Linna Johansson

”Sofie”:

”På ett eller annat sätt, för att vårt samhälle ska fungera, så måste man indelas i ett av de två könen. Vart i biologiboken hittar man ett tredje kön? Man kan väl leva hur man vill oavsett vad det står i passet under ‘kön’? Jävla trams är vad det är!”

”Läsare”:

”Hen, vad är det då en kille som vill vara en hon?
Är motsatsen HIN då?”

-

Ja så kan det gå. Själv ska jag nu titta förbi SATS efter en hel innesittarhelg. Vi ses och hörs imorgon för fortsatt träningsprat!

15 mars 2010, kl. 21:29  
» 3 kommentarer | » Skriv kommentar | » Trackback | » RSS 2.0

Är det nån som blir förvånad över den här kommentaren? Helst tror jag att hon vill att vi ska föreställa oss hennes ekande asflabb där i bakgrunden, också.

-

Jag antar att Fotbollsfrun tänker sej att hon är i full färd med att uppfinna en ny journalistisk genre. Jag tänker att hon har rätt i det. Jag tycker faktiskt att det här är nytt. Jag vet inte om det var just hon som var först med det – men det är definitivt nytt. Provokationer är inget nytt. De duggade tätt långt före Fotbollsfrun och tvärtemot vad som brukar sägas om dem tycker jag att de är nödvändiga. En kvällstidning utan braskande rubriker, utan ambitioner att uppröra och bråka? Nej, det är ingen riktig kvällstidning. Men det här, att efter den braskande rubriken kommer inget alls. Det var bara det. Sen var det slut. Adjö. Vi fick inte ett enda argument, inte ens ett dåligt argument. Vi fick bara Fotbollsfrun som hojtar och asflabbar om vartannat. Det är nytt. Att inget ha att säga, inte kunna understryka nån passage i sin ursprungliga text eftersom där inte fanns nåt att understryka. Ja det är nytt.

Men ändå. Så oerhört gammalt av Aftonbladet att mitt i det nya begränsa Fotbollsfrun till den kvinnoputtriga avdelningen Wendela. Kvinnofrågor, lite HBT. Ja ni hör ju. Åt dylikt har man ju svurit och skrattat i alla tider. Varför inte bryta nya marker på riktigt? Sätta Fotbollsfrun på att kommentera krig, Haiti, trafficking, klimatfrågan, såna saker, sånt som folk alltid ska hålla på och envisas med att avhandla med största möjliga allvarrr. Jag tänker att det hade kunnat bli nytt på riktigt, hade kunnat bli festligt på riktigt. Eller nåt. Eller inte alls.

15 mars 2010, kl. 14:59  
» 11 kommentarer | » Skriv kommentar | » Trackback | » RSS 2.0

Jag och Buster var ute för att undersöka den där våren. Det var kallt. Det var framförallt tråkigt. Jag köpte mer tidningar. Vi gick in igen. Som det känns nu kräver jag minst sommar innan jag går ut igen.

15 mars 2010, kl. 11:17  
» 2 kommentarer | » Skriv kommentar | » Trackback | » RSS 2.0

Helg, tack för det. De här helgerna, de Toddanfria, och de då Pietro är tillräckligt pigg för att ratta runt Buster därute om dagarna, är min enda riktiga möjlighet till semester.

Pietro påstår att vintervåren, som jag kallar de här lika igensnöade dagarna med åtminstone ett skarpt, vårigt ljus, har övergått i riktig blöt vårvinter där allt som finns kvar är en och annan snödriva.

Men jag vet inte. Jag har ingen lust. Jag tycker att den här vintern har varit hård mot mej. Vill inte veta av den mer. Så nu ska jag återgå till min dator och mina tidningshögar i fortsatt jakt på vad som hänt medan jag vårdat barn.

14 mars 2010, kl. 14:19  
» En kommentar | » Skriv kommentar | » Trackback | » RSS 2.0

Alexa Chung: Socitetsfigur, exmodell (”gav mej dåligt självförtroende och störd kroppsuppfattning”), numera teveprogramledare och medarbetare i olika modetidningar. Och jeansfantast enligt den åttasidiga essän i ämnet i min Vogue. Med visst förbehåll dock, de perfekta jeansen är ju så svåra att få tag på: ”This is why I am currently more in love with denim shorts; they are far easier to find and cheaper to replace.”

Shorts. Ack ja. Nu är varje text och bild en påminnelse om det där pappa brukade tjata om svåra vintrar: man ska inte bo i det här landet.

13 mars 2010, kl. 15:21  
» Inga kommentarer | » Skriv kommentar | » Trackback | » RSS 2.0

Badade. Åh bada! Njutningen i det, fortfarande intakt.

-

Gick ut.

-

Myllrig stad. Ganska ful stad. Blött och jävligt. Har jag nånsin längtat så här mycket efter vår?

-

Body Shop. Botaniserade bland produkterna i deras haussade ”Sweet Lemon”-serie. Tänkte att det kunde skänka lite känsla av vår, eller sommar och sol, snarare. Men vad välja bland alla kroppssmörer, duschkrämer, och bodylotions? Tillslut köpte jag en liten tvål som luktade sol och citron, mandarinskal – och några delar Vim.

