Sådär, en uppdaterad, användbar badrumshylla. Får mej att känna mej som en mycket medveten människa, som en van turist på lyxhotell (snarare än tågluffare). Är trött på att taga vad jag har, rengöring som fräter, gamla saker. Men gillar inte en jättefull badrumshylla heller, utan vill ha det ungefär såhär, sju-åtta saker man använder, som inte är skitgamla, som man använder upp, lite i taget. Nu ska jag använda upp det här:

1. Den icke särskilt mirakulösa japanska mascaran, snarare den helt ordinära Fiberwig Imju. Det enda som troligtvis inte kommer att användas upp. Ska bytas ut mot nåt av stalltipsen: ”DiorShow”, eller nån från Lancôme.

2. Ögonskugga ett, två och tre i de mycket beskedliga färgerna ”white”, ”moonstone” och ”monty”. Från Makeup Store. Mycket fina, möjligen väl beskedliga? Min förkärlek för nedsvärtat, grått och blått sitter djupt.

3. En ögonskuggeprimer. Också från Make Up Store. En primer måste man ha, åtminstone om man är som mej och delar in makeup i de nödvändiga ögonskuggorna och det mindre nödvändiga resten.

4. Eyeliner från Mac, ”Fluidline”. På inrådan av en läsare. Ännu icke utprovat men dosan är helt futuristiskt skitsnygg.

5. Ögonmakeupremover från Collistar: ”Gentle Two-Phase Make Up Remover Eyes-Lips”. Ögonmakeupremover kan jag, obotlig ögonmakeup-knarkare som jag är. Den här är bra, bättre än Chanels tvåfasremover (som också är mycket bra). Tips vid avlägsnande av ögonmakeup: mjuka upp ögonmakeupen med rikligt med vatten innan du greppar bomullssrondell och remover. Då lossnar allt i två svep precis som utlovat. Med en bra ögonmakeupremover ska man inte stå där med en fet hinna över ögat som hade man gått och blivit akut närsynt.

6. Rengöring från Decléor, en ”Lait Demaquillant”. Mjuk och fin. Bort med den skitgamla från Apoteket. Varför utsatte jag min stackars hud för den? Det var dumt.

7. Dyra droppar från Decléor, ”Rose d’Orient”. Jag vet inte om de gör nån skillnad. Återkommer till det. Älskar lukten, stickig, essensig, som att komma direkt från ansiktbehandlingen utan att har gjort nån (jag hatar ansiktsbehandlingar, jag har gjort det två gånger och lidit mej igenom varje sekund. Det är dyrt och jag tvivlar på om det är så bra att under så kort tid bli utsatt för så många olika krämer och vätskor och substanser).

8. Påfågelörhängena. Det i särklass billigaste köpet, 79 kronor från Gina Tricot, och än så länge det mest nyttjade.

En gång var jag – nästan – med hudterapeut. Hon hette Elena, var hälften grekiska, hälften ryska, och såg ut sådär som hudterapeuter brukar göra: modellig, solbränd året om, klädde sej jämt i Missoni. Hon hade ett milt men bestämt sätt som fick mej att känna mej mycket omhändertagen. Så omhändertagen att jag fortfarande långt efter min första och enda behandling regelbundet återvände för att säga hej – och för att hämta upp ett par burkar med varierande innehåll av märket Decléor. Elena lyckades aldrig övertyga mej om att skönhetsfix på salong är nåt annat än slöseri med tid, leda – men desto roligare hade jag med alla de tuber och frostade flaskor som hon försiktigt lyfte ur sitt glasskåp fyllt av små landskap av dyrbar kosmetik.

Men det var då. Sen dess har jag undan för undan bytt delar av min skönhetskonsumtion, de delar vi kan kalla bruksvarorna: märkesschampon mot lågprisdito, de luxuösa handtvålarna med flyktiga fruktessenser från Molton Brown mot Euroshoppers helt osofistikerade. Tråkigare, men inte märkbart sämre. Övergången från dyr till billig ansiktskräm har däremot inte varit en lika smärtfri process. Apotekets blåvita tub gav mej eksem. Niveas var så fluffig i konsistensen att det var som att applicera ingenting. Ytterligare ett par lågprisalternativ testades, alla lika verkningslösa. Plötsligt stod jag, trettio år gammal, och skådade i badrumsspegeln alla kända hudproblem på en och samma gång: svidande kinder, fet panna, svartprickig näsa, torrhetslinjer kors och tvärs över hela ansiktet. Den tillfälliga lösningen blev att plocka fram den sista burken Decléor som jag sparat (antagligen som nåt sorts minnesmonument över hur jag en gång levt). Med denna burk snålade jag i månader, först genom att stryka på ett så tunt lager som det bara var möjligt, och sen när krämen nådde oroväckande låga nivåer, genom att begränsa användandet till en gång i veckan. Men nu är den slut. Jag har slickat varenda ojämnhet, smetat ur de tjockare resterna i ur locket – den är obönhörligen slut.

-

Nu vet jag inte vad jag ska göra. Måste jag välja mellan ruinera oss eller stå ut med dålig hy? Jag skulle behöva namnet på den där krämen alla talar om, den billiga men skitbra.

Så. Nej. Jag har inget kvar hemma. Nu finns bara andrahandsalternativen kvar, veckotidningsmascaran, läppstiftet, allt det där som jag med rätta aldrig använde när annat fortfarande fanns tillgängligt. Såhär ser det ut på badrymshyllan hos mej just nu:

1. Läppstift. Från Nivea. I nån mild jordgubbsröd nyans, den klär mej men läppstift, det händer bara dagar då jag behöver se myndig och prydlig ut som vid Toddans skolstart och … nej, det händer i stort aldrig.

2. Rengöringslotion. Utan etikett men av förpackningen att döma är den från Apoteket. Har överlevt flyttar, återbördats ur laviner av damm från stambytet i vintras. Vet inte riktigt varför. Det är inte som att den är bra.

3. Mascaran. Den från en veckotidning, Veckorevyn antagligen. Den är vattenfast. Den gör ingen som helst skillnad. De gör ju aldrig det. Jag överväger att inleda jakten på den perfekta mascaran, lista alla på marknaden, befolka skönhetsforumen, samla ihop och utvärdera alla omdömen för att tillslut nångång komma över mascaran som kan allt.

4. Puder. Från det sofistikerade märket Laura Mercier. Jag tror att det är ett bra puder men jag hatar numera puder, underlagskrämer, primer, klet och kladd som fastnar på t-shirtar och färgar handdukar bruna.

5. Nåt för håret. Jag som inte fixar håret. Jag fixar aldrig håret.

6. Hudkräm. Nån dålig. Såklart. Det är bara de dyra som är bra och dem har jag inte längre råd med. Det är en liten sorg.

7. Nässprejer. Överallt. Mina bästa vänner. Inte så bra. Och inte blir man snygg av det.

8. Pennvässare. Det är bra att ha. Men nu har jag inte längre några pennor att vässa.

9. Vectavir. Funkar. Vectavir räddade mej om och om igen i höst från att gå från mycket trött till sjuk och fullständigt trasig. Tack för det. Men – det är ju skönhetsbehandling på mycket låg nivå.

Vad jag skulle behöva: en riktig mascara, en riktig jävla hudkräm, gräddig och exklusiv, en riktig eyeliner, fyllig, svärtig … Mer saker, nya saker, saker som inte är från 2004, jag är rätt så säker på att mina utgångna tuber och guckor är minst lika skyldiga som sömnbristen till alla mina klådor och blodstrimmiga ögonvitor.