Prenumerera gärna på min RSS-feed!
Vad: ”Rose d’Orient”, från Decléor. En ”aromessens”, ett serum, mirakeldroppar – kärt barn har många namn. Men mer exakt rör det sej om en essentiell olja på bland annat damaskusros och lavendel. Att använda under din Decléor-ansiktskräm för ansiktsvård deluxe. Eller som i mitt fall, att använda tillsammans med en billig hudkräm för åtminstone komma åt lite av den där dyrbara Decléor-känslan. Observera att Rose d’Orient är för känslig hud – det finns andra varianter för andra hudtyper. Kostar med nutidens alla fritt flytande rabattkoder och öppningserbjudanden alltifrån fyra hundralappar till närmare åtta hos nätåterförsäljare. Själv vill jag tro att jag la runt fyra.
Första intrycket: Kan man alls objektivt bedöma det man redan på förhand bestämt skulle bli ens tröst genom spädbarnsontet och vintermörkret? Jag tror inte det. Jag var hemskt vänligt inställd. Jag ville ack så gärna att den här produkten skulle fungera. Men för att hålla igen på överorden: det första jag noterade var att mina svedda röda fläckar inte sa mycket alls när jag strök på den. Och eftersom jag alltid ogillat just reaktioner i huden tog jag det som ett bra tecken.
Andra intrycket: Mina mirakeldroppar hann inte utföra många gärningar innan jag tog dem till mitt hjärta, bestämde mej för att detta, detta är vad min vinterhy alltid drömt om. Inte för att den, huden alltså, var i bra skick alla dagarna men den sprack åtminstone inte vilket är ungefär var jag brukar lägga ribban kalla långa vintrar. Och det tror jag faktiskt var oljans förtjänst.
Plus: Lukten! Jag läser ibland att andra klagar över stickigheten. Själv älskar jag den. Rose d’Orient luktar i min näsa idel oemotståndligt: naturapotek, medicinalväxter, shamanism …
Minus: Det måste ju vara priset. Massor av hundralappar var mer än vad jag egentligen hade råd med. Men har man väl lagt ut de kronorna behöver man aldrig göra det igen. För trots ymnigt stänkande i nu ett knappt halvår har jag fortfarande inte betat av många procent av innehållet.
Slutsats: För dej som älskar Decléor. För dej som älskar Decléor men i likhet med mej inte har råd att hålla dej med ett batteri att Decléor-produkter. Ett par droppar Rose d’Orient om dagen och man får ändå uppleva lite av den där Decléor-lukten, Decléor-lenheten, Decléor-lyxen … Om jag också ska försöka vara saklig skulle jag säga ungefär: den täpper inte till dina porer, den luktar himmelskt, den fungerar. Om den verkligen kan utföra de mildrande mirakel jag tyckte mej uppleva? Det är jag mindre säker på.
Betyg: Fyra? Fem? Nej, jag är ledsen, jag kan inte kan objektivt betygsätta den produkt som jag för evigt kommer att förknippa med tröst och lindring, när inget annat, nattsömn, väder, stod på min sida den hårda, hårda vintern 2009-2010. Rose d’Orient är till viss del en fråga om att vilja tro, som de säger i Arkiv X, och den här säsongen ville jag verkligen tro.
