Prenumerera gärna på min RSS-feed!

Inlägg märkta ‘överviktig’

Linnas träningsskola #24: Tajt, tajt, tajt!

superman

Riktiga träningskläder var det. Riktiga tajta träningskläder.
-

Saknar du riktning in i den stora djungeln av träningskläder? Då vill jag komma med ett första förslag: Tänk tajt. Ja du som är överviktig också. I synnerhet du som är överviktig. Du ska få ett löfte av mej: om du lägger ned lite möda på tajt, på rätt tajt, lovar jag att dessa plagg kommer att göra mer för dej än allt annat i din garderob. Nej, träningstajt är inte som med vanligt tajt som lovar så mycket men mest bara skär in och rullar upp, stryper och skaver. Tajta funktionella material plockar upp och sätter på plats och då menar jag inte tuttar utan muskler. Rätt tajt ger dej kontakt med dina muskler, sätter ihop hela dej till ett enda du, kapabelt du, istället för det där ledsamma i enskilda och av dej troligtvis hårt granskade kroppsdelar. Så: våga tajt. Sträck på dej. Du är en gammal gymnast som lagt karriären på hyllan. Du har ätit en del sen dess. Och?

Du är tveksam till tajt? Låt mej besvara tre typiska invändningar mot tajt:

1. Men du vill inte bli tittad på?
Du vill inte bli tittad på? Därför tänker du satsa dina pengar på nåt stort och lite löst? Nej, jag tror inte på den metoden. Tror inte på att skänka andra människors blickar så stort utrymme att man anpassar hela sin träningsutrustning efter dem. Jag tror att du riskerar motsatt effekt: att andra människor fortsätter att bli en del av ditt träna. Om du känner dej mycket otrygg i tajt: satsa på tajt och komplettera med nåt större, en collegetröja, en överdragsjacka eller liknande att ta av och på vid behov.

2. Tajt sen kanske, men inte nu?
Nästa typiska invändning mot tajt: snart men inte nu. Du ska ju bara komma i form först. För du vill ju inte slösa pengar på kläder när du har kilon att rasa först? Bättre att lägga sina pengar på riktiga kläder när du närmar dig din forna form? Nej, för nu ska du få höra det fina med tajt: tajt anpassar sej. Där dina icke-funktionella träningskläder genast bildar säckiga veck vid knän och bak följer tajt med, med i dina rörelser, med i dina minskade storlekar. Följer med dej på dina äventyr med träna. Och när de inte längre gör det – ja, då befinner vi oss så långt, långt härifrån att du kommer att ha råd med nytt.

3. Men är inte tajt lite – fitnessbrudigt?
Förknippar du tajt med fitness, och mer specifikt fitnesstjejer, med fitnesskroppar, yta, solbränna – saker som inte är du? Tajt har inte nödvändigtvis med det där att göra. Det är inte därför jag rekommenderar tajt. Män bär som regel inte tajt därför män inte får bära tajt. Det är det enda. Utnyttja att för en gångs skull är det du, kvinna, som faktiskt har förstatjing på funktionellt medan män fortsätter kämpa med icke-funktionellt, stort, tungt, säckigt. Män som struntar i vad män får bär tajt. Män som är tillräckligt seriösa i sin träning bär också tajt. Hur tror du det ser ut när elitidrottsmän tar sej ut? Mjukisbyxor? Nej, just det: tajt. Män och kvinnor.

-

Ännu inte övertygad? Då ska du få ett riktigt handfast argument också. Kommer ditt träna eventuellt att inbegripa exakta positioner och rörelser? Yoga, pilates, funktionella övningar som armhävningar, utfall och så vidare? Träning som det inte är så mycket med om man inte gör rätt? Träning som mer än gärna inbegriper spegel för att du ska kunna se efter att det också blir rätt? Ja, du förstår säkert. Stort och slafsigt kommer inte direkt underlätta dina möjligheter att studera vart ryggslut och mage tar vägen.

-

Imorgon:
Linnas träningsskola #25: En träningsutrustning. Ett förslag.

16 mars 2010, kl. 11:53

Saker man inte blir mindre februarideppig av:

elinkling

Att läsa om hur ett par av de kvinnliga deltagarna i Let’s Dance – Elin Kling och Molly Sandén – hånas för sina kroppar i diverse forum på nätet. Och där heter det att den ena är ”läskigt smal” och den andra ”överviktig”. Oh, kunde det sägas tydligare: kvinna – du kan aldrig passera.

Jag blir uppriktigt illa berörd av det här. Illa berörd över att det finns så många människor som ägnar så mycket möda åt att tänka på andra människors kroppar. Tänka på kvinnors kroppar. Tänka elakt om kvinnors kroppar.

19 februari 2010, kl. 14:59

Det sämsta med Stockholm

En fråga som inte ingår i Hej Konsument-enkäten men som jag tänker besvara ändå:

Det sämsta med Stockholm: Att alla i den här stan gick och anslöt sej till de extremt kolhydrathatiskas läger, bara sådär.

I höstas, det här var innan graviditeten slog ut i ett gnagande dygnet runt-illamående, avlastade jag och Pietro vår ekonomi på ett för vår bransch rätt typiskt vis: Vi tackade ja till alla de här bjudningarna i brevlådan, prisutdelningar, hundraårsjubiléet på Kvarnen. Fram tills dess trodde jag, helt naivt, att skräcken för kolhydrater var nåt endast programledaren, känd för att importera varje tema i Oprah Winfreys talkshow till sitt eget frukostprogram, verkligen gått in för. Men på de här tillställningarna fick jag viss insikt i vilket grepp den så kallade ”lågkolhydratkosten” har om Stockholms kulturklick. Kvinnor som män, unga som gamla, nån överviktig, de flesta inte, flickvännen till en stå-uppare definitivt inte överviktig – alla hanterade de vad som låg på tallriken på ett närmast schematiskt vis: köttbiten först, på det ett nogsamt trixande för att få upp såsen på gaffeln, inte en droppe till spillo, medan potatisterrinen sköts bort med en likgiltig handledsrörelse som vore det … räkskal. I de fall efterrätt serverades följde ätandet samma mönster: glass och grädde – slick, slurp! – och så äppelkakan kvar, tilltufsad, övergiven.

Så ser det ut på varje stockholmsk restaurang 2009. Man kan tappa matlusten för mindre.

14 maj 2009, kl. 16:30

Personligt

Föräldraskap bloggar Follow Linna Johansson Personligt