Prenumerera gärna på min RSS-feed!
Dagens aktiviteter: Gondolen, och en gnutta Le Rouge.
Dagens outfit: örhängena från Lidija, läppstift, ”Señorita”, från Make Up Store.
Dagens humör: Snart är det höst. Aj, aj, aj!
Inlägg märkta ‘makeup’
Aj, aj, aj!
31 juli 2010, kl. 22:52
Jag testar: IsaDora VibraLash Mascara
Vad: IsaDoras ”VibraLash” – en i den nya generationens batteridrivna vibrerande mascaror som ömsom blivit utskrattade, ömsom storhyllade. Med ett enkelt knapptryck surrar mascaraborsten igång och vibrationerna påstås ge en ”zig-zag applicering som täcker fransarna 360°”. Just denna variant går att köra i tre olika hastigheter.
Pris: 195:- på Hennes & Mauritz – tendensen att budgetmärkenas mascaror skenar i pris håller i sej.
Första intrycket: Skrämmande! Det jag befarade när jag med skakig hand närmade mej ögat med den surrande tingesten infriades direkt. Mascaran ryckte åt sej en frans och i rena förskräckelsen körde jag borsten rätt in i ögat. De närmaste dagarna vågade jag inte använda mej av vibratorn utan applicerade den i dött läge.
Andra intrycket: Från hotfullt surrande borr till bara bekväm, enkel och fullständigt harmlös. En vibrerande mascara visade sej snart vara en enkel sak att hantera, så enkel att jag inte alls förstår hur jag nästan lyckades punktera ögat med den. ”Vibralash” är ingenting med ett lager – med två en riktig bitig sak. Fäster dessutom fint i de där småfransarna i yttre och inre ögonvrån som annars brukar vara knepiga att få grepp om.
Plus: Fransarna klumpar inte. Knappt en frans hakar i en annan oavsett dubbel- och trippelapplicering vilket måste vara nåt sorts rekord för en volymmascara av den här tunga, feta kalibern. Dock bryr jag mej inte så mycket om just klibbiga fransar så det lägger bara till sisådär ett halvt plustecken till slutbetyget.
Minus: Relativt svårborttagen. Hur omsorgsfullt jag än löser och och sveper av sitter det alltid en remsa sot kvar nånstans. Ett jätteminus i min bok – jag avskyr att gnugga så att ögonfransarna ryker.
Slutsats: Den är skoj. Och den är riktigt bra. Men ”VibraLash” är inte det nya revolutionerande. Vibratorn är framförallt för att spara tid och inte så mycket mer. Och vad man ska med tre hastigheter på vibratorn till kan jag inte för mitt liv förstå.
Betyg: Tre och en halv av fem. Som mascara är den väl värd en fyra men det faktum att den är batteridriven och bara åstadkommer det de bästa mascarorna på marknaden utan dylika finesser redan åstadkommer drar givetvis ned betyget.
26 juni 2010, kl. 14:48
Jag testar: Rose d’Orient, en aromessens från Decléor
Vad: ”Rose d’Orient”, från Decléor. En ”aromessens”, ett serum, mirakeldroppar – kärt barn har många namn. Men mer exakt rör det sej om en essentiell olja på bland annat damaskusros och lavendel. Att använda under din Decléor-ansiktskräm för ansiktsvård deluxe. Eller som i mitt fall, att använda tillsammans med en billig hudkräm för åtminstone komma åt lite av den där dyrbara Decléor-känslan. Observera att Rose d’Orient är för känslig hud – det finns andra varianter för andra hudtyper. Kostar med nutidens alla fritt flytande rabattkoder och öppningserbjudanden alltifrån fyra hundralappar till närmare åtta hos nätåterförsäljare. Själv vill jag tro att jag la runt fyra.
Första intrycket: Kan man alls objektivt bedöma det man redan på förhand bestämt skulle bli ens tröst genom spädbarnsontet och vintermörkret? Jag tror inte det. Jag var hemskt vänligt inställd. Jag ville ack så gärna att den här produkten skulle fungera. Men för att hålla igen på överorden: det första jag noterade var att mina svedda röda fläckar inte sa mycket alls när jag strök på den. Och eftersom jag alltid ogillat just reaktioner i huden tog jag det som ett bra tecken.
Andra intrycket: Mina mirakeldroppar hann inte utföra många gärningar innan jag tog dem till mitt hjärta, bestämde mej för att detta, detta är vad min vinterhy alltid drömt om. Inte för att den, huden alltså, var i bra skick alla dagarna men den sprack åtminstone inte vilket är ungefär var jag brukar lägga ribban kalla långa vintrar. Och det tror jag faktiskt var oljans förtjänst.