Köpte marsnumret av brittiska Vogue. För Alexa Chungs skull. Det känns som om jag borde veta vem Alexa Chung är. Borde jag det?

-

Vill ta igen saker, alltihop, stort som litet, teve och tidningar, bloggar och bloggdebatter, kända människor och nya kända människor, mat och massor av saker.

12 mars 2010, kl. 21:24  
» Inga kommentarer | » Skriv kommentar | » Trackback | » RSS 2.0

Toddan är hos sin pappa, Pietro har plockat med sej Buster ut, ja jag hoppas långt, långt bort. Jag sitter mitt på vardagsrumsgolvet. Just härifrån, med ljuset i en skarp pöl framför mej men utan utsikt över de sotiga snöhögarna därute, går det att inbilla sej att det är vår. För första gången på mycket länge har jag inget särskilt jag måste göra. Och jag tänker inte vara duktig och hitta på nåt att göra. Idag är det stora göra inget alls-dagen.

12 mars 2010, kl. 14:42  
» 2 kommentarer | » Skriv kommentar | » Trackback | » RSS 2.0

Fick lite oväntat barnvakt på kvällen. Jag och Pietro gick på veganska Lao Wai och betade av så mycket vi hann på våra två utmätta timmar: sojakyckling, chilifrukter, amé och téer. Ja det är ungefär det här som avses med att försöka göra plats för sej och sitt mitt i barnabehoven. Ta sej ut. Se varandra i ögonen. Gäspa ikapp. Ha ett och annat att säga utanför barn, byta, bära. Jag är rädd att det ofta inte är mer än så. Men åtminstone det gjorde vi.

-

Förresten, Lao Wai är fantastiskt. Gå dit du som är misstänksam mot det här med grön föda. Du kommer inte att vara lika misstänksam längre.

11 mars 2010, kl. 23:13  
» 3 kommentarer | » Skriv kommentar | » Trackback | » RSS 2.0

Jag undrar verkligen vad det är som driver Fotbollsfrun. Fick hon inte vara med och leka med feministerna i skolan, tro? Och detta ska hon nu ta igen för? Varje spörsmål, stort som mikroskopiskt, som luktar minsta lilla feminism tänder henne som en pitbull på rohypnol. Idag är hon åter orolig att hon kommer att bli ifråntagen sitt kön. Vänsterpartiet vill etablera ordet ”hen” för intersexuella eller andra som inte vill eller kan definiera sej som varken man eller kvinna. Då blir Fotbollsfrun ”obstinat”, vill springa naken, berätta för hela världen att hon har en ”SNII-III-IIPPA”. Ett kön som ändå är helt hugget i sten, enligt henne. Ja besynnerligt är ordet.

-

Fotbollsfrun var ibland det enda jag kom över under mina mest groggy spädbarnsmånader. Aftonbladet, Fotbollsfrun och ett och annat avsnitt av Vem vet mest?. Kanske inte så konstigt att man kunde känna sej lite understimulerad ibland.

11 mars 2010, kl. 15:52  
» 24 kommentarer | » Skriv kommentar | » Trackback | » RSS 2.0

Hej, vad har ni för er idag? Jag ska försöka vara hemskt duktig. Äta, träna, bära barn, roa barn. För att göra upp för den en och halva timmen jag slösade bort på en kommentarstråd häromdagen. Varför gör man sånt? Jag brukar inte göra det. Åren på Expressen har gjort mej, hur ska jag säga, relativt ointresserad av alla de här människorna som medvetet vantolkar feministisk text. Som inte alls förstår en enkel utsaga som att jag inte sätter mina barns behov först, eftersom för mej är relationer en fråga om att göra plats för allas behov och viljor, kompromissa, och krångla där de krockar. Som genast tolkar detta som att jag därmed är ignorant inför barns behov, uttråkad av dem, otacksam över dem, och fullständigt upptagen i min ständiga jakt efter egentid, troligtvis på olika spaanläggningar, medan barnet … Ja vadå? Jag har alltid undrat vad skeptiker till varje försök att forma sin egen mammaidentitet tror att vi gör med våra barn egentligen? Låter dem ligga ensamma på hallmattan med napp och nappflaska medan vi roar oss på annat håll? Det hela är så besynnerligt.

Ja det var dumt. Verkligen. Vilka är era mest dödfödda kommentarstrådar? Jag är uppriktigt nyfiken. Jag behöver höra att det är fler än jag som blåst tid på nåt fullständigt meningslöst. Som suttit i nåt perifert forum med ”läskfisken_74″ och brottats i frågor som ”varför feminister vill krossa kärnfamiljen?”, den mest irriterande funktionen på Facebook, om det verkligen är nödvändigt att banka ut citrongräs, vilken bästa säsongen av Buffy and the vampire slayer är – rent objektivt. Och så vidare. Berätta. Jag behöver höra att det är fler än jag som fått för sej att göra sånt här tidsslösigt och imbecillt.

11 mars 2010, kl. 10:59  
» 12 kommentarer | » Skriv kommentar | » Trackback | » RSS 2.0