Prenumerera gärna på min RSS-feed!
Min stackars försummade son som hos mej så länge nu varit föremål för omsorg av blott det praktiska slaget (vantar på, skor av, tvätta händerna, borsta tänderna) …
-
Vi gick till Panduro, plockade klistermärken och tvålmassa, åt kanelbulle på Gunnarssons och bläddrade i den nya Pandurokatalogen.
Och där återupptäckte jag honom, bokstavligt talat …
”Vad är det du skramlar med hela tiden?”
”Det är mina lyckokastanjer. Jag har med mej dem överallt.”
Och mer chockerande:
”Du har ju gröna ögon, när fick du det?”
”Vet inte.”
(Jag måste verkligen ha varit trött, jag måste ha vadat runt nästan medvetslös, jag som fullständigt fixerad vid sånt där, färger, signalement, blått och grönt och havsgrönt …)
-
Sen gick vi förbi BR Leksaker och jag vet inte varför (jo det gör jag, för att han varit så snäll och samarbetat under dessa vedermödiga månader och klappat så snällt på Buster och inte slängt ut honom för ett fönster eller så), men jag köpte honom en legohelikopter, jättedyr, och med den knallade vi hem, han i ett mycket samlat tillstånd, ett tillstånd jag minns från när man lite oväntat kommit över nåt, som en Barbiedocka, och sen koncentrerade sej på att icke släppa tankarna på denna tingest där den låg i sin påse för då skulle den kanske gå förlorad.
Etiketter: Barbiedocka, grön, Gunnarssons, helikopter, höstlov, kanelbulle, kastanj, klistermärken, Lego, Panduro, pyssla, tvål, tvålmassa
Detta inlägg postades
26 oktober 2009, kl. 19:02.
» Läs kommentarer | » Skriv kommentar | » Trackback | » RSS 2.0
Vilka harmoniska ögonblick! Blir sugen på kanelbulle och ledighet. Och på att bygga med lego.
Stor igenkänning.
Stor kram till dig.
Oh, minns att jag i grannens tidning på ett pytteplan från Oslo ut till den lilla ön Stord läste ett Kirkegaardcitat som både bekräftade vad jag anat men också satte ner pinnarna för vad jag skulle tro på resten (minns ju inte orden längre, bara sammanhanget), typ: barndom är inget projekt man bygger för framtiden, barndom är våra liv, relationer och livets nu med ett oberoende egenvärde.
Nu fick ja blanka ögon!
Vad fint skrivet.