Prenumerera gärna på min RSS-feed!
Så, nu har jag påpekat vikten av att vara snäll. Nu tar vi det vidare. Nu ska du bli din egen bästa vän.
-
Vad är att vara en bra vän? Att komma med goda råd? Att berätta hur man gör? Och hur man inte gör? Kanske det. Men det är inte de vännerna du framförallt väljer att träffa, eller hur? När allt kommer omkring är din bästa vän hon som det går att umgås med. Som låter dej vara ifred. Som inte pekar och letar. Varför gör du si? Varför gör du så? Din bästa vän håller inte på så. Hon är glad att se dej. Hon hoppar upp i din soffa och gillar läget. Hon gillar utsikten från ditt fönster. Hon gillar faktiskt det mesta med dej och ditt.
Det ska gå att umgås med ditt träningsjag också. Hon ska kunna röra sej hemma hos dej utan att slå dej på fingrarna. Hon ska säga ja oftare än nej. Hon ska inte röja runt i ditt hem och peta på saker. För den som låter sitt träningsjag gå loss på det viset kommer den egna bostaden genast rymma idel problematik: Soffan. Teven. Smöret. Mackan. Såsen. Det där om den mycket medvetna kosthållningen är en olyckligt spridd myt med utgångspunkt i extrem elitidrott. Det är inte konstigt att du gått på den, den ältas ju till förbannelse precis överallt numera. Men lyssna inte på det där. Det är milt sagt dumheter. Till detta ska jag snart återkomma.
Tills dess: ditt träningsjag är en gäst. Hon kommer att bo hos dej sålänge du trivs med det. Hon ska inte trötta ditt huvud. Hon ska inte göra dej olycklig. Hon ska inte konsumera alla dina krafter och all din tid – tid du säkert behöver lägga på annat. Du ska inte släppa in ett träningsjag du aldrig annars skulle välja att umgås med. Du ska inte känna dej jagad och utpekad. För då blir det outhärdligt. Och då, vare sej du vill det eller inte, kommer du tillslut att säga: ”du det här var trevligt men …” Tillslut kommer du att be henne gå.
Nu är du din egen gäst – var en fantastisk, enkel och härlig gäst. Var din egen bästa vän.
-
Nästa vecka:
Linnas träningsskola #10: Tre budord om hur du inte ska göra det
Etiketter: fett, form, hälsa, kondition, kosthållning, kropp, Linna, macka, mat, motion, smör, snäll, soffa, träna, träningsskola, träningstisdag, vän
Detta inlägg postades
28 januari 2010, kl. 11:15.
» Läs kommentarer | » Skriv kommentar | » Trackback | » RSS 2.0
hur gör man för att pusha sig. Jag blir inte trött av passen. Dvettig, lite, javisst. Och varm. Men jag vill komma ut och knappt kunna röra på mig. Få träningsvärk. Känna att det tar. Och jag försöker verkligen pusha mig själv att kämpa lite mer, ta ut rörelserna etc. Men inte ens när jag gick på ett bodypumppass efter 3 månaders babygympa kändes det jobbigt.
Jag förstår att jag måste komma upp till nästa steg men hur tar jag mig över den tröskeln?
Och tack för en bra träningsskola. Inspirerad av dig har jag nu testat afrodans och känner mig peppad på att börja spela fotboll i vår. Jag som hatar…eh ok, inte tycker så mycket om att träna men som nu har börjat och som fortfarande gör det här!
Måste alla verkligen träna? I den här träningsskolan låter det som att träning näst intill är lika nödvändigt för människan som att äta och sova, träna bör man annars dör man, eller?
Jag känner inget som helst behov av att träna, trivs med min kroppsform, känner mig ganska stark och hyfsat smidig och har inga krämpor. Behovet av att träna måste väll bero på vad man lever för liv och har för anlag? Min pappa har inte tränat eller sportat sen skolgympan men är urstark, smärt och har perfekta värden på alla hälsokontroller, likaså min farmor som snart är 90 år.
ida: kul! att köra sej själv in i väggen har en särskild charm tycker jag och därför tänker jag skriva lite om det. i stort handlar det om att ta det lite i taget. fem minuter, tio minuter och så vidare. men också låta det stanna där ett tag. man ska inte vara rädd för men inte heller gå för fort fram med hård konditionsträning.
siri: du måste verkligen inte träna om du inte vill. den här träningsskolan är för den som vill läsa den och inget annat. att träna är ett av mina intressen och därför skriver jag om det här.
hahaha… Riktigt bra skrivet bruden..
Bra. Hajade bara till när jag läste ”Träna börman. Oavsett vad du tycker”
i texten ”Men jag då? jag som bara tycker att det är så jävla tråkigt”.
Tror jag hoppar över texterna om träning och hoppas du blandar dem med andra ämnen där jag oftast tycker du är skarp.
Siri: Min personliga åsikt är att man bör träna. Oavsett hur morfar eller andra släktingar mår – jag tror ju att vi har väldigt lite gemensamt med hur nån tidigare generation levde. Men det är ju ingen åsikt jag tänker slåss för, utanför träningsskolan. De flesta av mina vänner håller inte på och tränar och jag skulle aldrig drömma om att sitta tugga tränandets alla fördelar med dem. Argumenten för träning rör sej i träningsskolan vilken riktar sej till dem som är intresserade av att, kanske, omvärdera sina synpunkter på träning. Jag skriver om träning för att jag kan träning, inte för att tvinga nån till nåt.
Underbart.
Jag har bjudit hem henne och hon är nog på väg, men det var nåt hinder på vägen.
Du ar helt enkelt bast Linna!
När ska du gå in och tjäna storkovan på självhjälpslitteratur? Detta slår allt crap därute.
jag tycker det är toppen att ha ett mål om man vill pusha sig till nästa nivå – typ ett lopp, utmaning eller tävling – då måste man kämpa ett snäpp till!
gustav: hehe, tack. några böcker är icke på gång men träningsskolan kommer att tuffa på i rask takt i samma stil!
Anna W: ja, nåt sorts mål är bra, det kommer jag att tala mej varm för här också (om än inte nödvändigtvis mål av maraton-slag o dylikt)