Prenumerera gärna på min RSS-feed!Lördagen i ord såhär långt: Trött. Ont. Vad jobbigt allt är. Vad nästan oöverkomligt allt gick och blev, blöjorna som ska bytas, födelsedagspresenten till ytterligare ett bowlingkalas som ska köpas, köpas nånstans därute …
Inlägg märkta ‘ont’
Linnas träningsskola #15: Tre goda skäl till snäll – en sammanfattning
Snäll alltså. Här påminner jag dej om varför:
-
1. Snäll för din kropps skull
Det kan vara farligt att att inte vara snäll. Otaliga är de nybörjare som dragit på sej första klassens idrottsskador. Och aldrig kunnat utöva idrott på samma sätt igen. Hur gick det till? För att det tar tid att lära känna sin kropp. För att de långt innan de gjort just det redan tagit till sej elitidrottens alla slagord om att träna kostar, träna gör ont och träna på träningsvärk, det är heller ingen fara. Men varför träna på träningsvärk när man inte vet vad som är träningsvärk och vad som inte är det? Det är ett hårt slag att veta att man alldeles på egen hand skadat sej själv. Ta dej tid att lära känna din kropp och dess signaler. Du hinner. Livet är visserligen kort men så kort är det inte.
2. Snäll för ditt huvuds skull
En seriös träningsrutin består inte bara av enskilda rundor i spåret. En seriös träningsrutin flyttar in. Ja jag vill likna det vid att låta en vän flytta in hos dej. Du kan välja en vän som anmärker, pekar och har åsikter om det mesta. En vän som lägger sej i allt du äter, lägger sej i varje träningsfri dag och frågar dej om det verkligen var nödvändigt tills dess att ditt huvud ringer. Välj den snälla vännen, för att göra träna möjligt, uthärdligt. Välj den snälla vännen för ditt huvuds skull. För att resten av ditt liv, för att du, ska fungera.
3. Snäll för att det ger dej tid
Är du ett under av organisation? Bra. Det kommer du att ha nytta av. Men även du med alla pinkoder i mobiltelefonen och middagsscheman på kylskåpet har ett uppdrag framför dej nu. För att inte tala om dej som inte har din bästa gren i det här med ordning. För att skapa fungerande träningsrutiner handlar framförallt om att ställa saker i ordning. Lägga ett pussel. Lägga till de rätta bitarna, en efter en. Inte banka fast dem med våld. Snäll betyder också att placera sej själv en bit på avstånd och fråga sej vad som inte sitter där det ska. Snäll betyder att korrigera, fixa och dona, ibland till och med börja om. Och snäll betyder att att ge sej själv den tiden.
-
Imorgon:
Linnas träningsskola #16: Några sista (allvarliga) ord om snäll
17 februari 2010, kl. 10:40
Linnas träningsskola #12: Budord två: Du ska icke träna sjuk
Sjuk? Kanske sjuk? Bara nåt stick i halsen? Det är inte så bara.
-
Av alla de kunskaper träningsfolket sitter på skulle jag säga att det är framförallt en som skiljer från dem från de andra: respekten för sjukdom. Också halvmotionärerna sväljer, känner efter och utvärderar. Medan de som just klivit utomhus för första gången, de med blicken endast fäst på det där nyårslöftet tycks fullständigt obekymrade över det här med sjukdom. På mitt SATS den här tiden på året snuvas och snörvlas det friskt. Jag har suttit och stirrat medan vänner pimplat brusalvedon i omklädningrum. Är du en av dem? Då vill jag du slutar genast. Och det är inte ett förslag. Sluta nu. Du ska inte träna sjuk. Är din kropp mitt uppe i att bekämpa en infektion kan den inte tillgodogöra sej träning. Och du riskerar att dra ut på sjukan. Och du riskerar framförallt allvarligare komplikationer. Hur vet man att kroppen är sysselsatt med infektionsbekämpning? Det vet man inte. Upplevelsen av sjukdom är individuell och riktigt säker på sakernas tillstånd kan du bara vara då man på din vårdcentral talat om det för dej. Men till vårdcentralen kan man inte hela tiden bege sej. Därför ger jag dej fyra viktiga ledtrådar att hålla i huvudet:
1. Halsen
Ont i hals och munhåla är ett av de tydligaste tecknen på infektion. Bara ett pirr? Eller stick? Liksom tjock? En känsla av att svälja ett äpple fast inget är där? Inte träna. Du ska aldrig träna med okänt halsont. Aldrig. Träna på halsont är ett av träningssnackens verkliga favoriter och rymmer skräckhistorier om hjärtmuskelinflammationer och hjärtsäcksinflammationer, respirator och ond bråd död. Nej, jag vet ingen som råkat ut för det. Men vad spelar det för roll hur vanligt det är att allvarligare komplikationer tillstöter? Nöj dej med detta: det tjänar inget till. Träna på sjukor ger det inget. Och livet är för kort för att göra onödiga saker.
