Prenumerera gärna på min RSS-feed!
Sjuk? Kanske sjuk? Bara nåt stick i halsen? Det är inte så bara.
-
Av alla de kunskaper träningsfolket sitter på skulle jag säga att det är framförallt en som skiljer från dem från de andra: respekten för sjukdom. Också halvmotionärerna sväljer, känner efter och utvärderar. Medan de som just klivit utomhus för första gången, de med blicken endast fäst på det där nyårslöftet tycks fullständigt obekymrade över det här med sjukdom. På mitt SATS den här tiden på året snuvas och snörvlas det friskt. Jag har suttit och stirrat medan vänner pimplat brusalvedon i omklädningrum. Är du en av dem? Då vill jag du slutar genast. Och det är inte ett förslag. Sluta nu. Du ska inte träna sjuk. Är din kropp mitt uppe i att bekämpa en infektion kan den inte tillgodogöra sej träning. Och du riskerar att dra ut på sjukan. Och du riskerar framförallt allvarligare komplikationer. Hur vet man att kroppen är sysselsatt med infektionsbekämpning? Det vet man inte. Upplevelsen av sjukdom är individuell och riktigt säker på sakernas tillstånd kan du bara vara då man på din vårdcentral talat om det för dej. Men till vårdcentralen kan man inte hela tiden bege sej. Därför ger jag dej fyra viktiga ledtrådar att hålla i huvudet:
1. Halsen
Ont i hals och munhåla är ett av de tydligaste tecknen på infektion. Bara ett pirr? Eller stick? Liksom tjock? En känsla av att svälja ett äpple fast inget är där? Inte träna. Du ska aldrig träna med okänt halsont. Aldrig. Träna på halsont är ett av träningssnackens verkliga favoriter och rymmer skräckhistorier om hjärtmuskelinflammationer och hjärtsäcksinflammationer, respirator och ond bråd död. Nej, jag vet ingen som råkat ut för det. Men vad spelar det för roll hur vanligt det är att allvarligare komplikationer tillstöter? Nöj dej med detta: det tjänar inget till. Träna på sjukor ger det inget. Och livet är för kort för att göra onödiga saker.
2. Feber
Ett lika tydligt tecken på att nåt är på gång som det där med halsen. Är du typen som sväljer två huvudvärkstabletter och studsar iväg till jobbet ändå? Coolt. Men inte här. När det kommer till träning är inte hårt och tufft viktigare än snällt och försiktigt. Den som ständigt hoppar iväg i halvsänkt tillstånd kommer inte sluta som starkare än alla andra – den kommer att sluta som svagare och sjukare och till sist allvarligt sjuk.
3. Rörelse
Tillhör du typen som aldrig riktigt kommer upp i de där respektabla febergraderna? Utan att för den sakens skull vara en nötkärna? Då vill jag att du gör som jag: är noga med när det pågår nåt sorts rörelse i kroppen. Reser du dej upp med känslan av att huvudet inte riktigt hänger med? Gungar det till? Det tycks hända nåt? Även om du inte vet så noga vad? Ge dej själv tid att känna efter vad det är som händer.
4. Trötthet
Kom en plötsligt ofattbar, kopiös trötthet över dej? Och då menar jag inte den som kommer av för lite sömn eller tio timmar framför datorn eller två timmar med Avtalsrätt 1 för på den sortens trötthet biter träning – biter verkligen träning. Men inte på den sortens kemiska trötthet som knappt tar dej över tröskeln, den som två dagar senare ofelbart leder till sjukdom. Ja. Teve. Hemma. Du får. Och du bör.
-
Imorgon:
Linnas träningsskola #13: Budord tre
Etiketter: farligt, feber, hals, halsont, hjärtmuskelinflammationer, hjärtsäcksinflammation, komplikationer, kropp, motion, ont, sjuk, träna, träning, träningsskola
Detta inlägg postades
09 februari 2010, kl. 12:03.
» Läs kommentarer | » Skriv kommentar | » Trackback | » RSS 2.0
En fd kollegas bror fick faktiskt hjärtmuskelinflammation så det kan hända. Fast han fick tydligen ruskigt snabb hjälp av vården. Man behöver inte köa om man råkar ut för något sådant. Och han överlevde.
Hur ser du på promenader, barnkalas och annat sånt när man är lite sjuk? Lågstadiegympa och sånt.
Åh, jag som har det där sticket i halsen nu, och har så svårt att låta bli att åka och träna.
Du skriver bra Linna!
kom igen nu linna, kan vi inte prata om han som blivit diskriminerad av arbetsförmedlingen för att han inte ville ta en kvinnlig arbetsgivare i handen pga religion … please
Sara: åh. huga. så man får gå före iaf, alltid något, haha!
Emma: det här med sjukdomar är ju inte min personliga åsikt eller så utan bara som allmänt brukar sägas om det. och om mildare former av rörelse brukar man väl säga ungefär så att under en infektions utbrytande ska man verkligen ta det så lugnt som möjligt. men inte för att man annars riskerar svåra komplikationer utan för att vila snabbar på läkningsprocessen. men ibland går ju inte det för sej. själv kör jag numera rätt så militant på den gamla vila-inga värktabletter-vätska-metoden. men med kompromisser såklart!
marita: tack!
katrin: slutade ju på expressen till stor del för att jag inte har så mycket diskussionsiver kvar. inte för att jag inte har några åsikter utan för att jag helt enkelt inte har intresset att hela tiden försöka övertyga andra om dem. så min åsikt kan du få: jag tycker domen är käpprätt. men be mej inte sitta och tugga varför. kanhända att jag beger mej ut på åsiktsbanan en dag igen men det får i så fall bli på mer än de här fem-sex timmars sömn-nätterna jag ännu är tvungen att överleva på!
ok, jag förstår. har själv varit i bebisträsket. men du behövs. och du kan påverka.
Vad glad jag blev över att läsa detta. Jag är mitt inne i en viktminskningsfas och igår kväll fick jag världens huvud- och halsvärk. Fryser så det sticker i hela kroppen. Trots att jag sovit med mjukiskl’der, strumpor, dubbla täcken och en vaarm filt. Jag var inte långt ifrån att sätta mig på motionscykeln i alla fall men när jag knappt orkade ta mig ur sängen kände jag att det inte var någon idé. Men dåligt samvete har jag över att jag inte cyklade idag. Det du skriver får det att kännas lite bättre. Men vad tror du om att gå en promenad i lugnt tempo? Eller borde jag skippa det med?