Prenumerera gärna på min RSS-feed!
Kaffe, mackor, sylt i yoghurten … Vi försökte prata om scheman, hämta och lämna, ska man inte försöka göra lite tid för SATS också? Sen kom vi av oss. Fan vad jobbigt allt är. Känner mej fast i nåt lopp jag inte tränat för, och inte vill vara med i men måste ändå, så jag släntrar runt sist medan täten besegrar mej om och om igen med järndisciplin och krafter-gud-vet-varifrån. Det är först nu som jag fattar hur ambitiösa alla är, hur mycket de orkar, fixar, står i …
Längtar efter att bli gammal. Vill sitta såhär med Pietro … en veranda, en kopp kaffe, nån tidning, utan att bäva för allt som finns runt hörnet.
-
Usch, självömkan. Måste sluta med det.