2. Feber
Ett lika tydligt tecken på att nåt är på gång som det där med halsen. Är du typen som sväljer två huvudvärkstabletter och studsar iväg till jobbet ändå? Coolt. Men inte här. När det kommer till träning är inte hårt och tufft viktigare än snällt och försiktigt. Den som ständigt hoppar iväg i halvsänkt tillstånd kommer inte sluta som starkare än alla andra – den kommer att sluta som svagare och sjukare och till sist allvarligt sjuk.
3. Rörelse
Tillhör du typen som aldrig riktigt kommer upp i de där respektabla febergraderna? Utan att för den sakens skull vara en nötkärna? Då vill jag att du gör som jag: är noga med när det pågår nåt sorts rörelse i kroppen. Reser du dej upp med känslan av att huvudet inte riktigt hänger med? Gungar det till? Det tycks hända nåt? Även om du inte vet så noga vad? Ge dej själv tid att känna efter vad det är som händer.
4. Trötthet
Kom en plötsligt ofattbar, kopiös trötthet över dej? Och då menar jag inte den som kommer av för lite sömn eller tio timmar framför datorn eller två timmar med Avtalsrätt 1 för på den sortens trötthet biter träning – biter verkligen träning. Men inte på den sortens kemiska trötthet som knappt tar dej över tröskeln, den som två dagar senare ofelbart leder till sjukdom. Ja. Teve. Hemma. Du får. Och du bör.
-
Imorgon:
Linnas träningsskola #13: Budord tre
09 februari 2010, kl. 12:03
Linnas träningsskola #11: Budord ett: Du ska icke träna skadad
Skador? Ska vi prata skador redan? Ja det ska vi.
-
En vanlig missuppfattning är den om att skador händer sen. Inte nu. Utan sen. För skador, det är väl brutna ben, stukade fötter? Ja. Men. Är du inte utförsåkare börjar det sällan så. Det börjar med en liten skada som blir en stor. Och småskador kan mycket väl dyka upp direkt. Här, låt mej ta hand om fyra vanliga myter och missuppfattningar åt dej som behöver lära dej mer om saken:
1. En skada gör ont.
Nej. Det behöver inte göra ont, det behöver bara kännas. Det kan vara ett tryck. Det kan vara en punkt ovanför knäskålen. Som inte gör ont. Som bara känns. Står du och småhoppar för att känna efter hur mycket det känns – du kan sluta med det. Det är nåt. Och det kommer att fortsätta vara nåt sålänge du står där och hoppar.
2. Det kan inte gälla mej, inte redan – det här är mitt andra träningspass.
Jo, det gäller dej, i synnerhet dej. Är du träningsovan belastar du troligtvis kroppen fel och innan du lärt dej att belasta den rätt kommer alla möjliga och omöjliga kroppsdelar ta smällen.
3. Men det försvinner när jag tränar!
Nej det gör det inte. Knät lider fortfarande – du bara känner det inte. Klassikern benhinneinflammation uppstår till exempel ofta på det här viset. En ihålig känsla längs smalbenet som halvvägs in i löparspåret bara försvinner i tomma intet. Poff! Borta! Nej. Stopp! Blodcirkulation och endorfiner knockar tillfälligt det mesta, också skador.
4. Men om jag använder knäskydd och så har jag hört att det ska hjälpa att hålla sej varm …
Nej, nej, nej. Skydd och bedövande preparat är för dem på andra sidan en skada, för dem med en riktig, uppslagen, bekräftad skada. Du ska inte ägna dej åt rehabilitering. Du ska se till att överhuvudtaget inte hamna där.
