Prenumerera gärna på min RSS-feed!
Du är missnöjd. Det är okej. Men inled inte din träningssatsning med det.
-
Du hatar dina lår? Du skäms när du är tvungen att stanna upp i nån trappa? Att du lät det gå så … långt. Känner du igen dej? Stavas din relation till din kropp numera allt oftare missnöje? Jag tänker inte moralisera över det. Jag har själv greppat mina kroppsdelar fylld av alla möjliga omilda tankar. Nåt sorts missnöje brukar ligga bakom de flesta träningssatsningar. Det är okej.
Jag har bara en invändning mot missnöje: Låt det inte utgöra själva startskottet på din träningssatsning. För det kommer inte att bära dej särskilt långt. En gång eller två kan du kanske ta dej ut och springa på rent missnöje – men sen brukar det ta stopp. Varför då? För att träning kräver insatser. Alldeles särskilda insatser. Träning kräver att du intresserar dej för din kropp, lyssnar på den, bryr dej om den. Att du tänker: jag vill göra det här för den. Inte mot den. En kropp du alls inte tycker om, kommer du inte att förmå investera särskilt mycket tid och intresse i. En kropp du inte tycker om kommer du inte göra nåt för. Bara mot. Och mot blir hemskt tråkigt väldig snabbt.
Men du är verkligen mycket, mycket missnöjd med din kropp? Betyder det att du inte kan sätta igång träna? Jo. För jag tror inte att du är helt missnöjd. En del av dej skulle säkert vilja byta kropp med fotomodeller och hårt trimmade idrottsstjärnor på teve eller vilka dina drömkroppar nu är. Men en del av dej vill bara ha just din kropp, eller hur? Visst har du såna dagar också? Bra dagar? När du sitter i badet och tänker att: så tokig är den inte ändå. Nej, den är faktiskt rätt bra. Snygg faktiskt. Och den har burit dej ända hit. Den har blivit sjuk men rest sej. Den gör som den ska, nästan jämt. Jag tror att du har såna dagar, du också.
Mitt råd till dej inför din träningssatsning: ta tillvara på dagen då du minns att du vill ha just din kropp. Låt den utgöra startskottet. Och det är inget flum. Det är alldeles på riktigt. Den bra dagen, är dagen du sätter igång. Dagen då du och din kropp inte är du och den – utan hänger ihop, är ett någorlunda sammansvetsat vi. Det spelar roll. Det kommer att spela all roll i världen. För att chansen att komma nånvart med en kropp du tagit i hand, är helt enkelt större. Eftersom ni ska göra det här ihop.
-
Nästa vecka:
Linnas träningsskola #49: Ett tomt fält. En blå bassäng.
Etiketter: bra, dag, form, hälsa, hjälp, idrott, idrotta, kropp, Linna, Linnas träningsskola, motion, råd, sport, sporta, tips, träna, träning, träningsskola
Detta inlägg postades
12 maj 2010, kl. 11:13.
» Läs kommentarer | » Skriv kommentar | » Trackback | » RSS 2.0
Det här var det bästa hittills, Linna. Exakt så. Tack för påminnelsen.
Elin: Va snäll du är. Tack.
Vilket jättebra inlägg! Så mycket tid som man ägnat åt att tänka att alltihopa bara är en kamp och ett måste. Man kan välja bort missnöjet. Tack för påminnelsen.
Att jag varit sjuk väldigt mycket har ändrat min syn på kroppen enormt. Nu är jag så glad över den så länge den är frisk och jag tränar för att försöka hålla det så och slippa problem i framtiden.
Din träningsskola är trevlig att hänga med i även om man har tränat ett tag. Man kan aldrig upprepa vettiga saker för många gånger.
du är så bra, linna. precis sådär är det ju, att kämpa mot sig själv är inte hållbart i längden. tack för att du beskriver det så bra.
Viktat: Varsågod! Och tack så mycket!
Josefine: jag var sjuk halva min barndom (astma och halsrelaterat), så jag förstår precis vad du menar. För mej har det snarast varit en gåva att inte ta kroppen för given. Det är ett sorts daglig liten present att kunna gå och leva och möjligheten att med träning gör den ännu lite starkare är för mej oemotståndlig. men skulle eventuellt inte varit utan den här erfarenheten, kanske.
m: nej, ty man själv mot sej själv är ju en rätt så jämn kamp. man brottas och brottas men det är en brottningsmatch utan slut.