Prenumerera gärna på min RSS-feed!Typiskt mej: jag fokuserar på de små obetydliga sakerna. Är det en följd av att jag gett upp hoppet om att få ordning på de stora sakerna? Jag tycker att det är jätteviktigt att alltid ha slipade köksknivar. Jag ägnar mycket möda åt att fylla igen hålen i Toddans Bamse-samling. När vi behövde köpa en ny handtvål letade jag i tjugo minuter bland mina tidningshögar efter en rabattkupong jag trodde mej ha sett … (Jag hittade den inte vilket fick till följd att jag nu tvångsmässigt tänker ”den onödigt dyra handtvålen” om den vi köpte) Mitt mesta projekt just nu är ett erbjudande från SATS där man, om man tränar två gånger i veckan under tolv veckors tid, får motta ”SATS träningsbag eller SATS smidiga handduk i microfiber”. Det är förenat med stor inre tillfredsställelse varje gång jag får en stämpel i det lilla häftet. När jag i vintras insjuknade i influensa var min första oroliga fundering huruvida min microfiberhandduk nu riskerade att gå om intet. (Det gjorde den såklart inte, dels eftersom erbjudandet tillåter två sjuktillfällen, dels eftersom jag var tillbaka snabbare än vad som var vettigt.)
Etiketter: Bamse-samling, erbjudande, fokusera, handduk, handtvål, influensa, obetydliga, rabattkupong, saker, SATS, sjuk, tidningshög, två gånger i veckan
Detta inlägg postades
30 april 2009, kl. 11:24.
» Läs kommentarer | » Skriv kommentar | » Trackback | » RSS 2.0
Ja, alltså, jag köpte en mikrofiberhandduk, med ledning av din enkla livsfilosofi att ”det enda man kan köpa är tjänster”. Alltså, varor är också tjänster, inget är evigt, egentligen.
Den var grön. Den är liten. Det är rätt praktiskt. Man blir så att säga lite mindre lyxhungrig då, när det är ont om torr handduk. Man ska ju vidare, vidare.