Prenumerera gärna på min RSS-feed!
Brukar du också slänga ihop lite träningskläder av vad du hittar i lågprisbutikerna och lite varstans? Dags att tänka om!
-
”Gina Tricot-fällan.” Vad menar jag med det? Tja ungefär detta: nåt trist äppelgrönt eller annat obegripligt, nåt billigt, nåt formlöst. Nåt som inte är avsett för att träna i men som du tänker ”funkar ändå”. Tills vidare. Känner du igen dej? Till dej vill jag säga: tänk inte ”tills vidare”. Våga lägga bort ”tills vidare”. Tills vidare vadå? När du är i verklig form? Varför då? Varför förtjänar du en riktig funktionell utrustning först då? Riktiga träningskläder är inte bara till för dem med tio avverkade år i elljusspåren. De är till för dej. Dessutom: när du är i form spelar det mindre roll vad du har på dej. Då kommer du att ta dej ut ändå. Det viktiga är nu. Det viktiga är att lägga till varje liten bit som tar dej några steg på vägen, som lyfter dej lite extra. Rätt kläder är en av dem.
Här, fyra goda skäl till rätt kläder:
1. Rätt kläder för att det är praktiskt.
Du brukar göra det billigt för dej överallt annars så varför inte här? För att träna inte är som allt annat. Träna kommer att utsätta dina kläder för betydligt större påfrestningar än dina vanliga rutiner. Träna kommer att blöta ned dem, tänja ut dem och skrynkla ihop dem i påsar och väskor. Träna kommer att tvinga dina kläder genom tvätt på tvätt på tvätt. Rätt kläder klarar detta, fel kläder kommer att falla ihop i en skrynklig missfärgad ledsen hög. Och sen är det ut och shoppa igen. I bästa fall. I sämsta fall nöjer du dej med missfärgat och ledset och känner dej snart rätt så missfärgad och ledsen själv.
2. Rätt kläder för att det är skönt.
Skönt och skönt. De rätta träningskläderna känns just inget alls. Låt mej hellre säga såhär: rätt kläder för att alternativet är så oskönt. Med oskönt menar jag kantigt, skavigt, tungt, blött. Osköna kläder tar framförallt ifrån dej magin i att träna, de pirriga sekunder och minuter av berusning som träna för med sej. De kommer du att missa – för i fel kläder övergår magin raskt i snörvel, axlar i öronhöjd och en iskyla som känns rätt in i märgen.
3. Rätt kläder för att det gör dej snygg.
Ja det gäller också dej som i nuläget känner dej allt annat än snygg. För rätt kläder sätter inte bara dina muskler på plats, de sätter också de muskler på plats som du inte ens har ännu. Rätt kläder får dej att uppleva att du redan är två månader in på ditt träna. Rätt kläder får dej att kliva ut rak i ryggen, får dej att känna dej stark. Medan fel kläder, för stora, för små, illasittande, opraktiska, för kalla, för varma, får dina träningspass att kännas som ett straff, nåt du bara ska ta dej igenom och helst utan att en endaste människa får syn på dej. Hejdå träningslusta!
4. Rätt kläder för att det tar ditt träna på allvar.
Viktigast av allt: Rätt kläder tar dej på allvar. Rätt kläder säger åt dej att detta är på riktigt. Att det är viktigt. Hur tar du dej an annat viktigt? I dina enklaste, minst ogenomtänkta plagg som sitter rätt så illa? Ditt träna kommer aldrig att bli viktigare än vad du gör det. Det spelar ingen roll att du vet att det är viktigt, du måste behandla det så också. Och allra viktigast är att göra det från början, när du själv fortfarande tvivlar.
-
Nästa vecka:
Linnas träningsskola #24: Tajt, tajt, tajt!
Etiketter: byxor, form träningsskola, frysa, Gina Tricot, issfärgad, kall, kläder, kondition, kropp, Linna, opraktisk, oskön, otion, skön, svett, tips, träna, träningskläder, tröja, tvätta
Detta inlägg postades
10 mars 2010, kl. 11:16.
» Läs kommentarer | » Skriv kommentar | » Trackback | » RSS 2.0
Skrattar åt mig själv över hur provocerad jag blir. Jag älskar träningsskolan, men håller inte alls med om att träningskläder måste vara tajta och dyra.
Jag tränar i träningsbyxor som är inköpta på typ H&M. Därför att sportkläder på sportaffär alltid är både dyra och fula. Jag betalar inte ett överpris för något i typisk ”träningsstil”, det vill säga fult svart, grått eller marinblått. När det gäller tajta kläder: Skulle aldrig gå i löpartajts. Av anledningen att jag inte är en av tjejerna med asexuell pojkstjärt utan har ofrivillig, dallrande va-va-voom-röv. Jag kommer under inga omständigheter att avslöja dess konturer för några medtränande, särskilt inte grabbar, varken på löpband eller i någon konstig ställning i en träningsmaskin. Gud så självmedveten jag skulle bli. Löpartajts är för tjejer som inte har något emot att andra ser deras (troligtvis fasta) rumpor. Å andra sidan lider ju jag inte alls av att ha på mig vanliga sportbyxor och en festival-t-shirt, jag tränar ändå och trivs, så jag är ju inte målgruppen här.
Malin: nej, som jag skriver i inledningen av det som jag kallar del två: detta är mer förslag, för de som halkar runt lite angående just kläder, utrustning, rutiner och annat. jag kommer spola pilatesbollar och pulsklockor också – men det får man naturligtvis ägna sej åt om man vill också.
men angående kläder vill jag bara passa på att säga att alla kroppar gör sej bra i riktiga byxor. inget dallrar. allt sitter där det ska. men man behöver inte visa baken heller – själv brukar jag ha nå stort luftigt huvtröjigt på mej också.
men mest skälet är såklart att det är bättre. håller värmen, släpper ut värmen, bättre.
men med nästkommande text (tajt, tajt, tajt) avses inte bara brallor utan – ännu viktigare – tajta sportbehå. jag kommer att tala mej varm för TAJT, så tajt så man först tror att det knappt går att andas (men det gör det).
