Prenumerera gärna på min RSS-feed!
På väg hem med Toddan klev vi in på Åhléns bottenplan – det är så jävla tråkigt och fult, helt taxfreemässigt utslängt alltihop men allt finns och jag har inte tid att springa runt.
-
Gick och fingrade lite på mineralsminket tills en av i.d-kvinnorna fick korn på mej och satte av mot vårt håll och jag ryckte åt mej Toddan och smet iväg. Det är som med hudkrämen: ett för stort, för avancerat beslut för bli av, den här gången heller.
-
Från Mac köpte jag en eyeliner, på burk, i en ny, omtalad gelliknande konsistens.
-
På Make Up Store bad jag expediten sätta ihop nån liten ögonmakeup på tre skuggor och hon började genast göra stor sak av nåt slags makeuprådgivning:
”Tyvärr, jag har så lite tid …”
”Men du får makeup för samma värde, du förlorar ingenting.”
”Men jag behöver nåt nu, jag har inget…”
”Är du alldeles säker? Du skulle få hjälp med exakt vilka färger och redskap …”
”Men det här, idag, är min enda möjlighet, jag måste …”
Tillslut plockade jag åt mej inte bara skuggor, utan en primer och ett par penslar också och hon såg nästan olycklig ut när jag räckte över min fuktiga sedelbunt:
”Är du alldeles säker att du inte ska, priset på det här har vida överstigit …”
-
Springa på stan, köpa saker, är den yttersta lyxen, hinner inte kliva in förrän jag omedelbart känner att jag måste kliva ut.