Linna Johansson

Jag vill tacka för alla kommentarer och frågor kring min text om varför jag valt att inte amma – här svarar jag på en del av dem:

Mia skriver:

”Personligen anser jag nog att barnet i alla lägen kommer först … och att man som förälder helt kallt får kalkylera med att man under lång tid framåt får bortprioritera egna behov. Det är liksom det som är hela kärnan i föräldraskapet … ”

Det är inte kärnan i mitt föräldraskap. Jag sätter inte mitt barn först. För mej fungerar inte relationer så, ingen relation. För mej är det alltid en fråga om att göra plats för allas behov och viljor, kompromissa, och krångla där de krockar. Ibland väger min vilja (som i fallet amning) tyngst, ibland nån annans.

Mia igen:

”Sedan är jag väldigt nyfiken på vad barnens pappa säger? Om han helt fritt hade kunnat välja… Om du hade velat amma… hade han sagt nej i alla fall då? Eller hade hans barn allra helst fått bröstmjölk? I ett jämlikt föräldraskap så måste ju hans åsikt och tro, väga lika tungt…”

Barnets pappa tycker som jag. Jag tror att jag hade haft mycket svårt att leva med en man som inte tyckte att vi skulle sätta mej och mina tankar och känslor kring graviditet och amning främst och gjort dem till sina egna.

Moster Mysko:

”Däremot förstår jag inte det där att det skulle vara mer praktiskt att inte amma. Barnet ska ju fortfarande äta, och vatten ska kokas, kylas, ersättning blandas och flaskor ska diskas och steriliseras. Ska man utanför dörren måste man ha med sig termos, pulver, flaskor, f-n och hans moster.”

Fan och hans moster har jag hittills klarat mej utan. Och jag tror det är mycket få som tar med sej både pulver och tetror ut. Men oavsett om flaskmatning krävt ett batteri av substanser och tillbehör hade jag ändå inte ammat. Jag vill vara fri att vara hemifrån en hel dag om det skulle vara så. Utan att behöva pumpa, utan att behöva hålla reda på nåt alls. Jag skulle helt enkelt må dåligt utan den möjligheten.

Svante:

”Varför bytte du inte BVC?!”

Det frågar jag mej själv också, såhär i efterhand. Lättja, kanske. Jag tror också att jag helt pessimistiskt antog att det nog inte var bättre nån annanstans. Sen kände jag ett litet ansvar att som feminist och skribent att undersöka hur det kan gå till på en helt vanlig mödravårdscentral.

Cilla:

”Jag har inte kunnat sätta fingret på det tidigare men mötet med MVC och BVC är som en enda lång återupplevelse av hur relationerna var med vuxna när man gick i grundskolan. Man är helt utelämnad till dessa auktoriteter (dock i total avsaknad av naturlig auktoritet, bara en pinsam, spänd, tillkämpad) som man vet inte alls klarar av att fylla ut den kostym som deras yrkesroll medför.”

Ja. Exakt så är det. Auktoritet utan täckning. Jag tror det var därför jag vågade bråka den här gången. När jag insåg att jag hade kunnat argumentera bättre för amningens fördelar än vad min barnmorska kunde så rann respekten för henne av mej fullständigt. Plötsligt såg jag henne i all sin litenhet och kände inte längre mej lika liten själv.