Prenumerera gärna på min RSS-feed!

Inlägg märkta ‘frukt’

Linnas träningsskola #43: Men jag då? Jag som verkligen har katastrofala matvanor?

smoothie2

Ingen ordning alls på maten? Nej, det går naturligtvis inte. Du ska få tre punkter av mej, tre viktiga mat-punkter du bör se över inför din träning.

-

Jag lovade att att vi skulle lägga mat till din träningsrutin. Och började genast med att säga åt dej att ta det lugnt med att lägga mat till din träningsrutin. Betyder det att vad som helst funkar? Att du med en kosthållning bestående av delicatobollar, kaffe och cigg också kan träna och ta det där med maten sen? Nej. Inte heller går det att träna på åttatimmarsfastor, kanelbullar eller lösgodis. Träning har den här egenheten att nåt slags ordning på maten måste man ha. Man kan sitta av hela arbetsdagar utan mat och må sådär. Det är inget mot för vad du kommer att må efter träning på ingen mat alls. Du kommer att stappla ut, bräckligare än nånsin, groggy och spysjuk. Så, jag lovade att vi skulle lägga mat till din träningsrutin och det ska vi också. Du ska få tre punkter av mej, tre mat-punkter att plugga på. Och kompromissa inte med dessa punkter. Hela din matrutin kan du se över när du får tid över, men detta bör du se över med detsamma:

1. Ett mellanmål.
Mellanmål, denna ursvenska snuttefilt, denna trevliga, trevliga allt i allo-måltid. Vad utmärker egentligen ett mellanmål? Att det inte kräver tillagning och därför går snabbt att sätta ihop. Ett sånt mål kommer du att behöva, när tiden tryter, när saker kommer i kläm. Ibland är det inte själva träningspasset som utgör problemet, utan möjligheterna att stoppa i sej mat före och efter det. Då tar du till ditt mellanmål. Ha alltid grunden till ett mellanmål hemma. Hälsoprofeterna brukar vara snabba på att tipsa om lämpliga mellanmål, det ena nyttigare än det andra. Varför du inte lyssnat på det? För att mellanmål är en intim sak, sprungen ur historia och barndomar och går inte att byta ut mot två ägghalvor och kokt broccoli bara för att nån säger det åt en. Därför får du inte heller nåt mellanmålstips av mej. Istället: behåll ditt eget mellanmål. Och putsa lite på det. Lägg till nåt matigare. Variera det. Köp ett annat pålägg. Kosta på dej nåt lyxigare nån gång ibland, till exempel en god ost eller näve bär.

2. Förlägg dina bättre måltider intill träningspasset.
Är det verkligen mycket McDonalds, varmkorvar och nudelgeggor från 7-Eleven för din del? Det var det för mej också en gång i tiden. Det går att träna ändå. Hur? Genom att förlägga dina bästa måltider intill dina träningspass. Nåt slags riktigt mål mat i veckan äter nog du också. Riktigt betyder inte nödvändigtvis nåt hemskt nyttigt, det betyder bara en riktig måltid som du står dej på. Potatis och köttbullar. Nån pasta. Spara den lunchen till dagen då ska träna. Eller dagen innan om du förlagt ditt träningspass till morgnar och förmiddagar. Med slarviga matvanor är tricket att börja med att omsluta träningspassen med de mindre slarviga.

3. Alltid äta efter du tränat.
Glöm det där med att frukosten är dagens viktigaste mål. För den som tränar finns det bara ett viktigaste mål: Efter träningen. Du ska alltid äta efter du tränat. Efter ett träningspass är din kropp trött, nedbruten och inriktad på återhämtning. Det måste du hjälpa den med. Ju snabbare desto bättre. Har du kanske resväg hem från din träning? Köp nåt på vägen. Känns det stressande att omedelbart sätta igång att laga mat när du kommit hem? Sätt i dej – just det – ditt mellanmål. Att låta det gå för lång tid mellan träningspass och mat är bästa sättet att tillintetgöra dina insatser. De goda nyheterna är att efter ett träningspass kan din kropp jobba på lite vad som helst. Stoppa i dej vad du kommer över. Mackor. Frukt. En pizza. Resterna från igår. Alltså: Ät. Alltid. Efter. Träning. Och: Att du gör det är viktigare än vad.

-

Nästa vecka:
Linnas träningsskola #44: Bygga din egen träningshörna

29 april 2010, kl. 12:34

Böj, svett och tårar

Idag på SATS utspelade sej en liten scen mitt framför mina ögon. En kvinna – hon var i de tidiga femtio, blond, liten, påminde om en svensklärare jag hade i gymnasiet – hade stämt möte med en personlig tränare. Hon var litegranna ur form, men inte alls påtagligt ur form. Men jag har aldrig sett nån som haft så svårt att genomföra de av tränaren föreslagna övningarna. Hon frustade, svor, slog av löparbandet, slog på det igen. Löpningen skulle varvas med knäböj. Nästan omedelbart hojtade hon att hon inte skulle klara det. Ville hon ta paus? föreslog den personliga tränaren – han var ung, nervös, han hade svårt att hantera situationen – jag tyckte synd om honom. Hon böjde sej ner, vacklade till, tappade balansen. På det tjugonde benböjet ramlade hon nästan in i min motionscykel. Hon började gråta. Han la försiktigt sin handflata mellan hennes skulderblad. Hon hade varit duktig, ville hon ha nåt, en frukt? Hon bad om ursäkt, började gråta igen.

-

Kom på mej själv med att stirra som ett fån. Jag har trampat på fyrans växel, promenerat på löparbandet, nöjt mej med obefintliga vikter så länge nu att jag inte längre riktigt minns det där, mjölksyran, blodsmaken.

24 maj 2009, kl. 11:08

Träningsdag

God eftermiddag! Jag har just varit och tränat. Ja, ni läste rätt. Av alla mina sidor antar jag att min fäbless för regelbunden fysisk ansträngning är den som kan sägas stämma minst överens med resten av min hemmasittande, bekväma konstitution. Det är för övrigt bland annat detta som får mej att ifrågasätta om det alls finns nåt som heter personlighet eller om den bara är resultatet av vad man som barn blev introducerad för. Mina föräldrar satte mej tidigt i diverse idrotter (fotboll, simning, tennis) och sen dess har träning varit en vital, ibland den enda vitala delen av mitt liv.

Jag hade fram till min trettioårsdag dock aldrig satt min fot på ett gym. Det var Pietro som propsade på ett medlemskort på SATS till oss båda. Det var enklast så tyckte han. Jag protesterade. Jag förknippade gym med instängd luft, solariebränna, maskiner som slog igen och knäckte lederna på en. Nu har jag gjort det till mitt eget vardagsrum. Jag gillar korgen med frukt i receptionen, de hurtiga fraserna från nån personlig tränare som singlar över lokalen, den själlösa musiken (”Moro mou, my baby, this feeling drives me cra-zy”). Jag har aldrig nåt med mej, ingen iPod, ingen banan, ingenting. Jag kliver bara iväg, sätter mej på nån av motionscyklarna och kommer tillbaka som en ny människa.

25 april 2009, kl. 13:20

Personligt

Föräldraskap bloggar Follow Linna Johansson Personligt