Prenumerera gärna på min RSS-feed!Carl skriver i en kommentar till mitt föregående inlägg angående fallet Assange:
”Angående den tredje punkten: En av anmälarna städade alltså hastigt bort alla uppgifter om Assange på sin twitter när hon blev outad av flashback. Vid ett senare tillfälle raderades uppgifterna en gång till från en annan blogg som de hade dubbelkopierats till. Varför saknar det helt relevans att diskutera vilka motiv som ligger bakom detta?”
Svar: Sätt dej ned, slut ögonen och föreställ dej vilket brottsoffer som helst förutom just ett sexbrottsoffer, låt säga en människa som blivit rånad, misshandlad etcera. Föreställ dej nu att samma människa nån gång under de påföljande dygnen raderar en twitter-uppdatering. Kanske ringer en vän. Och så vidare. Skulle du misstänkliggöra detta? Brista ut i ett finurligt leende och säga: ‘Nu mina vänner, nu är det dags att spekulera‘? Knappast. Jag raderar Facebook-statusar ibland. För att de inte var tillräckligt välformulerade. För att jag vid närmare eftertanke inte hade lust att vara social just den dagen. För att jag vill dra ut proppen, göra nåt annat. Och allt detta, menar jag, hade varit fullständigt givna slutsatser i alla andra fall förutom just då det gäller eventuella sexbrott. En raderad uppdatering skulle lika gärna kunna tala för att en människa just råkat ut för nåt obehagligt. Men den fullständigt självklara tanken har hittills inte slagit en människa i de forum där ämnet varit uppe. Just därför tycker jag illa om spekulerandet i sexbrott. Det görs aldrig med ett öppet sinne. Tvärtom sjunker föreställningsförmågan ned nånstans till nollnivå, medan de egna fördomarna kring kön och sex slår i taket. Vilket, tycker jag att man ska vara medveten om, inte bara skadar de utpekade kvinnorna, utan kvinnor i stort.
Carl igen:
”Angående den fjärde punkten: Vad menar du i praktiken när du ‘tackar nej’ till detta nya öppna samhälle? Förbud mot sidor som flashback? Registrering av internetanvändande så att personer som spekulerar för fritt kan åtalas i efterhand?”
Svar: Flashback? Registrering av internetsidor? Kan du inte läsa innantill? Med min sista punkt ville jag resa frågan varför samma människor som påstår sej vara intresserade av demokrati och yttrandefrihet samtidigt tycks finna det helt oproblematiskt att använda sej av sin yttrandefrihet till att smutskasta och trakassera kvinnor som bara nyttjat sina egna demokratiska rättigheter. Jag tror kort sagt inte på deras kamp. Den är inte på riktigt. Det handlar om människor som önskar att de hade frågor de brann för men i själva verket saknar just detta.
Etiketter: Assange, demokrati, fördomar, internet, Julian Assange, samhälle, trakassera, yttrandefrihet
Detta inlägg postades
13 december 2010, kl. 23:21.
» Läs kommentarer | » Skriv kommentar | » Trackback | » RSS 2.0
Alltså, igen: En av anmälarna raderade de uppdateringar som specifikt hade med Assange att göra på sin twitter. Uppdateringarna speglades dock till en annan blogg och kunde läsas av en av dessa flashback-undersökare. När denna person konfronterade anmälaren så försvann uppdateringarna även från den andra bloggen.
Jag säger inte att detta är något sorts övermäktigt bevis som gör att vi per automatik måste betvivla allt anmälaren påstår. Min egen tolkning av händelseförloppet är att anmälaren medvetet försöker ta bort uppdateringar om Assange ur sina olika bloggar. Jag har ingen aning om varför. Att spekulera om detta motiv framstår för mig vare sig som gränsöverskridande eller irrelevant om man följer rättsfallet.
Men Carl: VARFÖR ska ni in och rota i det här? Varför ”konfrontera” anmälaren (kvinnan) med handlingar som ni inte har någon aning om varför hon har gjort. Ni vet ju inte alls hur hon tänker och ni vet definitivt inte vad som har hänt mellan henne och Assange! Så låt rättsväsendet sköta det här och lägg av med alla spekulationer. Det är så jävla ruttet att en utsatt kvinna ska bli ännu mer utsatt och ifrågasatt, av folk som leker privatdetektiver på nätet. Om inte ett så övermäktigt näthat knäcker en människa, vet jag inte vad som gör det. Har ni konfronterat Assange också, eller det kanske har glömts bort?