-
Så hur hantera skadeont? Låt mej sammanfatta budord ett såhär: Gå hem. Träningsvärk? Gå hem. Det där med att träna på träningsvärk är en onödigt avancerad sak, gör det inte. Underliga stick i vristen? Gå hem. Du ska inte belasta en kroppsdel som försöker säga dej nåt. Du ska aldrig göra det. Särskilt rygg och knän tillhör människans utsatta, mindre fulländade punkter, skulle man kunna säga. Dessa dina utsatta, ömtåliga kroppsdelar ska du behandla som tillhörde de ett nyfött barn. Inte som om de tillhörde en elitidrottare. Idrottsstjärnor sitter med sina ispåsar och hårt lindade knän för att de måste prestera där och då, för att hela deras tillvaro hänger på det. Sträckte sej deras karriärer över femtio år skulle de också ta sina sju och tio dagar. Så: Gå hem. Vila. Vila – inte massage, inte bad, värme eller tigerbalsam – är ditt bästa motmedel mot skador. Vila läker ut småskadorna innan de blir stora. Vila stjälper inga storslagna träningsupplägg, men att låta bli att vila kan mycket väl komma att göra det.
-
Nästa vecka:
Linnas träningsskola #12: Budord två
03 februari 2010, kl. 12:14
Linnas träningsskola #10: Tre budord om hur du inte ska göra det
Tre budord. Tre enkla regler för att inte störta ned i träningshelvetet.
-
Var snäll skrev jag senast. Argumenten för att träna snällt är så många, så överväldigande, att hade vi bråttom skulle jag bara säga: tro mej. Bara tro mej. Men nu har vi inte bråttom. Därför tänker jag återkomma till vikten av att göra det snällt så många gånger att du kommer att bli trött på mej. För det är nämligen så, att börjar du snällt är allt fortfarande alltid möjligt. Börja elakt och träning, lust, intresse, ja hela livet kommer krympa, undan för undan.
Elakt? Ja, det är vad jag brukar kalla det, det som den stora majoriteten ägnar sej åt ungefär den här tiden på året. Vad vanligt det är. Av alla nybörjarmissar är den om att träna elakt den vanligaste. En klassiskt träna elakt-rutin ser ut ungefär såhär: för mycket, från fyra års fysisk inaktivitet till en och en halv timme i nån gudsförgäten orienterarskog direkt. Träningsvärk. Träna på träningsvärk. En liten krypande sjuka i halsen? Kanske? Äh, nu när du kommit igång ska inget diffust få komma i vägen. Knäna? Visst känns det i knäna redan? Ignorera det också. Det är ju inte som att man kan dra på sej skador redan nu, va? Tuta och kör. Rätt in i väggen.
Vi kan kalla det träningshelvetet och där vill du inte hamna. Att dra igång den sortens träningssatsning kommer att vara som att vada genom iskall gyttja. Hur ringa in träningshelvetet? Som att vara på ett alldeles speciellt hopplöst uppdrag: Du mot dej själv. Kanske är du redan där? Kliv av, börja om från början. Börja om från rätt början.
Den här träningsskolan kommer inte att beta av diverse måsten men nu följer tre budord som faktiskt är måsten. De här tre reglerna vill jag ska följa med dej vart du än går, vad du än gör. Det handlar om hur du inte får träna. Att tala om för sej själv när man inte får träna fyller två funktioner. För det första: det är rent sabotage att träna under fel omständigheter. Inget uteblivet träningspass förstör så mycket som ett felaktigt utfört. Och för det andra: tydliga regler om när du inte får träna kommer att hjälpa dej hitta den rätta snälla attityden istället för den där elaka, gåpåiga, stressiga som troligtvis är just den du förknippar med sport och träna.
-
Imorgon:
Linnas träningsskola #11: Budord ett
02 februari 2010, kl. 15:08
Träningstisdag, en första summering:
Hej träningstisdag! Idag med en första titt på görandet. Men innan dess vill jag passa på att summera träningsskolan såhär långt, för nytillkomna läsare och andra. De tre första delarna var ett försök att rucka på dej som inte alls vill veta av det här med träning. Det handlade om skolgympetrauman, och att klassa sej själv som hopplös, klen och inkompetent på sportigheter överhuvudtaget. Här är tre texter som kanske kan få dej att våga börja tänka om:
1. Linnas träningsskola #1: Glöm skolgympan!
2. Linnas träningsskola #2:Tänk bort män!
3. Linnas träningsskola #3: Du har (nästan) allt gemensamt med ett proffs!
De tre följande vänder sej till dej som bara är ytterst träningsovillig sådär i största allmänhet men utan trauman i bagaget. Det handlar om rädslan för ontet, rädslan för att misslyckas, och det här med att bara tycka att träning är så jävla tråkigt:
