Prenumerera gärna på min RSS-feed!Buster, Buster, han är så besvärlig. Jag trodde att att jag mindes hur det var men det gjorde jag inte, eller så är det så, som jag utbrister ibland, att Buster verkligen lämnar Toddan långt bakom sej. Buster vet inte vad han vill, han vet bara vad han inte vill och det är i stort allt. Han tycker inte om att äta. Inte sova. Absolut inte sova. Och inte babysittern heller. Inte barnvagnen. Hur många barn tycker inte om att sitta i barnvagn? Det är det här att han ska alltid hålla på med nåt, resa sej upp, sträcka sej efter nåt, men inget, inget, inget av det han kommer åt är av intresse. Man släpper ut honom på golvet, han ålar iväg tills han fastnar under nåt skåp och börjar skrika. Man lossar honom och han ska dit igen och jag vet att det är vad barn gör, det var vad Toddan gjorde också, men inte såhär, inte omedelbart, inte utan omvägar förbi nån mattfrans som är lekbar åtminstone en liten minut. Det är som om Buster bara kan söka upp alla dessa situationer som gör honom vansinnig. Han har inga favoritsaker, ingen visp han älskar att slå i köksgolvet, inget mjukisdjur han vill veta av. Men det finns ett halsband, Toddan tillverkade det på dagis för länge sen, och detta lyckas Buster komma över hela tiden, fast han avskyr det, eller ska jag kanske skriva just för att avskyr det, det för det hårt och oskönt att gnaga på, och därför gnager och gnager han tills svetten forsar och han snurrat in sej i det och läget verkligen är akut och desperat och värt att riva hela stället över om han bara hade krafterna … (det låter onekligen som om det gäller tänderna det här men i så fall har det varit tänderna ganska länge nu).
-
Jag är så tacksam att jag gjort detta en gång förut, att jag vet nåt om det, att jag vet att det tar slut, att de bara reser sej upp en dag …
-
Jag vet inte varför jag gör sån stor sak av Buster. Det är Pietro som är hemma med Buster om dagarna medan jag försöker ordna med allt det andra. Pietro tycker att han är helt perfekt, det mest perfekta lilla barn. Ändå tröttar han mej så, bara tanken på Buster tröttar mej. Han är verkligen det mest utmattande lilla barn, också.