Carl: jag har redan svarat dej men då tar vi det väl en gång till: ni spekulerar inte. gjorde ni faktiskt det skulle ni inte ha några problem att se saker från olika vinklar. jag kan – utan att överhuvudtaget anstränga mej – komma på tiotalet skäl till varför en twitter-uppdatering av det slaget raderats i efterhand. men inte ni. däremot tjugofem skäl till hur detta fullständigt irrelevanta handlande talar FÖR falskanmälan, för CIA:s inblandning och gud vet vad.
det vill säga jag vänder mej åt aktiviteterna i fallet därför att det inte är fråga om ett uppriktigt intresse. det är bara försök till misstänkliggörande. av kvinnorna. som emma skriver här ovan: ser ni inte själva ur ensidigt spekulationerna går? hur elaka, misogyna, för att inte tala om okunniga och rent dumma de är?
Så eftersom jag i yttrandefrihetens namn ger mitt stöd åt diskussionerna som förekommit på ex. flashback så kan jag inkluderas i någon sorts diffus grupp som kollektivt bär skuld för trakasserier av, smutskastning av och direkta konfrontationer med ett brottsoffer i detta sexualbrottsmål?
Jag menar att man måste kunna diskutera rättsfall med stor frihet på internet. Även information som har forskats fram av otrevliga människor och med otrevliga metoder kan vara av intresse för dessa diskussioner. Jag ser mig inte som en förbrytare för att jag tar del av denna information. Människor har till och med rätt att ta ställning baserat på den information som framkommer! Detta verkar vara väldigt problematiskt för dig, men jag ser inte vad som är det stora problemet.
Internet kan inte fria Assange från anklagelserna som riktats mot honom. Anmälarna har en demokratisk rätt att (genom staten) driva en rättsprocess mot Assange, men denna rätt innefattar inte att kunna kontrollera diskussioner på internet eller att ändra hur människor tänker eller skriver. Om du tycker att diskussionerna varit ensidiga så är det väl alldeles utmärkt att du ger ditt eget perspektiv på rättsfallet på denna blogg. Detta ser jag vare sig som mindre eller mer förkastligt än diskussionerna som förekommit på flashback.
Jag tycker inte alls att det är konstigt att man börjar radera sin twitter när man ser att människorna på flashback läser det man skriver eftersom dessa människor är beredda att använda det emot en för att bevisa att man ljuger eller konspirerar.
Sedan är jag också övertygad om att ifall dessa kvinnor agerat enligt ”regelboken” så hade detta också använts emot dem. Jag menar, hur kan någon vara rationell direkt efter en våldtäkt? Så här är det: Handlar du det minsta konstigt efter en våldtäkt (försöker leva på som vanligt, väntar med att gå till polisen, inte deppar ihop totalt) så är det en stark indikation på att man ljuger. Men handlar man rationellt (går direkt till polisen etc.) så är det oxå en indikation på att ngt är skumt, för hur kan ngn vara så klartänkt direkt efter en våldtäkt?
Carl: diskutera och spekulera på bäst du vill. sitt i forum där ”hora” och andra tillmälen står som spön i backen. ingen har stoppat dej, ingen har kallat dej ”förbrytare”. jag förstår uppriktigt sagt inte vad det är du fiskar efter. mina invändningar mot detta är att det är beklagligt, och att jag inte ger mycket för detta sätt att hantera sin yttrandefrihet. och dessa mina åsikter är jag rädd att du inte kan göra så mycket åt. du kommer aldrig att få mej att betrakta människor som för sej så som riddare för yttrandefrihet eller annat. tyvärr.
och var vänlig jämställ inte det jag skriver här med det som sker i dessa skräniga forum. hade jag spelat det här ungefär som ni hade jag gett mej hän och alla möjliga spekulationer: kring assange, hans sexualitet, hans metoder, personlighet och så vidare. eventuellt hade jag också bedrivit privatspaning och tagit reda på en massa uppgifter om alla dessa människor som sitter där med sitt hor-tugg, lagt ut bilder på dem, spekulerat i om vi har att göra med utstötta/ensamma/sjuka människor som måste ta sin hämnd på denna sin utstötthet genom att trycka ned andra. till exempel. men det gör jag inte. jag har läst det ni skrivit, blivit förbluffad över nivån, tonläget och den sorgliga okunnigheten som råder kring sex och brott. och det, det är faktiskt nåt helt annat.
