Linna Johansson

Det var inte skolgympan, det är inte män heller, det är bara en allmän känsla av att inte vara – sportig? Då vill jag att du ska lyssna nu.

-

Låt mej berätta en väl bevarad hemlighet om elitidrott: den är inget vidare. Den är inte maskinmässig, enorm och häpnadsväckande. Den är kort sagt inget av det som sportjournalister påstår att den är. Det där är en saga, det är litteratur, förförisk litteratur – men det är inte på riktigt.

Du tror mej inte? Besök valfri tävling, match eller lopp och se efter själv. Som bäst kan du få uppleva en show. Men det är bara ljudeffekter: kroppar som slår mot hockeysargar, smällen av en tennisserve. Vad du inte kommer att finna är de övernaturliga kropparna och de obegripliga prestationerna som tevekommentatorerna brukar hävda äger rum. Du kommer att bli besviken. Live-idrott är nästan alltid en besvikelse. Man förväntar sej geparder men får … människor. Människor springer inte som geparder. De simmar inte som delfiner. Människan må vara framstående på mycket men på idrott är hon en medelmåtta. Även de bästa. Du kommer att finna människor som är högst mänskliga. Du kommer att finna människor som är ungefär som du.

För att de är som du. En av de stora lögnerna om människan är att hon skulle komma i sån jättevariation. Nån är som gjord för löpning. Nån annan inte alls. Och så vidare. Nej. Så är det inte. Det är inte kroppar av ett helt annat slag som triggar människor att ägna sej åt idrott. Det var en förälder som uppmuntrade det. Ibland är det en ren slump. Man upptäcker nåt. Jag ägnade under en sommar tid åt att stå och slå en tennisboll mot baksidan av vårt hus och för att variera denna sysselsättning, överraska mej själv och se vart bollen skulle ta vägen slog jag till den endast på ovansidan. En top spin. Så kan det också gå till. Ibland är det ett fysiskt försprång. Ett litet fysiskt försprång som gav självförtroende och först då blev ett mycket större. Ointagligt stort ibland. Men inte alltid. Och aldrig oändligt stort. Det är inte de och du. Det är inte du och geparder. Det är du och människor, människor som du har mer gemensamt med än inte.

Du har också en kropp. Du har också ett hjärta. Du kanske till och med har ett ovanligt starkt hjärta. Vad du kan vara alldeles säker på är att du inte har ett helt annat sorts, osportigare hjärta. Ta en titt på dej själv. Vad ser du? Kanske en rätt så muskulös rygg? Trots att du aldrig idrottar. Ytterst få människor saknar helt fysisk potential. Jag har nog hittills aldrig sett hon som gör det. Den här gången vill jag att du tittar på dej själv ur andra vinklar än de gamla vanliga. Titta på dej själv som en idrottare. Det finns en idrottsgren för varje kroppstyp. Vilken skulle vara din idrott? (Därmed inte sagt att detta ska bli just din idrott. Det är bara en tankeövning.) För att ägna dej åt idrott måste du tänka idrott, tänka du och idrott.

-

Nästa vecka:
Linnas träningsskola #4: Men det gör ju så ont!

Etiketter: dålig, elitidrott, gympa, hat, hjärta, idrott, kondition, kropp, kroppsdel, match, motion, självfötroende, skolgympa, sport, träna, träning

Detta inlägg postades 14 januari 2010, kl. 18:20.
» Läs kommentarer | » Skriv kommentar | » Trackback | » RSS 2.0