Prenumerera gärna på min RSS-feed!För er som just läst föregående text och undrar vart inlägget i Alex Schulmans blogg jag refererar till tagit vägen: Alex Schulman har nu plockat bort det. Inte för att han ångrar att han skrev att han tror att jag hatar mitt barn. Utan för att han tycker att jag är en ”obehaglig människa” som han inte vill ”bråka” med. På samma sätt förde han sej när han upptäckte att Dominika Peczynski svarat på att hans påstående om att också hon hatar sitt barn. Det vill säga: först distribuerar han informationen om att vi hatar våra barn till sina tusen och åter tusen läsare. Sen upptäcker han att vi svarat på det – och det kan han inte stå ut med. Mycket märkligt.
Trots mina sammantaget elva år som skribent i Expressen med många debatter, halv- och helgräl har jag aldrig varit med om nåt liknande. Inte nivån på påhopp, och inte heller sättet att följa upp det på. Alex Schulman har utlyst kampanjer där läsarna uppmuntras att kasta öl över andra människor. Alex Schulman skriver att andra människor hatar sina barn. Men på detta tänker han att ingen ska reagera. Nej, jag känner inte igen spelreglarna. Men jag förstår dem och de ser ut ungefär såhär: Alex får göra hur han vill, men ingen får säga nåt om det.
Som tur är sätter Alex Schulman inte spelreglerna.
-
Såhär löd stycket Alex Schulman nu valt att lyfta ut ur sin blogg (varav de första meningarna är en fortsättning på den del av inlägget som fortfarande ligger kvar här):
”Jag blir fylld av ett hat när jag ser honom. Jag måste sluta med det. Kan inte gå runt och fundera över vad människor gjort för 10 år sedan. Måste över huvud taget sluta lägga ner energi som stör mig. Som Linna Johansson. Varje gång jag läser hennes blogg så blir jag så nedstämd. Hon skriver hela tiden hur vidrigt det är att vara förälder. Hon verkar hatat sitt barn. varför skriva om det i en blogg? Stackars barn som sedan blir läskunnig och får läsa allt det där mörkret hos henne. Men det är mig det är fel på. Man ska inte störas på andra. Man ska hålla sig ur deras väg, inte bry sig om dem, fortsätta med sitt, kanske bli lycklig.”