Det börjar bli lite tröttsamt att du (tillsammans med ditt blogg-posse) pekar ut mig för saker som jag inte har skrivit. ”Ni” och ”ni” om och om igen. Du tar ju själv ställning i rättsfallet mer än många som diskuterar på flashback och som jag ser det definitivt mer än mig (jag har fö inte skrivit ett ord om detta på flashback). Vad har jag egentligen sagt om själva rättsfallet som är osakligt? Att borttagandet av flera statusuppdateringar i två olika bloggar vid två olika tillfällen (varav den andra gången efter påtryckningar) framstår som en medveten ansträngning för att få bort informationen från internet? Är det detta som är så fruktansvärt osakligt tänkt av mig?
Mitt deltagande i den här diskussionen är en reaktion på den yttrandefrihetsfientliga vibe som gick att utläsa i ditt första inlägg. Jag fokuserade på borttagandet av statusuppdateringar eftersom jag tvärtemot dig anser att det här finns konkreta uppgifter som är väl värda att diskutera om man är intresserad av rättsfallet. Men visst, ”du är ju bara kritisk mot detta sätt att hantera yttrandefrihet”. Vad du vinner på att konstatera detta för dig själv förstår jag inte riktigt, men jag ställer mig positiv till att du trots allt verkar förespråka total yttrandefrihet på internet.
Carl: Jag uppfattade det som om du, i ditt första inlägg, uttryckligen ville berätta att du deltagit i dessa samtal. Därav dessa ”ni”. Om inte – bra tycker jag.
Vad det gäller sakfrågan: jag tycker att det är osakligt att spekulera hejvilt kring en sketen status-uppdatering. som jag skrev i detta inlägg: tror du sån vikt fästs vid nåt dylikt i nåt annat fall än just sexbrott? om inte: varför nu? för att människor ”vet” att sånt spelar roll just när det kommer till sexbrott? eller för att man ”tror” det? för att man – just när det kommer till sexbrott – är ovanligt benägna att greppa efter fördomar och föreställningar kring hur ett ”sant” brottsoffer beter sej?
Se för övrigt gärna Christines kommentar här ovan: hur kan detta fullständigt självklara motiv bakom att plocka bort en uppdatering gå diskussionsklubbarna på nätet förbi? jag tycker det är rent fantastiskt. här har vi med människor att göra som känner till villkoren på nätet mer än väl och ändå, denna uppenbara brist på slutledningsförmåga.
Jag håller inte med om att detta är ”en liten sketen sak”. Vad är den principiella skillnaden mellan att försöka mixtra med bevis på internet eller i den verkliga världen?
Anmälarens agerande är inget sprängstoff som i sig visar att anklagelserna som riktats mot Assange är falska. Jag är personligen inte övertygad om det har implikationer för hennes trovärdighet. Men att inte ens kunna diskutera om så är fallet? Jag förstår inte hur du kan se med sådan avsmak på människor som är intresserade av ett rättsfall och diskuterar det på internet utifrån den tillgängliga informationen.
Carl: det är en sketen sak i förhållande till det intresse som den tillmäts i dessa diskussioner.
exakt vad min avsmak består i har jag förklarat många gånger om. det är inte intresset för fallet per se, det är sättet man för sej. det fenomenala intresse som riktas kvinnorna i fallet, deras historia, politiska uppfattning, personlighet, utseende och så vidare och så vidare. i jämförelse med det ringa för att inte säga obefintliga intresse som riktas mot ex julian assange. han torde också sitta på en historia, en politisk uppfattning, en personlighet man kan peta i, spekulera i och så vidare. men så görs icke. eftersom det ingalunda rör sej om ett generellt intresse för fallet utan att intresse av att sätta åt kvinnorna.
nu har jag som sagt förklarat detta både en och två och fyra gånger. var vänlig läs det jag skriver innan du slänger ur dej frågor på sånt jag redan svarat. jag har varken tid eller lust att lägga ned mer möda på dej om du inte har fylligare invändningar mot det jag skrivit än såhär.
Om du själv hade läst Assange-tråden på flashback så hade du hittat exempel på alla de element i debatten som du säger dig sakna. Detta kan jag (som har läst delar av tråden) garantera.
Nåja, jag drar mig ur denna diskussion. Ditt maktspråk skapar en ogästvänlig miljö för fortsatta diskussioner.