Poängen är väl inte att träningskläderna ska vara dyra. Poängen är att de ska vara träningskläder. Jag köper både toppar och sport-bh på Åhlens, ur deras egen medelprajsade serie, och de funkar helt utmärkt. (Jag har små bröst – det är möjligt att det krävs mer tanke kvalutta om man är mer storbystad.)
Dessutom springer jag och min dallriga rumpa i tajta byxor. När jag väl märkte hur mycket bättre det var, släppte tankarna på dallret. As if somebody cares, anyway.
Malinka: nej, precis, poängen är inte DYRT. jag kör också på medelvarianten, det räcker bra. jag är mer ute efter att frångå billigt, eller, som du skriver, sånt som inte är avsett för träna.
men som sagt, det här är ett förslag för de som känner sej lite clueless i material/utrustningsdjungeln.
Jag som har tänkt sen i höstas att sy mina egna träningskläder… frågan är om jag är villig att släppa den planen =/
jag tycker om att ha tajta funktionsplagg när jag tränar. Tyvärr får en del grabbar för sig att det är fritt fram att kolla in mig då , eftersom jag är storbystad, samt har en stor rumpa. Jag försöker ignorera detta eftersom det är skönt att träna i kläder som är just avsedda för träning, jag tänker inte klä mig i tält bara för att gömma mig (vilket jag vill ibland). Jo!Skor är superviktiga för mig, jag tränar bla a på F&S och där är det både gympa och gym, lite överviktig som jag är, så måste jag ha skor som dämpar mina hopp ,för knän osv!
Emma: huruvida det är en god idé att SY sina kläder kan jag däremot inte säga ett ord om, ty jag har ingen som helst aning om vad man kan åstadkomma på egen hand!
marita! jag är alls inte emot bra skor, självklart inte! den här delen är fortfarande del i en sorts introduktion till träna och där är mitt råd att just ta det lugnt med skorna (vanligt är annars att det första man gör är att köpa upp sej på nåt skitdyrt par utan att vara helt säker på vad man ska utöva). det är bara det jag ställer mej skeptisk till. mer om detta snart!
När jag började träna var jag nervös att tight skulle framhäva magen, faktiskt. Detta trots att jag är extremt inne på det där med ”vadå, det här är min kropp, deal with it”. Så jag köpte några T-shirts på H&M’s herravdelning och hoppades att jag kunde gömma mig lite i dem. Allt syntes ju ändå såklart, som det gör, så jag kanske får tänka om.
Gillar din träningsskola som sagt, kul att läsa!
Kaia: ja det fasade jag lite för också då jag återvände till gymmet efter graviditeten. & för då snackade vi MAGE – min graviditet var av det mycket tunga slaget (drygt trettio kilo upp). men träningskläder av det här slaget är mycket förlåtande. fanns inte ett plagg i min garderob som gjorde så mycket för min graviditetströtta kropp som träningskläder.
så jag rekommenderar riktiga tajta kläder. speciellt byxor. menar inte att hetsa till köp men ta med några plagg i en sportbutik till provrummen vid tillfälle är mitt tips! träningskläder är INTE bara till för proffsen, de är till för alla som tränar.
Kanske funkar att sy ändå om jag väljer bra material… kommer sy tajt oavsett och blir själv glad av att bära egna, knasiga tröjor så det kan bli peppande.
Emma: ja, kör hårt, som de brukar säga, träningsfanatikerna, haha. nej men allvarligt. en av de viktiga poängerna med riktiga träningskläder är som sagt att vara lite noggrann med detta. inte slarva för då blir det slarvsatsning också, så att säga. & att på riktigt designa sin egen utrustning är ju allt annat än slarv.
(som jag skriver i föregående text – jag har heller inget emot regelrätt mode. allt som är friskt vågat har sina utsikter. medan hafsslafs från närmsta butik inte har lika stora utsikter.)
Tack för din ljuvliga träningsskola Linna, jag var lite tveksam i början (kanske för att jag redan tränar), men nu, nu hjälper den mig! I dag skall den få hjälpa mig iväg till balettklassen.
Vill också tacka för din i övrigt befriande blogg, mina axlar sjunker lite av att läsa din blogg. Det är så skönt med någon som utmanar det konventionella och som säger som det är och som vågar säga att vintern långsamt tar död på en.
Du använder ordet snäll om träning, men nu, innan våren har kommit till undsättning, så applicerar jag det på allt. När jag går en timme tidigare från jobbet, när jag klär upp mig eller klär ned mig för att jag behöver det. Allt i livet kan man applicera det tänket på, kom ihåg att vara snäll mot dig själv. Så tack för det!
Ballerinan: Tack vilken snäll kommentar, jag slickar åt mej och känner mej inspirerad att fortsätta mitt tugg om snällt!
(Åh BALLET förresten, va coolt – avundsjuk!)
Ur intervjun med författaren Gunnar Ardelius, 28, i senaste numret av Vi läser:
”I skolan var han en sportkille, men han lade av med träningen i 17-årsåldern. När han tog upp löpningen igen för 2 och ett halvt år sen var han noga med att springa i batiktröjor och mjukisbrallor, och se lite alternativ ut.
- Det skulle synas att jag hade ett liv.
Snart fasades batiktröjorna ut och numera har han hela kittet: tights, reflexväst, broddar…”