Prenumerera gärna på min RSS-feed!

Inlägg märkta ‘Ett mercyfuck i Svensonville’

Enkät: Om att blogga

p1020777

p1060342

p1130658

p1110783

P1200713

P1180186

P1290735

P1330056

P1320365

(Några bilder ur denna bloggs historia. Klicka för att komma till respektive ursprungligt inlägg.)

Och på det tar vi en enkät till. Den här gången är det Den stora bloggenkäten som ”Försök att inte se så snygg ut”-Alexandra var gullig nog att skicka vidare till mej. Här kommer mina svar:

Hur länge har du bloggat?
Jag tror att jag startade min första blogg 2005. Det var en åsiktsbaserad blogg blandat med lite dagbok. Sen dess har jag bloggat till och från i lite olika former.

Hur såg din bild av bloggar och bloggare ut innan du själv började blogga?
Jag gillar bloggar nästan förbehållslöst och gjorde från första sekund jag fick upp ögonen för dem. Äntligen en form som tillät alla de här genrebytena som jag längtade efter som skribent. Äntligen en riktig möjlighet till kort och långt och sakligt och osakligt om vartannat.

Vilken var den första blogg du förälskade dig i?
”Förälska mej i” är stora ord. Då ska det till en rejält modig och speciell blogg. Och nån sån minns jag inte från mina första år som bloggläsare. Nu följer jag flera. Favoriten sen länge är en privat blogg skriven av en tjej i min ålder. Du vet vem du är.

Hur känner du nu inför dina allra första blogginlägg?
Hur mitt allra första blogginlägg ser ut minns jag inte – den bloggen är sen länge borttagen och jag har inga texter sparade. Det första blogginlägget i den nuvarande bloggen skrev jag i april 2009 och berättar mest att jag då fördrev tiden som gravid med Lars Noréns En dramatikers dagbok och att jag då inte visste vad exakt jag skulle med bloggen till:

”Fick lust att börja med att berätta det mest grundläggande: Jag är trettio år. Gör i stort inget just nu. Sa upp mig från ett spaltuppdrag för Expressen i våras för att skriva på min första roman. Men det går dåligt. Och nu väntar jag barn igen. Jag börjar bli alltmer oklar över vad det ska bli av mej. Inspirerad av bland annat Phoebe Gloeckners serier, Lars Noréns dagbok och Blondinbellas blogg tänkte jag skriva av mej här.”

Hur många bloggar återvänder du till regelbundet?
Min rss-läsare rymmer hundratals bloggar. Av dem är det ungefär femtio stycken som jag läser alla inlägg i.

Hur många procent av de bloggar du läser är dagboksbloggar och inte ämnesbloggar?
Överlägset flest dagboksbloggar – men många av dem rymmer också en hel del specialintressen så som litteratur, skönhet, politik och så vidare.

Nämn en bloggare som verkar vara väldigt, enormt jätteolik dig, vars blogg du tycker om.
Jag läser Charlotte Perrellis blogg. Jag tror inte att vi har särskilt mycket gemensamt. Hon är en superkvinna och det är inte jag. Men jag inspireras av henne och hoppas lite att hennes tåga ska smitta av sej på mej vilket jag också tycker att den gjort – litegranna i alla fall.

Nämn en bloggare som verkar lik dig, vars blogg du tycker om.
Det här låter säkert konstigt men jag brukar undvika personer som påminner om mej själv alltför mycket. De intresserar mej helt enkelt inte. Däremot finns det en del vars småcyniska blick på världen parat med nåt slags ‘jamen-man-får-väl-göra-det-bästa-av-skiten-då’-attityd som jag tycker mej dela med till exempel Katta Kvack och Ett mercyfuck i Svensonville,

Vad tycker dina närmaste om att du bloggar?
De är överlag positiva, tror jag. Det är mest halvbekanta och människor jag knappt känner som kan stövla fram och kan komma med de mesta tröttsamma frågeställningar och utläggningar (”Varför bloggar du?”, ”Jag tycker bloggar är meningslösa”, ”Jag läser aldrig bloggar, bara så du vet”). Till dej som ämnar stega fram nästa gång: jag är faktiskt inte jätteintresserad av att veta om du läser min blogg eller inte. Det är jättefrivilligt att gå in här. Inte heller tjänar jag massor av pengar på min blogg och inte heller är blogg det enda jag gör. Nu vet du det så slipper vi ta den långtråkiga diskussionen på en annars kul fest.

Tycker folk som känner dig att du är dig själv i din blogg?
Jag har inte frågat runt. Men jag frågade Pietro idag och han hälsar att han tycker att bloggen ger en rätt bra bild av vem jag är.

Har du hittat en fungerande gräns för hur privat du vill vara i din blogg?
Jag har nog inte riktigt fått den gränsen prövad än. Sen jag startade den här bloggen har jag fått barn och kämpat med allt vad det innebär: sömnbrist, rutiner och stress. Mitt liv har det senaste året mestadels bestått i diverse praktiska frågeställningar som alla handlat om hur jag ska ta mej igenom dagen, veckan och vintern. Det har visserligen varit kämpigt men det är inte saker som är särskilt kämpiga att berätta om. Åtminstone inte för mej.