Plus: Lukten! Jag läser ibland att andra klagar över stickigheten. Själv älskar jag den. Rose d’Orient luktar i min näsa idel oemotståndligt: naturapotek, medicinalväxter, shamanism …
Minus: Det måste ju vara priset. Massor av hundralappar var mer än vad jag egentligen hade råd med. Men har man väl lagt ut de kronorna behöver man aldrig göra det igen. För trots ymnigt stänkande i nu ett knappt halvår har jag fortfarande inte betat av många procent av innehållet.
Slutsats: För dej som älskar Decléor. För dej som älskar Decléor men i likhet med mej inte har råd att hålla dej med ett batteri att Decléor-produkter. Ett par droppar Rose d’Orient om dagen och man får ändå uppleva lite av den där Decléor-lukten, Decléor-lenheten, Decléor-lyxen … Om jag också ska försöka vara saklig skulle jag säga ungefär: den täpper inte till dina porer, den luktar himmelskt, den fungerar. Om den verkligen kan utföra de mildrande mirakel jag tyckte mej uppleva? Det är jag mindre säker på.
Betyg: Fyra? Fem? Nej, jag är ledsen, jag kan inte kan objektivt betygsätta den produkt som jag för evigt kommer att förknippa med tröst och lindring, när inget annat, nattsömn, väder, stod på min sida den hårda, hårda vintern 2009-2010. Rose d’Orient är till viss del en fråga om att vilja tro, som de säger i Arkiv X, och den här säsongen ville jag verkligen tro.
19 april 2010, kl. 16:58
Jag testar: Falsies, en ny mascara från Maybelline
Vad: Maybellines ”Falsies”. Maybellines senaste tillskott till den lilla men mycket berömda familjen av godisfärgade mascaror. Med böjd borste, vad det nu ska vara bra för, det har jag faktiskt aldrig förstått. I övrigt inga finesser eller nymodigheter.
Pris: 119:- på Åhléns. De har nåt sorts kampanj, ska tilläggas. Ordinarie pris på annat håll tycks vara 139:-.
Första intrycket: Som inbiten Maybelline-hatare (jag avskydde ”Great Lash” så intensivt att jag aldrig ens testade ”Colossal” – för mej är Maybelline synonymt med torrt och obrukbart, ja dåligt på så många vis att jag skulle kunna rabbla mitt missnöje en hel helg eller så), var köpet bara ett utslag av snålhet och mina förväntningar således lågt ställda. Konstaterade att den gav mej fransar i alla fall och det var mer än vad jag väntat mej, klev ut och tänkte inte mer på saken …
Andra intrycket: … Så när jag väl, några dagar senare, upptäckte att oj, det här är ju en riktigt välfungerande liten mascara, kom det som en ren överraskning faktiskt. Två veckor senare är intrycket bestående. Jag får fina separerade, rätt så volymiga fransar som inte släpper ifrån sej nåt nämnvärt på en hel dag.
Plus: Efter att just ha brukat L’oréals ”Double Extension”, i varianten ”Carbon Black” som visserligen är en högst kompetent mascara men inte direkt esset av lättborttaglighet var det första jag reagerade på hur snällt ”Falsies” rann av. Svepte bort den nästan lika lätt och ledigt som de där TV-Shop-tingen brukar avlägsna smuts på golv.
Slutsats: Har du vägarna förbi Åhléns och en hundring över är detta ett bra köp. Den kostar inget och den gör sitt jobb. Men som vanligt med mascaror: den skulle gärna fått göra sitt jobb ännu bättre. Och ”Falsies” i bemärkelsen en mascara som är att jämställa med lösögonfransar? Låt mej bara kort säga: nej.
Betyg: Tre och en halv av fem mascarapoäng. Det här är inte en mascara jag kommer att minnas, det är inte en mascara jag kommer att köpa igen – men det är inte en mascara som gjorde mej besviken. Och för att vara en Maybelline-mascara gjorde den mej positivt överraskad.
21 mars 2010, kl. 11:06
Fira vintervår:
1. Köpte en ny mascara på väg hem från Toddans skola (Maybellines ”Falsie” – jag hatar vanligtvis Maybellines mascaror men den var billig, bara 119:- på Åhléns).
2. Klev av två stationer tidigare för att suga i mej lite av ljuset (men det var det, när allt kom omkring, för kallt för).
