta glömmer bort sig själva och ”offrar sig” – men VÄNLIG däremot, det medför inget offrande, men gör ändå världen bättre. Att le mot snabbköpskassörskan, t.ex. är vänligt – och det gör förmodligen hennes dag bättre, och det ”kostar” inte mig något alls.
Det kanske är ett onödigt gnökande med termer, men jag har verkligen tagit till mig det där. Jag är vänlig men inte snäll. Mot vänner och folk som jag vet ”är värda det” kan jag vara snäll och ”offra mig”, men jag är oerhört sparsam med snällheten. Vänlig däremot är jag mot i stort sett alla. Varenda främling på stan kan få ett leende. Om jag är på humör…