4. Linnas träningsskola #4: Men det gör ju så ont!
5. Linnas träningsskola #5: Jag kommer att misslyckas! Det gör jag alltid med träning!
6. Linnas träningsskola #6: Men jag då? jag som bara tycker att träna är så jävla tråkigt?
26 januari 2010, kl. 7:07
Bottle of smoke
Ni ser askfatet här. Det, eller snarare innehållet i det, har just tvingat mej genom en vidrig liten baksmälla, och då menar jag verkligen vidrig. Om jag hade varit ett barn hade det här varit en morgon jag startat upp med ett illvrål. Pinan, åh pinan, som att vara fast i nån Saw-rulle, en elefant över bröstet, blixtar för ögonen, ett spjut genom tinningarna … Låg i badkaret i tre-fyra timmar, sippade varmvatten, försökte undvika öarna av svart mascara, stirrade på en ostmacka Pietro ställt fram till mej utan att förmå röra den för varje rörelse sköt ut nya blixtar, stirrade upp på handduken, där den svävade högt däruppe på duschdraperiet, hur skulle jag nånsin ta mej dit …
-
Det var i samband med rökförbudet som mina baksmällor upphörde. Det var en helt oväntad bonus till det där med att slippa vakna upp i kläder som luktar rökrum. Plötsligt kunde jag dricka, jag också. Bara att sova ruset av sej, och sen kunde jag dona med frukost och dator precis som vanligt. Vad städat allt blev. Så städat att jag tillslut har jag börjat inbilla mej att det kanske är så att jag växt ifrån det där.
Så var det alltså inte. Jag är på det här humöret då man tuggar sitt aldrig mer! Äta, träna, sova. Så ska detta år bli och inget annat, inga gifter ska passera mitt system. Och definitivt inte rök. Herregud, rök – finns nåt hälsovådligare? Sluta röka gott folk, bara sluta upp med det.
23 januari 2010, kl. 22:17
Linnas träningsskola #6: Men jag då? Jag som bara tycker att träna är så jävla tråkigt?
Ja, jag har lite att säga dej också. Här, några rader till dej som inte tänker träna för att du tycker att det är så jävla tråkigt.
-
Ni är många. Från de ytterst träningsovilliga är den vanligaste invändningen bara den här: det är ju så jävla tråkigt. Jag brukar alltid svara samma sak: jag tror dej inte. För jag tror faktiskt inte att det finns en enda människa, som med de rätta förberedelserna, i rätt miljö, avskyr att röra på sej så innerligt som görs gällande. Jag tror att det är en position man intar i vuxen ålder för att skjuta allt ifrån sej. Man vet att man bör röra på sej. Man gör det inte. Man behöver, inför andra, men framförallt sej själv, ett skäl. Att vara en människa som tar självständiga, genomtänkta och riktiga beslut är viktigt för de flesta.
Men tänk om det här inte är ett av de besluten? Tänk om ”tråkigt” bara ligger i vägen? Inte för sportfånarna för de kommer att kliva iväg på sina BodyPump-pass ändå. De är helt likgiltiga inför ditt ”tråkigt”. Tycker snarast att det är bra att såna som du finns, då du får dem att framstå som mer vältränade än vad de faktiskt är. Idrott kommer att fortsätta finnas, trappmaskiner och svett och omklädningsrum också. Trots att du ogillar det så mycket. ”Tråkigt” är bara i vägen för dej, för din möjlighet att nån gång, kanske till och med snart, må lite eller mycket bättre. Det är allt. Det är du som förlorar på ”tråkigt”, du och ingen annan.
I den här träningsskolan tänker jag inte försöka övertyga dej om att det är kul att träna. Det tycker jag är att göra våld på din verklighetsuppfattning. Du behöver inte gilla det. Men att bara stå där, med armarna i kors, och repetera att det är så jävla tråkigt … ja, det tycker jag också är att göra våld. På sej själv. Jag tycker att det faller inom samma meningslösa åsikteri som den att barn är otäcka och sommaren tråkig. Sommar finns. Barn finns. Oavsett vad du tycker. Träna bör man. Oavsett vad du tycker. Livet blir bara lite fulare och besvärligare för den som bestämmer sej för de här destruktiva tankefigurerna. Jag tycker kort sagt inte att du ska göra det. Jag tycker att du kan nöja dej med ”inte särskilt kul”, och ta det därifrån. Går det att genomföra nåt som inte särskilt kul? Gör du det annars? Hur gör du då? Och vad är det i att träna som är ”inte särskilt kul”? Troligtvis består ditt motstånd i flera olika motstånd. I den här träningsskolan har jag för avsikt att peta i de flesta av dem. Plötsligt kanske du ramlar över nåt tips som faktiskt kan luckra upp ditt motstånd? Åtminstone lite? Mitt förslag till dej som gärna vill berätta hur jävla tråkigt det är att träna är kort sagt: släpp taget om ditt ”tråkigt”, nöj dej med skeptisk och läs den här träningsskolan med ett halvt öga.
