Prenumerera gärna på min RSS-feed!
Är det nån som blir förvånad över den här kommentaren? Helst tror jag att hon vill att vi ska föreställa oss hennes ekande asflabb där i bakgrunden, också.
-
Jag antar att Fotbollsfrun tänker sej att hon är i full färd med att uppfinna en ny journalistisk genre. Jag tänker att hon har rätt i det. Jag tycker faktiskt att det här är nytt. Jag vet inte om det var just hon som var först med det – men det är definitivt nytt. Provokationer är inget nytt. De duggade tätt långt före Fotbollsfrun och tvärtemot vad som brukar sägas om dem tycker jag att de är nödvändiga. En kvällstidning utan braskande rubriker, utan ambitioner att uppröra och bråka? Nej, det är ingen riktig kvällstidning. Men det här, att efter den braskande rubriken kommer inget alls. Det var bara det. Sen var det slut. Adjö. Vi fick inte ett enda argument, inte ens ett dåligt argument. Vi fick bara Fotbollsfrun som hojtar och asflabbar om vartannat. Det är nytt. Att inget ha att säga, inte kunna understryka nån passage i sin ursprungliga text eftersom där inte fanns nåt att understryka. Ja det är nytt.
Men ändå. Så oerhört gammalt av Aftonbladet att mitt i det nya begränsa Fotbollsfrun till den kvinnoputtriga avdelningen Wendela. Kvinnofrågor, lite HBT. Ja ni hör ju. Åt dylikt har man ju svurit och skrattat i alla tider. Varför inte bryta nya marker på riktigt? Sätta Fotbollsfrun på att kommentera krig, Haiti, trafficking, klimatfrågan, såna saker, sånt som folk alltid ska hålla på och envisas med att avhandla med största möjliga allvarrr. Jag tänker att det hade kunnat bli nytt på riktigt, hade kunnat bli festligt på riktigt. Eller nåt. Eller inte alls.