Prenumerera gärna på min RSS-feed!
Vi sov. Tolv medvetslösa timmar den första natten, tio den andra. Inga drömmar, inga kvalfyllda kisspauser halvfyra …
-
Vi gick till Matbaren, enligt vår vanliga överenskommelse om en del asiatiskt och en del klassiskt. Jag har aldrig tidigare ätit på en stjärnkrog och fascinerades över alla förtjusande detaljer: den lilla brödpåsen med datumstämpel, hur noga varje råvaras ursprung angavs i menyn. Till efterrätt valde jag ”ugnsbakad vild choklad från Bolivia med svensk gräddfil och tofféeglass”. ”En superb kosmopolitisk kladdkaka, en kollision att älska”, skrev krogguiden i Svenska Dagbladet och det var det också.
Det var en bra kväll. Vi kunde prata med varandra igen och det gjorde vi, om det vi brukar prata om: borde vi inte köpa ett hus nånstans, resa nånstans …? När vi knallade hem längs Skeppsbron var klockan tolv, stan var svart, svart, och alltihop, Buster, de sömnlösa nätterna, det kroniska trycket över tinningarna, kändes plötsligt mycket långt borta, kanske var det inte ens på riktigt …
-
Önskar att jag kunde säga att jag saknar Buster nu men det gör jag inte. Jag skulle vilja hålla om honom en stund och sen vara ledig lika länge till.
Etiketter: gräddfil, Grand Hotel, krogguide, Matbaren, Mathias Dahlgren, Skeppsbron, stjärnkrog, Svenska Dagbladet, vild choklad
Detta inlägg postades
20 september 2009, kl. 17:20.
» Läs kommentarer | » Skriv kommentar | » Trackback | » RSS 2.0
Jag blir så glad av att se dig på den översta bilden!
Intressant läsning! Har ända tills nu varit övertygad om att jag vill vara 30+, ha fungerande ekonomi samt ha gjort alla viktiga resor och krogbesök innan barn. Har nu helt tänkt om och tänker att det är i tjugoårsåldern vi har ork för sömnbrist och barnuppfostran. Nåväl, är nu närmare 35 och hoppas att det blir barn och det får bli som det blir såklart. Hade fö ingen att planera barn med tidigare ens om jag hade velat. Men hur tänkte ni andra er familjelivet?