

Å. En förmiddag. En förmiddag på övertid.
-
Satte på teve. Förmiddagsteve. Å. Å. Å.
Klapp – klonk – Dunk. Flytta. Ytterligare nån. Hur orkar folk flytta hela tiden? (Vi borde verkligen flytta. Men det tänker vi inte göra för flytta är det värsta man kan ta sej för.)
-
Borde gå ut. Vägrade gå ut. Vägrade gå ut i det där.
Men Buster ville gå ut. Såklart. Buster vill alltid det mest omständliga, jobbiga, osugna …
Ja. Okej. Gå ut. Vi går väl ut då, Buster.
Overall. Overall! Är det nåt jag och Buster står enade i så är det vårt overallhat, denna hopplösa tvångströja, där inget går ned men hela tiden hoppar ut igen.
-
Och sen gled vi omkring som två förlorade själar i vårsörjan, snurrade obegripliga tre varv runt Greta Garbos torg bara för att ja vart ska man ta vägen egentligen …
Nysnö. Fimpar. Fult.
-
Å. Buster …
Å. Den bruna isen …
Etiketter: barn, brun, förmiddag, Greta Garbos torg, is, kall, less, promenad, sörja, tråkig, vår
Jag hatar också overaller. Liksom jag hatar raggsockor, tjocktröjor, galonvantar, mössor, halsdukar och överdragsbyxor. Att ta sig ut är ett enormt projekt när tre små personer ska ha allt detta. Speciellt som en klär av sig igen när man klär på en annan. Eller när en blir akut kissnödig när man svettig av stress äntligen ska gå ut genom dörren. Det är inte få gånger jag dagdrömt om att alla dagis borde ha anställda påklädare, så att man kunde ringa dagiset tex en kvart innan man kommer dit, och så står det tre påklädda små barn och väntar på en med tre små leenden när man kommer. Inga blå tossor, barn som inte vill gå hem, borttappade nallar. I väntan på revolutionen ser jag fram emot sommar i stället. Sandalre på, ut. Klart.
Jona: exakt! fy farao. nu har jag också bara sommar i sikte. ungen i blöjsnibben i vagn och nån skärmmössa på. åh! med såna förutsättningar skulle tillvaron med barn verkligen te sej helt lättare och bättre.