Linna Johansson

GODMORGON! Hur är läget? Jag läser DN På Stan. Jag har lite för många gånger frågat mej själv varför redaktionen aldrig bett mej besvara frågorna i deras enkät. Idag tog jag slutligen saken i egna händer:

Bästa promenad: Gillar att ta hela varvet runt City – Norrmalm – Kungsholmen – Söder. Minus Västerbron. Detta måste vara Stockholms otäckaste passage. Så vindigt och anonymt att man känner sej som Mio min Mio på ensamt uppdrag. På det högsta partiet stöter man ibland på små minnesmonument (vissna blommor, slocknade värmeljus), över nån stackars brohoppare. Ibland brukar jag ta bussen över bara för att slippa stirra mot den släta vattenytan medan jag övertygar mej själv om att nästa förbipasserande blir den som kastar mej över räcket.

Favoritgata: Har alltid tyckt att det är en fröjd att spatsera i de finare shoppingkvarteren. Jag säger Biblioteksgatan!

Äter lyxmiddag på: Lyxmiddagar äter jag inte längre.

Bästa mikromaten: Mina egna matlådor.

Favoritförort: Haninge. Min bostadskarriär gick direkt från mitt eget Haninge till innerstan. Jag har därför ett lätt panikslaget förhållande till andra förorter. Av min enda tur till Bandhagen minns jag bara pedofilbuskar och en tom fotbollsplan. Efter en nyårsfest som till största delen utspelade sej på på olika stationer längs med den blå linjen vaknade jag så småningom upp på en vattensäng i Rissne. Jag har varit i Farsta en enda gång men har inget minne av vad jag gjorde där. Haninge är säkert också mycket otäckt för en besökare men det är i alla fall en plats jag känner.

Bästa lunchställe: Gondolen. Bara för att det är så trevligt.

Bästa brunchen: Äter absolut inte brunch. En kopp yoghurt med müsli för sextio spänn? Tre skivor falukorv för sjuttio? Never. Jag har frilansat hemifrån i över tio års tid – är det nåt jag kan så är det att tillreda snygga halvrätter av alla de slag.

Bästa kaffet: Dricker inte kaffe.

Här bjuder jag mamma på middag: Det gör jag inte. Mina föräldrar bjuder mej på middag och det innebär för det mesta tacos eller grillad kyckling hemma hos dem på glasverandan.

Här bjuder jag pappa på middag: Se ovan.

Senaste Stockholmsupptäckt: Den är väl inte helt ny men varje dag häpnas jag över hur härjad stan börjar kännas – drivorna av alkoholister vid Medborgarplatsen, de rumänska småbarnen med sina smålappar, narkomanerna som numera tycks tvungna att hålla inövade monologer om sitt livsöde på tunnelbanan för att komma över en femma. I en dunkel trappuppgång mötte jag häromdan två baltiska tiggare – tandlösa, nedpissade jeans – som skrattade och slog varandra om vartannat. En verkligt overklig syn.

Senast sedda utställning: Loretta Lux på Kulturhuset. (Se bilderna ovan.) Jag är inte nån konstälskare, står bara ut med konst av det här slaget – stylad, snygg, reklamig. (Pietro såg sin kommande dotter på en av bilderna. Jag försöker förbereda honom på en mörkblond enkel pojke men han har siktet helt inställt på nån hyperintelligent liten italienska.)

En bra gå bort-present: Det vet jag inte. Jag är dålig på presenter. En flaska vin?

Favoritlyxartikel: Min monstermaskin till stationär dator. Min kusin byggde den åt mej. Ett köp jag aldrig ångrat. Till skillnad från alla bärbara maskiner jag samlat på mej genom åren har den här, trots bristande underhåll, aldrig tänkt tanken att svika mej. På andra plats: Decléors hudkrämer.

Läser helst: Här ska ni få en bekännelse: jag älskar att kliva in på en bokhandel, plocka upp nån omtalad debutants verk, bläddra fram ett svagt parti, recitera det för Pietro – allt för att påminna mej själv om att min egen bok kommer bräcka dem alla.

Favoritmärke: Gina Tricot.

Favoritskor: För det mesta nåt ingånget, skönt och tyvärr – fult.

