Linna Johansson

OK, orsak till utbrott idag: att det är sommar nu, i min värld är det det och inte bara i min, Pietro går runt och öppnar fönstren, Toddan tigger om att få gå ut i t-shirt. Men inte ska det tummas minsta lilla på slitet och fixet för det. Öppnade Toddans skolmapp imorse för att se efter om det var nåt där och visst var det det: papper rasade ut, nya barnkalas (ok kalas, jag accepterar det, alla barn vill ha sitt eget, det är jobbigt men rimligt), nåt sorts skolans dag där vi föräldrar förväntas ordna med loppis och ditt och datt (onödigt), och nån grillfest klassens barn och föräldrar emellan på det (inte rimligt alls). Varför? Vad tjänar det till? Kan vi inte ta det lugnt nån gång? Solen skiner, jag vill leva lite också, dricka drinkar, leta sommarstuga, ta med mina barn till nån park och inte hasta hem omedelbart efter skolan för mamma måste poppa popcorn till popcornstrutar som ska fraktas tillbaka till skolan för nån jävla försäljning. Vill inte fixa mer. Vill inte infinna mej på ytterligare platser än dem jag redan måste infinna mej på. Det räcker nu. Varför måste det fortsätta hittas på mer? Varför bara mer, mer, mer? Jag är så less! Jag vill skriva nåt pubertalt som svar på alla de här gruppmejlen som dimper ned flera om dagen där föräldrarna bara går på (”Har nån hört med vaktmästaren om bord att låna?”, ”Det är fixat!”, ”Bra, då ses vi där!”). Vill hojta: Sluta!!!! Låt mej vara!!!! Men det går ju inte, vill inte skämma ut Toddan.