Linna Johansson

Carl skriver i en kommentar till mitt föregående inlägg angående fallet Assange:

”Angående den tredje punkten: En av anmälarna städade alltså hastigt bort alla uppgifter om Assange på sin twitter när hon blev outad av flashback. Vid ett senare tillfälle raderades uppgifterna en gång till från en annan blogg som de hade dubbelkopierats till. Varför saknar det helt relevans att diskutera vilka motiv som ligger bakom detta?”

Svar: Sätt dej ned, slut ögonen och föreställ dej vilket brottsoffer som helst förutom just ett sexbrottsoffer, låt säga en människa som blivit rånad, misshandlad etcera. Föreställ dej nu att samma människa nån gång under de påföljande dygnen raderar en twitter-uppdatering. Kanske ringer en vän. Och så vidare. Skulle du misstänkliggöra detta? Brista ut i ett finurligt leende och säga: ‘Nu mina vänner, nu är det dags att spekulera‘? Knappast. Jag raderar Facebook-statusar ibland. För att de inte var tillräckligt välformulerade. För att jag vid närmare eftertanke inte hade lust att vara social just den dagen. För att jag vill dra ut proppen, göra nåt annat. Och allt detta, menar jag, hade varit fullständigt givna slutsatser i alla andra fall förutom just då det gäller eventuella sexbrott. En raderad uppdatering skulle lika gärna kunna tala för att en människa just råkat ut för nåt obehagligt. Men den fullständigt självklara tanken har hittills inte slagit en människa i de forum där ämnet varit uppe. Just därför tycker jag illa om spekulerandet i sexbrott. Det görs aldrig med ett öppet sinne. Tvärtom sjunker föreställningsförmågan ned nånstans till nollnivå, medan de egna fördomarna kring kön och sex slår i taket. Vilket, tycker jag att man ska vara medveten om, inte bara skadar de utpekade kvinnorna, utan kvinnor i stort.

Carl igen:

”Angående den fjärde punkten: Vad menar du i praktiken när du ‘tackar nej’ till detta nya öppna samhälle? Förbud mot sidor som flashback? Registrering av internetanvändande så att personer som spekulerar för fritt kan åtalas i efterhand?”

Svar: Flashback? Registrering av internetsidor? Kan du inte läsa innantill? Med min sista punkt ville jag resa frågan varför samma människor som påstår sej vara intresserade av demokrati och yttrandefrihet samtidigt tycks finna det helt oproblematiskt att använda sej av sin yttrandefrihet till att smutskasta och trakassera kvinnor som bara nyttjat sina egna demokratiska rättigheter. Jag tror kort sagt inte på deras kamp. Den är inte på riktigt. Det handlar om människor som önskar att de hade frågor de brann för men i själva verket saknar just detta.