Prenumerera gärna på min RSS-feed!

Inlägg märkta ‘debatt’

Spelreglerna enligt Alex Schulman

För er som just läst föregående text och undrar vart inlägget i Alex Schulmans blogg jag refererar till tagit vägen: Alex Schulman har nu plockat bort det. Inte för att han ångrar att han skrev att han tror att jag hatar mitt barn. Utan för att han tycker att jag är en ”obehaglig människa” som han inte vill ”bråka” med. På samma sätt förde han sej när han upptäckte att Dominika Peczynski svarat på att hans påstående om att också hon hatar sitt barn. Det vill säga: först distribuerar han informationen om att vi hatar våra barn till sina tusen och åter tusen läsare. Sen upptäcker han att vi svarat på det – och det kan han inte stå ut med. Mycket märkligt.

Trots mina sammantaget elva år som skribent i Expressen med många debatter, halv- och helgräl har jag aldrig varit med om nåt liknande. Inte nivån på påhopp, och inte heller sättet att följa upp det på. Alex Schulman har utlyst kampanjer där läsarna uppmuntras att kasta öl över andra människor. Alex Schulman skriver att andra människor hatar sina barn. Men på detta tänker han att ingen ska reagera. Nej, jag känner inte igen spelreglarna. Men jag förstår dem och de ser ut ungefär såhär: Alex får göra hur han vill, men ingen får säga nåt om det.

Som tur är sätter Alex Schulman inte spelreglerna.

-

Såhär löd stycket Alex Schulman nu valt att lyfta ut ur sin blogg (varav de första meningarna är en fortsättning på den del av inlägget som fortfarande ligger kvar här):

”Jag blir fylld av ett hat när jag ser honom. Jag måste sluta med det. Kan inte gå runt och fundera över vad människor gjort för 10 år sedan. Måste över huvud taget sluta lägga ner energi som stör mig. Som Linna Johansson. Varje gång jag läser hennes blogg så blir jag så nedstämd. Hon skriver hela tiden hur vidrigt det är att vara förälder. Hon verkar hatat sitt barn. varför skriva om det i en blogg? Stackars barn som sedan blir läskunnig och får läsa allt det där mörkret hos henne. Men det är mig det är fel på. Man ska inte störas på andra. Man ska hålla sig ur deras väg, inte bry sig om dem, fortsätta med sitt, kanske bli lycklig.”

07 juni 2010, kl. 16:20

Gnälligt. Bittert. Var tacksam! (I heard it all before och det var lika ointressant då med.)

Bara för att illustrera hur inspirerande, spännande och upproriskt det blir av en kampanj på temat tacksamhet. Ett utdrag ur bloggaren Mymlans bidrag till Unite for women:

”Det gnälls en del över att den medicinska forskningen är så fokuserad på män och deras sjukdomar. Ändå har vi i Sverige bland den lägsta barnadödligheten, och mammadödligheten i världen. (…) ibland behöver vi ändå perspektiv, för att inte falla ner i bitterhetsfällan. Ibland behöver vi lyfta blicken för att förstå hur mycket vi ändå har att vara tacksamma för.”

”Gnäll.” ”Bitterhetsfälla.” ”Tacksamhet.” Mycket besynnerliga, känsloladdade ord utan konkret mening för sakfrågan. Så är de också sällan förekommande i andra diskussioner, de som inte rör kvinnor. Där talar man allt som oftast om fel eller rätt. Rätt att skjuta vargar? Fel? Det tycker jag att Mymlan också ska göra. Antingen tycker man att forskning för en bättre vård för kvinnor är fel. Då plockar man fram argumenten för detta. Men att peka ut nån som gnällig är i debatter en lika ointressant utsaga som den om huruvida nån är ful eller tråkig.

Och oavsett: ett fortsatt tugg om att det som rör kvinnor är lite mindre och lite gnälligare kommer knappast frigöra resurser. För nån kvinna. I nåt land. Ty kvinnor får höra ungefär samma saker här som där då de åberopar jämställdhet: Hörni, ni har det bra nog. Ni hade kunnat ha det mycket värre.

Ett värre som lutar sej mot vad? Nej just det. Det finns inte en viss avgränsad mängd rättvisa för alla kvinnor att dela på där den enas ökade jämställdhet på nåt vis talar för den andras minskade. Däremot finns det en hel del som talar för att det förhåller sej precis tvärtom.

07 mars 2010, kl. 22:07

Personligt

Föräldraskap bloggar Follow Linna Johansson Personligt