Prenumerera gärna på min RSS-feed!
Jag gillar min barnmorska men jag gillar inte min Mödravårdscentral så mycket.
-
Det råder en ohyggligt väluppfostrad stämning på min Mödravårdscentral. Inga ljudliga samtal i väntrummet, ingen som slafsar i sej resterna av en kladdig kexchoklad. Bara ett icke hörbart konverserande med händerna prydligt i knäet och en from blick ut i ingenting. Jag har ännu inte sett nån anlända försent, eller ens nästan försent – däremot fyrtio minuter i förväg. (Och det vet jag eftersom receptionisten påpekade detta för en kvinna idag varpå det gravallvarliga svaret kom blixtsnabbt: ”det var viktigt för mej att vara ute i god tid”). I de fall besökarna kommer parvis händer det inte sällan att man placerar sej i ett hörn av lokalen där mannen sätter igång att försiktigt massera hennes axlar. Det här är kort sagt ett ställe där alla uppträder som parodier på modern småborgerlighet.
Förra gången det begav sej bearbetade jag alla mina iakttagelser på mödravården och senare BB genom att förvandla dem till små anekdoter för mina vänner att garva åt. Det gjorde så att säga allt mindre verkligt. Den här gången kan jag inte nöja mej med det. Jag känner stor lust att på riktigt revoltera mot den här sekteristiskt uppfodrande miljön men vet inte riktigt hur. Vid senaste besöket plockade jag upp en broschyr från RFSU och rabblade min könssjukdomshistoria för Pietro. Jag tyckte mej se att det åtminstone provocerade fram ett nästan höjt ögonbryn hos en brunett i benvit cardigan. Den här gången drog jag på mej ett par stayups. Det såg inte fullt så opassande ut som jag hade tänkt mej så på väg in hasade jag ned dem en bit.
-
Bonusscen för att understryka med vilket jätteallvar man alltså förväntas föra sej i dessa sammanhang: På väg därifrån klämde jag mej in i hissen tillsammans med en annan gravid kvinna. Hissen vaggade nedåt i sakta mak. Vi stirrade plågade på varandra. Jag hörde mej själv säga, kanske lite väl hejigt, att ”man vet att man är ur form när man är tvungen att ta hissen på väg ner”. Hon tittade på mej, med en blick som sa mej att hon alls inte uppskattade mitt trötta skämt. Jag log urskuldande. Hissen slog i bottenplanet. Precis som jag ska kliva ut säger hon med rösten full av förebråelse: ”Så tycker jag verkligen inte att du ska tänka. Det är mycket viktigt att ta hand om sej när man är gravid.”