Prenumerera gärna på min RSS-feed!

Inlägg märkta ‘müsli’

Klev ut

Idag, vilket i sej är konstigt eftersom Buster var tillbaka i gammal god uppesittarform och jag sov sammantaget en timme eller möjligen två, men idag, just precis idag klev jag ut, ut ur dimman, ut ur babyland, och det vet jag för idag såg jag saker och ting som jag brukade se dem: hösten varken särskilt vacker eller nedslående, bara en höst bland andra, tunnelbanan en tunnelbana som jag åkt med i hela mitt liv och det var inget mer med det och idag orkade jag icke ens speja efter bokryggar och annat.

-

Var först på kontoret. Åt min dinkelmüsli, gick igenom den nya bibban lappar i Toddans ryggsäck (det är verkligen helvetiskt många lappar: hälsojournaler, Likabehandlingsplaner, telefon- och mejllistor …).

-

Kristina Hultman på morgonteve, programledaren rörande usel med queerterminologin (”idag ska vi prata om hur det är att älska det andra könet”), men var snäll och tycktes det, uppriktigt nyfiken (”hade du gått och smygtittat på tjejer?”).

11 november 2009, kl. 10:43

Laddar om!

P1170046

P1170632

Brukade ta ett par steg, i nåt löparspår, bara för att genast skjuta på det, till efter vintern, och sen genom halva våren. Men förvånar mej själv nu med beslutsamhet som … inte är lik mej. Så många barn, så lång vinter, så mycket, så mycket och så uppenbart nu eller aldrig, jag orkar inte vara jävla trött jämt, jag tänker inte vara det, tänker greppa alla möjligheter som finns i denna världen.

-

Nya tag i dag: plockade ut en kvartalsdos Symbicort, bytte ut min älskade, älskade Start Naturell mot Axas müsli på dinkel. Den såg ruskigt tråkig ut och det måste vara en bra sak.

09 november 2009, kl. 15:45

La dolce vita

Alla är på bokmässan. På teve är de på bokmässan. Jan Guillou bakom nån pulpet, mingel med plastmuggar, böcker som ingen kommer att läsa men köper ändå för det är ju så billigt, hotellrum, Göteborg … Bokmässan gör mej deprimerad.

-

Idag har allt varit deprimerande och fult … Har bara ätit filmjölk med müsli … müslipåsen, bara halvvägs igenom är allt helt småsmuligt och trasigt. Vad ska man göra med det? Bara slänga? Läste den där pestiga Aftonbladet-krönikören som jämt ska hålla på och skriva om sina barn, sin man, sitt radhus i nån småstad och att alla måste leva så … Varför plågar jag mej med sånt? Jag har bitit upp ett stort varigt sår på lillfingret. Jag är ur form, går runt i stora tråkiga kläder. Jag har nog aldrig varit såhär ur form.

-

Vi är inne på sista säsongen av Wire. Marlo avrättade Prop Joe i senaste avsnittet. En hemsk scen, där Marlo bad Joe sluta ögonen och andas djupt. Blev ledsen.

27 september 2009, kl. 1:00

Resa sej och stå

En morgon som alla de andra: alldeles för trött. Nån borrade i huset. Torr müsli, morgonteve. Bytte blöja på det ena barnet. Åt upp resterna av det andra barnets frukost. En morgon jag inte tycker om.

Men idag: nåt sorts optimism, igen. Snart, inte nu men sen, kommer jag att ha krafterna att resa mej upp och då ska inget, inget förbli såhär misärigt och fult.

17 september 2009, kl. 10:29

Personligt

Föräldraskap bloggar Follow Linna Johansson Personligt