-
Nästa vecka:
Linnas träningsskola #7: Dags att avliva en jättelögn!
21 januari 2010, kl. 13:04
Linnas träningsskola #4: Men det gör ju så ont!
Ont? Är du rädd för att ha ont? Det har du ju redan.
-
Nu ska jag skriva lite om vad det är att vara människa. På riktigt människa bortom teve, middag, hund och måla naglarna. Att vara människa är att ha ont. På det ena viset eller det andra. Sjukdomar såklart, det finns verkligen för många av dem. Vardagsontet: Ont i axlar. Huvudvärkar. I mildare form: en viss seghet. En känsla av att sitta fast. I sej själv. I sitt huvud. Den ständiga insikten om att vara människa, det är att vara en situation. Papper. Bekymmer. Problem. Saker som måste göras. Ständigt detta race. Framtid att ta ställning till. Få ihop det. Orka. Blicka framåt. Det är kort sagt ett jävla slit att vara människa. Troligen har du redan ont. Inte? Människor är bra på att förtränga smärta. Hon förtränger och förtränger tills den bokstavligt talat kastar omkull henne. Du känner verkligen inte alls igen dej? Det kommer. Är det en sak du kan vara alldeles säker på så är det att det kommer. Det går inte att ta sej genom det här livet utan att förr eller senare bekanta sej med ont.
Jag vet att det finns de som hävdar att man kan leva utan att träna. Att en återhållsam kosthållning räcker för att hålla midjemåttet nere och humöret uppe. En kaka mindre. Pussa på barnen. Tro dem inte. Det där, det är den lätta arsenalen mot ontet. Träning, det är den verkliga, tunga. Smärtlindring, ditt namn är träning. Låter jag som en av de där nyfrälsta? Det är jag inte. Jag vet vad träningen inte löser. Den löser inte dåliga relationer, dålig ekonomi, dåligt nånting. Träning löser i stort ingenting. Men om inte löser så löser den upp. Att träna är som att ta sitt livs första värktablett, du vet, den gången de faktiskt funkade. Att träna är nå oasen, ta ett dopp i poolen, att komma igen, i ett lite bättre, motståndskraftigare skick. Träning funkar, igen och igen. Är det smärta du ogillar, säg hej till träning. Bättre vän mot smärta kommer du inte ha.
-
Men visst kommer det att göra ont det här också? Svar: ja. Men om smärta vill jag att du ska tänka såhär: Du väljer när. Träning ska inte vara ett ett nödvändigt ont och en enda lång smärtfest man loggar in på Facebook för att meddela omvärlden om att man tog sej igenom – igen! Träning ska inte vara en stå ut-övning, fyrtio minuters piskrapp. Så ska det inte vara. Så ska man inte göra det. Du väljer. Den här gången är ontet i dina händer. Du väljer i vilka doser. Och du kan spara det till dina allra bästa dagar. Det är inte som med allt det andra: plötsligt ont, ont vid sämsta, mest utsatta läge. Och du kommer att upptäcka att det här, att själv bestämma över ontet, också är det som gör att du kommer att upphöra att tänka på det som ont.
-
Imorgon:
Linnas träningsskola #5: Jag kommer att misslyckas! Det gör jag alltid med träning!
19 januari 2010, kl. 12:58
Mera träningsskola!
Hej och godmorgon! Idag fortsätter jag med lite träningsskola, fortfarande om de mentala förberedelserna. Nu för er som kanske inte har riktiga obehag och skolgympetrauman i ryggsäcken men ändå känner inför träning som katter inför vatten: ett enda kallsinnigt usch.
Det brukar bland er, jag tar och kallar er för de ytterst träningsovilliga, finnas framförallt två invändningar mot att träna och det brukar vara: 1. ontet, mjölksyreontet, blodsmaken, flåset … 2. Rädsla för att ge sej på nåt man inte förmår upprätthålla – man har tränat förut men slutat och är rädd att det ska bli så igen.
-
Idag om ontet och med ett förslag på hur du ska tänka kring ont!
19 januari 2010, kl. 11:37