08 mars 2010, kl. 13:52
Jag testar: L’Oréal Double Extension, Carbon Black, megakändisen av budgetmascaror
Vad: L’oréals ”Double Extension”, i varianten ”Carbon Black” – med extra mycket svart pigment. En så kallad tvåstegsmascara: måla på det första vita lagret och sen är det bara att sätta igång att bygga volymer. En klassiker, megakändisen av budgetmascaror.
Pris: 175:- på Åhléns. Det är med andra ord bara märket som är det budgetmässiga med den här mascaran.
Första intrycket: Efter ett eller möjligen två års fullständig kräftgång med mascaralyckan stod det omedelbart klart att detta inte var ytterligare en lättviktare till mascara. Min sexmånaders baby hade inte längre mera fransar än jag, min i övrigt sminkiga ögonmakeup saknade inte längre sina likaledes sminkiga fransar.
Andra intrycket: Det här är en kraftig sak, kanske lite för kraftig? En gång av tre kör jag fast i mascaragegga, men de övriga gör den precis som jag vill. För bara rejäla fransar: ett lager vitt och ett svart. För discofransar: ett vitt, två svarta. Applicera det svarta före eller efter att det vita torkat? Därom tvista de lärde. Min slutsats är tveklöst att det ska på före.
Minus: Den lossnar inte direkt av sej själv. Se till att du har en riktig remover till hands annars kommer den här mascaran kosta dej både en och två fransar. ”Beauty Tubes”-varianten i samma ”Double Extension”-serie utlovar apropå detta förutom jättevolym också lättborttaglighet – huruvida detta stämmer kan jag inte svara på men auktoriteter som Bjooti-Kattis och LipGloss Bitch rekommenderar just denna varmt.
Slutsats: Har du också undrat vad som hände med dina fransar? En gång långa, kolsvarta, klädda i ungdomligt klumpiga lager av nån snabbköpsmascara men nu icke längre synliga? Har du kommit på dej själv med att sakna dem, sakna dem så intensivt att du är beredd att stå ut med en och annan klump för glädjen att återse dem så som de en gång var? Då är det här mascaran för dej. ”Double Extension” är ingen sofistikerad historia. Man kliver inte ut på gatan med lätta, böljande sköna fransar men däremot rejäla och mörka.
Betyg: Fyra av fem möjliga. Det går att ha invändningar mot den här mascaran men det går inte att påstå att den inte sköter sitt viktigaste uppdrag: riktiga mascarafransar. Men den perfekta mascaran – den är fortfarande kvar där ute …
27 december 2009, kl. 21:31
Köpa. Och så alla dessa val. Vad jobbigt det är.
Vill inte göra nåt av det som jag måste göra, köpa saker, fixa saker.
-
Vill bara gör det jag inte kan göra … finns ett ställe, vi passerar det på väg hem från skolan, på sträckan mellan busshållsplatsen och sista övergångsstället, det luktar lussekatter och kaffe därinne, skulle vilja kliva in nångång, helt obekymrad om klockslag, barn, och bara sitta ner …
-
Men köpa saker. Fy fan vad tråkigt det är när man måste göra det. Diskmedel, proppar, nappar …
-
Behövde en mascara också, att ta mej genom juligheterna med, och tänkte göra det enkelt och billigt för mej och testa några läsares tips om L’Oréals volymmascara. Men det visade sej att deras ”Double Extension” fanns i fyra förvillande lika varianter, ”svart” och ”intensivt kolsvart”, nåt sorts tubvariant … Tvingade expediten, oinspirerad hon med, till en liten meningslös konversation:
”Du, de här mascarorna, vad är det som skiljer dem åt?”
”Hur menar du då?”
”Ja, som det här med svart och intensivt kolsvart – vad är det för skillnad?”
”Carbon Black är svartare, det är mer pigment i den.”
”Blir det mer pigment som faller av då också?”
”Va?”
”Ja, framåt eftermiddagen, man har inte massor av mascara under ögonen då?”
”Nej?”
”En del mascaror lossnar ju …”
”Va?”
”Ja, det händer att ju de här väldigt maffiga släpper ifrån sej …”
”Det har jag aldrig hört talas om.”
-
Och sen tillbaka till måstena: julklappar till Toddan. På skolan låtsasspelar de Monopol ibland och jag var ute efter ett Monopol men på plats vid hyllan på BR Leksaker stod både Mitt Första Monopol (för lätt?), Klassiska Monopol (kanske lite tråkigt?), Disney-Monopol (vulgärt?), Simpsons-Monopol (ja? nej?) … Mera val. Valmöjligheter. Massor. Marknad. Mycket. För mycket.
