Gjort mej av med stora delen av min bekantskapskrets nu. Åtminstone i mitt huvud.
Ett litet, litet liv ett tag. Ja. Det är vad jag vill.
Gjort mej av med stora delen av min bekantskapskrets nu. Åtminstone i mitt huvud.
Ett litet, litet liv ett tag. Ja. Det är vad jag vill.
23 januari 2011, kl. 19:28
Ytterligare ett exempel på en situation där jag allt oftare kommit på mej själv mej att känna mej prövad: Facebook. Man får reda på så mycket saker om människor man inte ville veta. Deras politiska tillhörighet, deras dåliga smak och underliga ställningstaganden och så vidare. Jag har varit snäll. Låtit det passera, klivit in ibland och uttryckt mina åsikter. Men låtit det stanna där. Man ska ju låta det stanna där. Människor är ju olika, människor måste få vara olika, man kan inte bråka på dem för allt.
Har jag tänkt. Men nu vet jag inte längre. När folk länkar till skitäckliga internettrådar där Julian Assange-fallet avhandlas medelst uräcklig Bjästa-logik? När nån sitter och trackar Mona Sahlin en hel valkampanj igenom? När det visar sej att ytterligare nån använder ”fitta” och ”bög” som vore de helt vanliga skällsord? Räcker det att vara snäll då? Sitta i nåt sorts fejkat samförstånd och resonera ihop? När ska man faktiskt vara elak? Hyvla av, slänga ut? Faktiskt säga åt nån att man tycker att den är en jävla jävla idiot?
Relationsmässigt brukar mitt liv gå i cykler. Ibland plockar jag in människor i mitt liv. Sen slänger jag ut. När det är dags att slänga ut brukar det tillslut bli ett ganska litet liv: Två bästisar ur verkliga livet, feminist- och spelvännerna från nätet. Inte så mycket mera. Inga ”bekanta”. Absolut inga bekanta. Litet – och slutet – brukar det bli som sagt. Men kanske är det vad jag just nu behöver.
09 januari 2011, kl. 15:48

Du bara gillar det inte. Eller för att säga det rakt ut: Du hatar det. Vad göra?
-
Träna. Kul tycker andra – inte du. När andra känner motivationen stiga för varje steg de närmar sej gymmet känner du din sjunka. Bokstavligen. Där andra greppar sin vattenflaska med sportig sammanbiten min önskar du bara att det var ett glas vin istället. Du känner kort sagt inget intresse för och ingen samhörighet med nåt av det där. Du vill ha ut alla fördelarna av att träna och därför läser du den här träningsskolan. Det är bara det att du vill inte träna. Det är inga särskilda dåliga erfarenheter av sadistiska gympalektioner, och det är inte dåligt självförtroende. Du bara gillar det inte. Eller för att säga det rakt ut: Du hatar det. Löparspåret är tråkigt – soffan trevlig. De andra yogautövarna irriterande – de egna kompisarna så mycket bättre. Och träningskläder är så fult. Och svett är obehagligt. Och, och, och … Vad göra? Hur göra? I nästkommande inlägg ska jag gå igenom mina bästa knep för dej som som brottas med träningstristessen:
1. Ett första tips: Träna kortare
Det mest envisa viset att utöva sin träning på? Att göra det under en hel timme. Det entimmeslånga träningspasset är en underligt segdragen variant på hur man gör det. Det finns inget som talar för att du ska träna i just en timme. Det finns i synnerhet inget som talar för att du som tycker träning är tråkigt ska träna i en timme.
2. Avliva en myt: Allt annat är så mycket roligare
Om det bara inte vore för att allt det andra, som teve, datorn, vin och vänner … Du lever ett hemskt trevligt, liv. Så är det. Och du vill inte göra avkall på det. Okej. De goda nyheterna är att det behöver du inte. För så trevligt har du ju inte, egentligen.
3. Tänk såhär istället: Jag gör det ändå
Just do it har du hört. Du vet också vad jag tycker om att använda denna reklamslogan som ledstjärna i din träning. Strunta i Just do it. Nu ska jag presentera dej för Just do it:s mindre uppfordrande men effektivare kusin. Säg hej till: Jag gör det ändå.
4. En inspirerande tanke: Det magiska elixiret
En vältrimmad kropp. En rygg som inte kröker sej lite mer för varje eftermiddagstimme. Ben som inte gråter över upptagna säten på bussen hem. Åh, du vill. Men du tycker liksom inte att det verkar som att träning tar dej dit. Och det är därför träning känns så tråkigt, så meningslöst. Om det bara fanns ett sätt för dej att förnimma att varje enskild minut spelade roll då skulle kanske du också … Vet du, det finns det också.
-
Nästa vecka:
Linnas träningsskola #60: Ett första tips: Träna kortare
25 augusti 2010, kl. 11:51