Linna Johansson

Bra saker jag minns från min barndom: min cykel, alltid pålitlig trots min kärlekslösa behandling (slängd i regnet, aldrig inoljad). Eftermiddagarna då jag hemkommen från skolan likt den gamla sortens män var fullständigt inriktad på att ”ta igen mej”. Jag slog på teven, slängde mej i soffan, stjälpte i mej vad jag kom över: mackor, läsk, lösgodis, resterna av nån paj.

Dåliga: de ändlösa grälen med mamma om allt och inget, så som mitt konstant stökiga rum, mitt enligt henne ”dåliga humör”. Den där jävla väckarklockan, i form av en tupp med urverket på magen. Jag fick den i födelsedagspresent och kom därför aldrig på tanken att göra mej av med den trots att jag från första stund avskydde dess ihåliga golande, det oförskämt muntra ”Good morning” den spottade ur sej när man tryckte ned den plastiga röda tuppkammen. Det var med stor lättnad jag en dag fann den i mina småbröders rum – massakrerad med tuppkammen mitt i pölen av skruvar och muttrar som en avsågad kroppsdel.