09 december 2009, kl. 13:55
Skönhetsbloggen slut för den här gången
Nej, nu ger jag upp det här för den här gången för nu är jag trött på krämer och kladd och konsistenser, guckor och geggor. Äsch, det är jag inte men de sminkmärkta pengarna är slut och det är inte lika kul att ägna sej åt research om man på förhand vet att det kommer bli mycket lite köpa av.
-
Saker jag faktiskt är trött på: alla vanvettigt skitpositiva skönhetsbloggar. Måste allt vara det bästa som nånsin funnits? Är inte så mycket ute efter regelrätta sågningar (för den här marknaden har verkligen tagit sej, det kan jag konstatera redan nu), som jaha-upplevelser, besked om halvträffar, om de där produkterna som funkar, går an, men inte var värda mödan. Om vi vanliga gör såna erfarenheter hela tiden borde de insatta och sakkunniga göra dem ännu oftare – inte mer sällan.
27 november 2009, kl. 10:48
Badrumshyllan Revisited, nästan komplett, minus hudkrämen
Sådär, en uppdaterad, användbar badrumshylla. Får mej att känna mej som en mycket medveten människa, som en van turist på lyxhotell (snarare än tågluffare). Är trött på att taga vad jag har, rengöring som fräter, gamla saker. Men gillar inte en jättefull badrumshylla heller, utan vill ha det ungefär såhär, sju-åtta saker man använder, som inte är skitgamla, som man använder upp, lite i taget. Nu ska jag använda upp det här:
1. Den icke särskilt mirakulösa japanska mascaran, snarare den helt ordinära Fiberwig Imju. Det enda som troligtvis inte kommer att användas upp. Ska bytas ut mot nåt av stalltipsen: ”DiorShow”, eller nån från Lancôme.
2. Ögonskugga ett, två och tre i de mycket beskedliga färgerna ”white”, ”moonstone” och ”monty”. Från Makeup Store. Mycket fina, möjligen väl beskedliga? Min förkärlek för nedsvärtat, grått och blått sitter djupt.
3. En ögonskuggeprimer. Också från Make Up Store. En primer måste man ha, åtminstone om man är som mej och delar in makeup i de nödvändiga ögonskuggorna och det mindre nödvändiga resten.
4. Eyeliner från Mac, ”Fluidline”. På inrådan av en läsare. Ännu icke utprovat men dosan är helt futuristiskt skitsnygg.
5. Ögonmakeupremover från Collistar: ”Gentle Two-Phase Make Up Remover Eyes-Lips”. Ögonmakeupremover kan jag, obotlig ögonmakeup-knarkare som jag är. Den här är bra, bättre än Chanels tvåfasremover (som också är mycket bra). Tips vid avlägsnande av ögonmakeup: mjuka upp ögonmakeupen med rikligt med vatten innan du greppar bomullssrondell och remover. Då lossnar allt i två svep precis som utlovat. Med en bra ögonmakeupremover ska man inte stå där med en fet hinna över ögat som hade man gått och blivit akut närsynt.
6. Rengöring från Decléor, en ”Lait Demaquillant”. Mjuk och fin. Bort med den skitgamla från Apoteket. Varför utsatte jag min stackars hud för den? Det var dumt.
7. Dyra droppar från Decléor, ”Rose d’Orient”. Jag vet inte om de gör nån skillnad. Återkommer till det. Älskar lukten, stickig, essensig, som att komma direkt från ansiktbehandlingen utan att har gjort nån (jag hatar ansiktsbehandlingar, jag har gjort det två gånger och lidit mej igenom varje sekund. Det är dyrt och jag tvivlar på om det är så bra att under så kort tid bli utsatt för så många olika krämer och vätskor och substanser).
8. Påfågelörhängena. Det i särklass billigaste köpet, 79 kronor från Gina Tricot, och än så länge det mest nyttjade.
26 november 2009, kl. 10:30
Klick, klick
På eftermiddagen klickade jag hem ett antal produkter från Decléor, ingen hudkräm utan andra saker, saker jag intalar mej att jag har råd med eftersom de räcker så mycket längre, räcker jättelänge, i minst två år eller så: en ansiktsmjölk, ett litet närande läppbalsam, en glasflaska med magiska droppar på bladen från Rosa Damascena.
25 november 2009, kl. 19:30