Prenumerera gärna på min RSS-feed!En liten uppdatering sen sist jag skrev: Alex Schulman har nu publicerat inte mindre än tre inlägg om mej han senare tagit bort. I ett av dem påstår han att jag skulle ha telefontrakasserat honom. Jag, som aldrig ens förmår ladda min mobil. Nej, jag har inte varit med om nåt liknande. Schulman har inte bara lämnat varje uns av seriositet därhän, han sitter nu och ljuger helt öppet.
Jag vill tacka för alla kommentarer som kommit in. Till er som skriver att jag kritiserat Schulman och att han bara kritiserat tillbaka: Nej, så är det inte. Alex tar upp mängder med utrymme i medierna. Man får tycka saker om det. I synnerhet när Alex Schulman gjort det till en sport att anklaga kända kvinnor för att vara kärlekslösa föräldrar bör man tycka nåt om det. Det var vad jag gjorde. Vad Alex gjorde var att skriva om mej och mitt barn. Att anklaga nån för att hata sitt barn är inte kritik. Förstår ni verkligen inte det? En människa som hatar sitt barn kan inte ta hand om det. En människa som hatar sitt barn bör infråntas det. Det är inte ett argument. Det är en metod. Schulman försöker skrämma människor till tystnad, göra dem oroliga, små, få dem att lämna tangentbordet för att istället plocka upp sina barn och oroligt fråga sej om de dåliga mödrar. Alltmedan han själv sitter kvar, redo att plåga nästa människa.
Till sist vill jag tacka alla er som uttryckt tankar och funderingar kring det jag kallade lyckokravet. Jag tror ju faktiskt att vi är väldigt många som gärna skulle se fler texter som berättar om slitigt, kämpigt och vardagsbökigt. Om det finns nåt jag hoppas på kommer ut av det här så är det att jag inspirerat nån därute att skriva det eller de där blogginläggen som kanske handlar om oro, för ekonomin, hälsan, relationen, framtiden. Eller nåt annat – det finns ju så mycket. Nej, ni som föredrar text om idel lycka behöver inte vara oroliga. De mycket, mycket soliga bloggarna kommer att finnas kvar därute, var så säkra.
-
Såhär såg de ytterligare två inläggen från igår ut som Alex Schulman alltså nu också valt att lyfta ut ur sin blogg:
”Jag är ledsen för det kryptiska meddelandet imorse. Jag skrev det på det sättet just därför att jag inte vill delta i något bloggkrig. Det handlade om att jag uppmärksammade en mamma som driver en blogg som i stort sett går ut på att berätta hur vidrigt det är att vara förälder. Jag skrev att det är lite synd om det där barnet när det väl blir läskunnigt. Och den här kvinnan gick sedan i taket och sa att hon tyckte det var töntigt att skriva att man är lycklig. Eller något åt det hållet.
Ledsen, men jag skriver inte ut hennes namn, för som sagt: jag vill inte över huvud taget delta i något ‘bloggbråk’.
Herregud. Jag skäms.”
-
”Den här mamman som bloggar som jag berättade om, minns ni henne? Hon tycks ha tappat det helt och hållet. Jag kom ut från ett möte nu och ser att jag har 23 missade samtal. Allihop från den här människan. Herregud. Nu stänger jag av telefonen.”