Carl: Ja, på Flashback är det samlat och balanserat utan misogyna tongångar. Och krig är fred och alla är lika.
Nå, låt oss sluta här.
Linna Johansson,
Har läst dina inlägg och kommentarer om fallet Assange och raderingar av Twitterkommentarer. Då jag är mannen bakom upptäckten av de raderade Twitterkommentarerna vill jag gärna kommentera det du skriver.
Uppenbart är att du inte vill diskutera den verkliga frågan, vad man har för skyldighet som brottsoffer. Istället vill du föra över frågan till det något förenklade, man har väl rätt att radera sina egna kommentarer som man vill.
Självklart har du rätt att göra vad du vill med vad du skriver. Du får, utan att jag eller någon annan har synpunkter, till och med elda upp dina brev och kasta din hårddisk i Strömmen. I don’t care. Möjligen har nån pappskalle på Flashback synpunkter, men vi lämnar dem.
Vad händer då när du blir utsatt för ett brott och blir föremål för en polisutredning? Vad gäller för regler då? Helt plötsligt ställs krav på dig att du ska redovisa vad som har hänt, och du ska redovisa alla omständigheter sanningsenligt. Du kan inte lämna uppgifter som är falska och du kan inte heller dölja uppgifter som är viktiga för fallet. Inte heller får tala om för vittnen vad de ska säga, radera i din mobiltelefon, förstöra bevis, lägga till bevis osv. Jag förstår att du kan tycka att detta är skitsaker i sammanhanget. Det är dock oerhört viktigt för att polisen ska kunna göra en utredning.
Vad har då kvinnan gjort som jag tycker är underligt? Direkt i samband med polisanmälan stängde hon ned sin blogg, raderade på Twitter och kontaktade Piratpartiet för att tala om att hon inte längre var Julian Assanges privata pressekreterare i Sverige, en uppgift hon tog på sig 48 timmar efter ”övergreppet”. Om hon raderade i sin mobiltelefon, pratade med eventuella vittnen eller gjorde andra saker för att försöka ge en annan bild av det som verkligt har hänt vet vi inte.
Varför gjorde hon detta? Vi vet inte. Vi kan bara konstatera att brottsoffer kan inte bete sig på detta sätt och sen inbilla sig att de ska få en rättvis prövning. Genom sitt handlande har hon sett till att den utpekade gärningsmannen inte kan få en rättvis prövning.
Jag vet inte vem du är och hur du beter dig. Om det är så att du efter att första gången ha sex med en man som våldtar dig fortsätter att arbeta tillsammans med honom, låter honom bo i din lägenhet, ordnar kräftskivor för honom, talar om för dina vänner att han är fantastisk, åtar dig att vara hans pressekreterare och beter dig som om allt i själva verket är bra så stanna upp. Och väntar du att gå till polisen tills du hör att han haft sex med en annan kvinna samtidigt som han bor hos dig så kommer det att bli svårt att bli trodd.
Något som de flesta i detta fall inte verkar förstå är att samtycke och vill inte är samma sak. Samtycke är en handling, hur vi beter oss. Vill är något internt. Om du frivilligt medagerar i en sexuell handling så samtycker du. Om du medagerar i ett kondomlöst samlag så samtycker du även om du hellre ville att kondom användes.
Prataomdet visar på ett stort problem. Många män och kvinnor ”ställer upp på”, medagerar i, handlingar som de egentligen inte vill. Det är dock inga övergrepp även om det kan kännas så. Om du ställer upp på och medagerar i handlingar som du inte vill gör du däremot ett övergrepp på dig själv och din vilja. Det är inte brottsligt, bara mycket jobbigt.
Om du råkar ut för män som begår övergrepp mot dig twittra inte om hur fantastiska de är. Tala med dina vänner istället och gå till polisen.
Sätt dig själv främst. Du är den viktigaste för dig i ditt liv. Det kommer aldrig mannen vid din sida att vara.
Göran Rudling
P.S. En Assangeliknande historia hittar du här
http://www.samtycke.nu/2011/01/pamela-anderson-tomteluvor-och-jag/
Göran: Jag kommer att svara kort på din kommentar i ett eget inlägg senare i veckan. Lägger ut länk här då.
Svar på Görans kommentar här:
http://linnajohansson.se/uppenbart-ar-att-du-inte-vill-diskutera-den-verkliga-fragan-vad-man-har-for-skyldighet-som-brottsoffer/