Nämn några saker som du aldrig bloggar om och anledningen till det.
Jag har inga såna principer. Men jag fotar till exempel inte människor som inte vill bli fotade. När jag tar fram min kamera händer det att folk springer all världens väg. Men jag vill bara ha människor på bild som vill vara med på bild. Jag försöker också vara noga med att inte främmande människor kommer med i de fall man är ute nånstans. Bilder är kul men går man runt med en kamera följer ett stort ansvar också.

I vilken utsträckning bloggar du för att få bekräftelse?
Jag tror att bekräftelse styr väldigt mycket av det människor gör (om än definitivt inte allt). Och jag tror att jag är en människa som är ovanligt intresserad av bekräftelse. Men jag kan faktiskt inte svara på i vilken utsträckning jag bloggar för den sakens skull. Jag tycker om att skriva, jag tycker om att dokumentera mitt liv och berätta om vad det kan innebära att vara människa på 2000-talet.

Tror du att man kan lära känna en person genom att läsa hennes/hans blogg?
Ja. Det brukar sägas att bloggar, även de med försök att vara öppenhjärtiga, bara visar upp bara en del av människors liv och tankar. Och det är såklart sant. Men så är det ju i alla möten. Inte ens mina bästa vänner känner till alla mina sidor och jag känner inte till alla deras. I bloggen möter man en del av mej.

Har du träffat folk IRL efter att ha fått kontakt med dem via bloggen?
Ja, jag lärde känna världens coolaste Jenny efter att jag läst ett inlägg i hennes blogg och mejlat lite tankar kring det till henne. Så man kan definitivt hitta själsfränder på nätet. Och det finns flera bloggare här i stan jag ser framemot att träffa framöver så som Linus Fremin och Katta Kvack. Jag ska ta en fyllekväll med Linus och gå på sånt där spektakulärt snyggt kakkalas hos Katta har jag redan bestämt på egen hand …!

Kan det vara ”skadligt” att blogga?
Allt kan vara skadligt. Blogg är nog en företeelse som kan klassas som medelriskabel skulle jag säga. Men generellt tycker jag att det är sorgligt att så fort människor delar med sej av sej själva, är öppenhjärtiga i verkliga livet eller i intervjuer (så som Kikki Danielsson), deltar i dokusåpor eller bloggar så betraktas detta som nåt av ett tveksamt borderlineartat beteende. Integritet måste vara den här världens mest överskattade egenskap. Det tjänar i stort ingen annan än en själv så varför är detta så högt värderat? frågar jag mej. Men mer om det i ett separat blogginlägg framöver.

Bloggar du om två år? i så fall: är ditt bloggande annorlunda då?
Ja, det hoppas jag att jag gör. Hur? ingen aning! Det charmiga med blogg är ju att den liksom rör sej lite fram och tillbaka utan att man riktigt planerat det.

Har bloggarna någon inverkan på vår kultur?
Ja, det är klart. Allt det människor gör och säger spelar roll och gör man det offentligt spelar det såklart ännu större roll.

Vad har bloggskrivandet betytt för dig?
Nya vänner. Stillad skrivlust dagar då jag inte har tid att romanskriva. Gabflabbiga fotosessioner på fyllan. Bekräftelse. Givande diskussioner i kommentarsfälten. En ändlösa räcka matnyttiga tips och idéer. Ett och annat tjafs.

Vad har bloggläsandet betytt för dig?
Sällskap. Underhållning. Man kan säga att bloggar till del fyllt det hål i hjärtat som mitt avsked från World of Warcraft lämnade kvar. Nätvärlden har alltid betytt jättemycket för mej, minst lika mycket som den riktiga tror jag.

08 november 2010, kl. 18:24

Bloggtips #15: Ett mercyfuck i Svensonville (+ då röstar vi igen!)

mercyfuck

Nämen nähej, nån Katta Kvack som årets blogg-Mama blev det visst inte. Men en annan cool bloggare har fortfarande chansen. Anna, a.k.a Ett mercyfuck i Svensonville, skulle jag ha tipsat om för länge sen om det inte vore för att mitt romanknåperi skickat bloggen lite ur kurs nu. Anna skriver i vilket fall rapporter över vardagsliv och studieliv och så är det några delar teve och ha-begär av olika slag. Men det är inte för det man läser henne utan för ton och tyck:

”Tänk en Årets Bloggmamma som är hemskt Svensson men totalt misfit, rätt rolig, inte helt tappad men först och främst, först av allt, viktigast av allt – FEMINIST. Jag kan dansa också.”

Ja, just det, glöm inte att rösta nu då!

07 oktober 2010, kl. 11:33

Personligt

Föräldraskap bloggar Follow Linna Johansson Personligt