Prenumerera gärna på min RSS-feed!Så jobbigt med att ha barn: att de genast plockar upp en dålig stämning och reagerar på den med allt uppbådligt missnöje. Idag har Buster, som de senaste veckorna gått runt och varit riktig solig, bara ältat sitt bababababa och kastat allt man räckt honom i golvet. Man får inte ha en dålig dag, inte en enda – för då är de genast där och ser till att det blir en betydligt sämre dag.
Inlägg märkta ‘barn’
No more packa
När vi kom hem igen var jag en mycket trött kvinna. Trött på allt runt-i-kringandet som hela tiden uppstår kring de enkla aktiviteter man planerar och som därmed går och blir otroligt besvärliga. Solkrämer. Utflyktskorgar. Extrakläder utifall att … och så vidare och så vidare. Så vi sket i det. Första dagen på Eriksdalsbadet sket vi i det. Buster fick med sej sin flaska, på vägen köpte vi ett paket kakor av det där slaget som utlovade att de var lite nyttigare kakor. Det fick räcka, det fick gå. Och det gjorde det såklart. Inte ens nappflaskan behövde vi. Buster upptäckte kakorna och stötte sen bort nappflaskan som vore den nåt han aldrig sett förut.
26 juli 2010, kl. 12:33
Aspö, dag 9: Hejdå fotbollsplan
Smärtade inte så lite: säga tack och hej till fotbollsplanen och klubbstugan som blinkade grön och vit i dunklet. Vill ni veta hur mitt mesta dåliga föräldrasamvete ser ut? Det är det här, eller snarare bristen på det: växtligheten, fukten i den, de trasiga flugsvamparna, fåglar som reser sej när man kommer förbi … allt det där jag hade i drivor och åter drivor, allt det där Toddan aldrig tar del av, inte på riktigt, för det här kan jag säga med säkerhet efter mina tjugo år i djupa skogar: natur är nåt helt annat när man tycker sej äga den. Jag romantiserar inte livet på landet, i synnerhet romantiserar jag inte livet på landet för barn – men det här att kliva runt på sina stigar, i sin skog, det är verkligen nåt helt annat än att vara en sketen besökare. Men det vet Toddan inget om och kommer kanske aldrig få veta.
21 juli 2010, kl. 22:37
Aspö, dag 9: Tis good
Exakt idag rann alla bekymmer av oss, myggorna som nästan ätit upp Buster, semestern som ännu inte blivit, som väl inte kommer att bli av heller för barn vill inte semestra, de vill göra … Kanske behöver man inte det där ändå, kanske har vi vuxit in i det här nu, kanske skedde det just här och nu, kanske är det så att vila kan vi göra en annan gång, sen …
-
Och Buster badar! Jag har ända sen jag såg en liten pojke kasta sej ut från bryggan på Grindan fantiserat om en egen liten badunge. Simning är i stort mitt enda utomhusintresse och jag hade sett framemot att dela det med Toddan som verkligen helst av allt jämt vill vara ute – men just vatten tyckte han naturligtvis var läbbigt. Numera badar Toddan med glädje men denna skepsis är alltjämt närvarande – och eftersom jag tror att det bland annat är skepsis som bygger en människa har jag aldrig velat vara på honom med det här. Men Buster, han traskade ut helt obekymrat här på Aspö, tjöt av förtjusning men inte alls chock när han viftade upp vatten rätt i ansiktet. Kanske blir det tillslut du som gör mej sällskap där ute, lilla lilla Buster …
-
Mitt hår … fungerar plötsligt. Vad är det med landet och bra hårdagar? Plötsligt sker allt det där man tiggt om alldeles av sej själv: Torrt och volymigt i rötterna, flottigt och blankt på längderna – istället för tvärtom. Om det bara ville förbli … men det kommer det naturligtvis inte – i samma sekund som bussen tar oss in mot Slussen kommer håret kapsejsa till en flygig, ful hög och allt är åter så som det brukade vara.
21 juli 2010, kl. 15:19
Aspö, dag 7: Äventyra oss till döds
Om dagarna gör vi saker … om ni visste vad mycket vi gör. Läst hela den medhavda traven med Bamse. Spelat fotboll varje kväll – numera enligt ett litet cupsystem. Resten av tiden gör vi ännu mer. Ack svårigheterna med att vara förälder på deltid. Man måste göra saker. I synnerhet på sommaren måste man göra saker. För gör man inte saker, säckar ihop till en hög och säger att man inte orkar … slår den loja scenen tillbaka mot en med såna krafter längre fram när ungen är på annan ort, och kanske aldrig kommer tillbaka igen … Ja ni kan inte förstå. Ingen som inte har barn bara ibland kan förstå. Men ni som har det, ni vet: jag vill sitta ned men kan inte. Vågar inte. Vill inte. Och på samma gång vill jag inte det här heller, nonstop-görandet, utflyktandet, lyfta varenda sten och knata längs varje stig … Jag springer mellan utedass och bryggor och ödelagda kojor och jag kan inte komma på nåt annat sätt att göra det här på. För sen när han försvinner på andra äventyr långt ifrån mej är det här det enda som lindrar ontet: vetskapen att han piskade i alla fall skiten ur mej, den lilla beniga ungen.
Dagens utflykt: ormjakt. Aspö ska enligt uppgift vara översållat av huggormar. Men vi hittade inga till Toddans tyglade men stora besvikelse.
18 juli 2010, kl. 11:41
Aspö, dag 2: De kallar det semester …
Läst Bamse (tre stycken), plockat av Buster blöjan, plockat upp en perfekt pyramid bajs efter Buster, plockat upp x antal ting Buster varit ute efter (uppstoppade änder, tavlor och ljusstakar), tagit Toddan igenom hans livs första utedass-besök (gick bra), försökt mej på ett själv (gick inte alls), och nu ska vi laga middag … och diska undan efter middag … och … och … och …
12 juli 2010, kl. 18:26
Aspö, dag 2: To do-list
Vänjer oss. Inrett liten barnkammare åt Buster som han naturligtvis redan avskyr med all kraft. Todd vankar runt på gården och efterfrågar i tur och ordning: 1. Spela fotboll 2. Prova roddbåten 3. Gå på upptäcksfärd 4. Läsa Bamse, ”minst tre”.
12 juli 2010, kl. 13:58