Prenumerera gärna på min RSS-feed!Jag har levt med stressen att jag måste, tänker, skaffa ett syskon till Toddan sen, ”nångång”, sålänge att den liksom flyttade in, sålänge att jag inte skakade den av mej ens när Buster hängde över min axel. Men nu behöver vi inte skaffa fler barn. Vi behöver faktiskt inte det.
-
Buster finns nu. Han kan snart göra sånt som andra barn kan. Vi har aldrig varit närmare det som är vår egentliga fantasi om livet med barn: semestrar ihop, Italien, snorkel och cyklop, isglassar, pizza på nån taverna. Den plötsliga vetskapen om detta har gjort oss lite, mycket uppåt.