Klädkonto per månad: Ett par hundra? Om man räknar in Toddans behov: ytterligare ett par hundra.

Dricksprocent: Antagligen för mycket, jag blir numera nervös av att vara på restaurang och vill så oerhört gärna göra ett gott intryck.

Modeförebild: En rysk höjdhopperska, hon är inte framgångsrik längre så jag orkar inte namedroppa henne. Tevesporten skildrade hennes liv på idrottsskola, och hennes uppenbarelse i den fläckiga garderob som skulle föreställa hennes bostad gjorde stort intryck på mej. Det var exakt det hopkok av gråmelerat och kulört, guldsmycken och färgat hår jag strävat efter så länge jag kan minnas men aldrig fått till.

Motionerar: Ja.

Det dyraste jag har köpt: En bostadsrätt.

Favoritprodukt på Systemet: Jag handlar på Systemet av två skäl, dels för matlagning och då använder jag billiga boxviner, och dels för att bli full, och då är jag ännu mindre nogräknad.

Favoritprodukt på Apoteket: Nässprejer.

Bästa fyllekäket: Max vid Norrmalmstorg.

Lyssnar på: I stort sett inget.

Senast gnolade: Nåt jag jag hört på SATS. Jag gissar på Katy Perrys andra skitjobbiga singel som förföljt mej hela vinterhalvåret.

Mitt sämsta köp någonsin: Det måste ju vara nån av alla mina meningslösa köksapparater. Jag tyckte att en juicer verkade jättebra – göra juice av äpplen – men blev snart förskräckt över hur mycket fruktkött man var tvungen att kassera för ett enda glas juice. Jag vet att detta får mej att låta som än bättre människa än vad jag kanske är men att slänga mat gör mej ledsen.

Dansar helst till: Jag dansar inte, tyvärr. Det var nåt jag aldrig lärde mej och nu är det försent.

Senaste impulsköp: Impulsköper inte längre.

Senaste fyndet: Sidfläsk.

Senaste secondhandfyndet: Alla småbarnsattiraljer – skötbord, babygunga, Babybjörn – Anna lånat ut till oss. Jag har alltid hyst ett intensivt motstånd mot att köpa saker man på förhand vet att man bara kommer att använda ett kort tag.

Användbar pryl: Eftersom jag gjort mej av med allt onödigt är i stort alla de prylar jag har kvar högst användbara och så få att jag kan räkna upp dem alla: knivar, pincetter, saxar, min älskade, älskade stavmixer.

Mode jag aldrig vill se igen: Måste tänka. (Tänker) Kommer inte på nåt. Men om jag blivit tillfrågad om det mest överskattade plagget skulle jag svara kostym på män. På kvinnor också förresten. Har aldrig fattat det där speciella självförtroendet som seglar sej upp och sätter sej mitt i nyllet på alla kostymbärare.

Favoritaccessoar: Guldringar i öronen.

Transportmedel: Tunnelbana.

Återvinner: Jag brukade vara en liten återvinningsprinsessa men i takt med att graviditeten framskridit har jag bara sett på medan Pietro plockat ned de ambitionerna till ett absolut minimum (typ batterier).

Hejar på/håller på: Liksom de flesta andra med ångermanländska rötter: Modo. Men mitt sportintresse är på starkt utdöende.

Så får jag tiden att gå i kollektivtrafiken: Det gör jag inte. Efter att ha slösat en icke föraktlig del av mina tonår på Nynäspendeln har jag övat upp en fobi mot längre resor och den nio minuter långa tunnelbanefärden med Toddan till dagis om morgnarna är exakt vad jag klarar av.

Etiketter: alkoholister, Babybjörn, Biblioteksgatan, blå linjen, bostadsrätt, brunch, debutant, farsta, Gina Tricot, Gondolen, Haninge, juicer, Katy Perry, köksapparat, konst, Kulturhuset, Loretta Lux, Max, nässprej, Nynäspendeln, Rissne, SATS, sidfläsk, skötbord, Västerbron, vin

Detta inlägg postades 14 maj 2009, kl. 10:03.
» Läs kommentarer | » Skriv kommentar | » Trackback | » RSS 2.0