Prenumerera gärna på min RSS-feed!
Fortfarande ur form men borde ta och resa mej upp. Ska göra det, imorgon kanske.
-
Har tittat på Dogfight, en av mina favoritfilmer. River Phoenix utgjorde under många år själva mallen för vilka varelser jag förälskade mej i, storögda, varliga och känsliga skulle de vara, och jag hittade dem lite varstans, hittade till exempel Mattias. Han gick i min mellanstadieklass – jag sa aldrig ett ord till honom. Mattias flyttade en dag, nåt jag i mitt huvud byggde stora dramer kring (hade hans föräldrar skilt sej? satt han ensam olycklig? kanske i nån jättestad? kanske utomlands?).
Sen fann jag honom, flera år senare, i Ribbybergs skolkatalog – han hade inte tagit sej längre än till Västerhaninge, samma kommun, samma pendeltågslinje, bara två stationer bort. Och sen, antagligen för att jag i och med detta höll utkik efter honom, fann jag honom livs levande på bussterminalen utanför Västerhaninge station. Det var en vinterdag, vit och krispig, ungefär som nu, och det var på väg att skymma och detta ögonblick – virvlande snöflingor, det gulaktiga skenet från nån gatlykta, han var numera fjorton, femton – var magiskt i några sekunder och sen var det som om det föll sönder mitt framför mej. Inte för att verkligheten visade sej vara en annan än mina Dickens-artade fantasier utan, tror jag, för han fanns här, så nära, utan att ha sökt upp mej. Det fanns inget här, vi hade inget, han visste inte ens vem jag var.
-
Har aldrig fattat obesvarad kärlek, tycker inte det är romantiskt alls, och verkligen inte vackert, bara dött och dystert, om den andra inte vill ha en.